Jaha då hamnade man här en stund, kan inte sova...
Fast jag skulle behöva det efter dessa två dagar & inför morgondagen (senare idag) *~*

I torsdags var jag och min minsta till förskolan och hälsade på, då de hade maskeradfest :-)
Vilket var väldigt trevligt - men också tufft :-)
Men min dotter var så nöjd & belåten, så därav bet jag ihop.
Att få se hennes glada ögon och hur hon verkligen uppskattade denna dag, var härligt att se.
Det var ju ett tag sedan hon visade denna sida, efter allt som har hänt under de senaste veckorna.
Och se alla hennes vänner där, de kom och krama om henne och fröknarna också.
Fick se när min dotter dansade omkring i rullstolen och sjöng för fullt :-)
Hon till och med sjöng en "påhittad" låt i mikrofonen inför alla som var med, å det fick hon till väldigt bra.
Meningen var att vi skulle stanna tills de skulle gå in vid lunchen, men så blev det inte i slutändan.
Fick hjälp av en fröken som bar upp henne för trapporna - så vi kunde stanna lite länge :-)
Efter lunch var vi med på vilan och lyssna på sagor, därav hade jag i tankarna att vi skulle ta oss hemåt efter det.
Men det ville inte lilltjejen inte alls, vilket jag också förstår.
Med tanke på hur mycket hon har saknar dem på förskolan och fick ju även leka av sig lite.
Själv hade jag också svårt att bryta, när jag såg hur hon trivdes och va så glad :-)
Vi stannade tills efter deras mellanmål och lite mera ute lek.
Och då släppte hon verkligen loss, för hon skulle prova att gunga och klättra lite i ett rep - vilket gick bra.
Sedan satte hon sig en stund i sandlåda å grävde lite ;-)
Efter att tag var jag tvungen att säga till henne att avsluta så vi kunde åka hem och fixa med lite saker ä, inför nästa händelse.
När vi väl gått därifrån, kunde hon erkänna för mig att hon var både trött och lite ont i armarna.
Som jag kan förstå efter dessa uppvisningar hon hade med rullstolen.
Vi kommer ta oss dit en annan dag också, så hon får var med sina vänner igen under en dag ;)
När vi kom hem vilade vi en kort stund, å sedan var det dags att göra i ordning middagen :-)
För efter maten tog vi oss till äldsta tjejens skola, där det fanns lite saker att göra.
De hade skolans dag/kväll - vilket också var trevligt, men lite tufft..
Sen när detta gick mot sitt slut, så var det dags att ordna till inför natten.
Denna kväll blev väldigt tuff och jag va helt slut i kroppen.
Så idag/igår hade vi en bara vara dag, vilket bar behövligt för oas båda.
För jag fick skit ont i kroppen efter denna dag, men det gör inget & jag ångra ingenting :-)

Så dagen idag/igår har vi pysslat en hel del och mest vila upp oss ordentligt :-?

Nu ska jag försöka göra så jag kan sova någon timme av denna tid som är kvar.
För imorgon ska man upp rätt så tidigt , för att åka till min bror och fika ;-)
Så God Natt på Er som fortfarande är uppe :-)

Ligger i sängen och lyssnar på familjens djupa andetag & snarkningar.
De verkar sova lugnt och fridfullt, medan en annan ligger vaken och funderar som vanligt.
Har alldeles för många frågetecken i mitt liv för att jag ska kunna slappna av helt & hållet.
Vilket är jävligt tufft och frustrerande tycker jag!
Och sedan har jag en hemsk smärta just nu, som också gör att jag inte kan somna :-(
Tur i oturen är att lilla tjejen är på dagis imorgon - så slipper hon lida av att vara hemma med mig imorgon.
Eftersom jag vet själv hur den dagen kommer bli - trött och seg å kommer inte ha ork till att göra något speciellt.
Förutom min träning, det är en av mina måsten som jag har varje dag.
Visst är det tufft vissa gånger, men jag vill inte sluta med det heller - för då mår jag nog bara sämre i slutändan och har säkert mycket ondare också.
Det är bara att härda ut och hoppas på det bästa.
För någon gång kanske man får den hjälp man ska ha :-/

Även om jag vet att jag har en tid inbokad på magnetröntgen inom kort, så vet jag inte hur länge jag får vänta till att träffa läkaren på Ortopedin :-/
Med tanke på att jag har väntat sedan Januari 2013 på röntgen och har tiden i Maj... suck..
Jag vet inte heller vad han kommer säga heller - om jag får hjälp eller skickas vidare igen.
Blir det så vet jag inte vad jag ska göra, för även om jag är i denna situation så är jag skit less på den & framför allt över att inte kunna göra så mycket på egen hand!!
Idag ringde jag i alla fall och beställde en tid till en annan enhet som ska få undersöka mig, å se om de kan hjälpa mig på något sett.
Vilket jag håller tummen för lite gran.
För samtidigt är jag väldigt nervös och osäker inför detta, har aldrig varit med om det tidigare för det har inte behövts.
Men andra har sagt till mig att detta kan eventuellt hjälpa mig med mitt diskbråck, så det är värt ett försök i alla fall.
Det andra som gör ont kanske inte han kan hjälpa mig med sade han när jag ringde men skulle kolla den biten också.

Utöver all min värk och mitt lilla handikapp, så mår jag även dåligt psykiskt :-(
Det gjorde jag innan allt detta uppkom, men har blivit värre under alla dessa månader som jag gått så här.
Försöker även där med att få hjälpt till att få prata med någon.
Även där är det långa köer.. suck..
Hade påbörjat en kontakt för en tid sedan, men hann bara ses en gång - för sedan slutade hon :-/
Tänk om saker och ting skulle fungera på ett bättre sätt inom vården, då skulle nog flera personer må bättre och komma ut i arbetslivet mycket fortare, än vad man gör i dagens läge!
Jag har ett vikariat, som tyvärr löper ut sista Maj i år :-(
Vilket är tråkigt, för jag trivdes så bra och kände också att det passade mig.
För jag tycker om att jobba med människor :-)
Och efter denna långa sjukskrivning kommer jag få det tufft att komma ut i arbetslivet igen!
Det är ju det annars också, så detta gjorde ju liksom inte saken lättare heller!
Kan bara hoppas på det bästa när allt är över.

Har haft lite tankar på att eventuellt börja studera efter detta, skola om mig totalt.
Men samtidigt vill jag inte ta på mig mera skulder än dem jag redan har. :-/
Dessutom är man ju inte så ung längre hellre - så jag vet inte hur jag ska göra med den tanken.
Ena stunden vill jag till 100% och andra stunden tvekar jag.
Men väljer jag den vägen, så blir det nog på distans och då skulle man ju ändå kunna arbeta lite på sidan av.
Som sagt jag har så många tankar & funderingar kring livet men inga bra svar på hur jag ska göra.
Det enda som jag har kommit fram till är att: jag ska se till mitt mående i första hand och bli helt frisk.
Så att jag inte rasar längre ner än var jag är nu.

För jag tror inte att det är så många i min omkrets som vet hur dåligt jag mår innerst inne.
Med tanke på att jag har tagit avstånd från mycket och sedan biter ihop mer än visar något.
Vill inte att någon ska tycka synd om mig, för det blir det inte bättre av.
Däremot så står jag emot mycket själv, för jag vill inte hamna i den situationen som jag var i förra gången jag var inne i en depression.
Ska verkligen försöka stå emot det denna gång, även om tankarna kommer och går!
Fast jag har klarat av att inte genomföra den biten än så länge..
Just när det gäller den biten är jag relativt stark för stunden att stå emot.
Men dyker det upp mera händelser och tråkigheter - då kan jag inte lova att det kommer hålla tillbaka!
Eftersom jag reda känner själv att jag är på gränsen nu!
Därav hoppas jag på att det inte kommer ta allt för lång tid innan jag får träffa någon psykolog.
Vet att det kommer hjälpa mig mycket när jag väl kommer dit.
Och sedan har jag ju även mina tabletter för detta, som jag inte klara mig utan alls!
Att jag biter ihop som jag gör, är mest för jag inte vill visa den sidan för mina tjejer.
De har varit med om så mycket ändå i deras kort liv, så de behöver inte mera tråkigheter.
Och sedan är det för att jag själv har svårt att få ur mig det jag skulle vilja få ur mig!
Ibland skriver jag ner det, för att tanken är att jag ska visa det för en person i min närhet.
Men det slutar alltid med att jag kastar eller eldar upp dessa papper istället. :-/
Just för den stunden känns det ändå lite skönt att jag har fått ur mig det - men de kommer ändå tillbaka efter ett tag :-/
En dag kanske jag blir frisk från detta med - men vet också att om man en gång fått det så kommer det komma då och då under hela livet.
Vilket jag också kan hålla med om till en viss gräns, eftersom jag har mått skit många gånger under mitt liv.
Mycket har nog räddat mig genom att jag skriver mycket.
Men för en tid sen fick jag veta att en annan person läst det som jag skrivit och då blev jag både besviken och slutade skriva under en längre period.
Sen skriver jag inte på sådan ställen som tidigare heller, för jag vill inte att det ska upprepas.
För det var verkligen mina innersta tankar & funderingar jag hade just då.
Sen att jag har börjat blogga är en helt annan sak, för jag kommer inte skriva om just de sakers här!
Här blir det bara vissa saker som kommer komma ur mig!
Och när jag väl skriver är det för hur jag känner just då, å kan säkert även upprepas några tillfällen också.
Saken är den att det jag får ur mig här är bara en liten del av det som jag skulle vilja få ur mig.
Sen brukar jag inte läsa det jag har skrivit när jag är klar, därav kan det komma på tal flera gånger.

Ibland kan jag inte förstå hur en människa får plats med så mycket tankar och funderingar i skallen.
Fast det är i och för sig därför man bryter ihop lite då och då!

Nej nu ska jag ge mig för denna gång :-/
Ta en tablett och försöka få någon timmes sömn.