Sitter här i soffan och tankarna bara far runt i skallen om allting..

Vet inte hur jag ska göra för att få till vissa saker i mitt liv..

Hur jag ska göra för att saker och ting ska bli till det bättre eller så att det blir rätt i slutändan.

För vad jag än gör eller säger i dagens läge slutar i katastrof..

Villket gör att man är nära att ge upp, för ingenting hjälper..

Har liksom redan provat det mesta när det gäller det här och mina ideer är slut för stunden..

Även om jag innerst inne bara vill att det ska vara bra..

Men jag kan inte bara ge efter hela tiden heller, för det blir ju inte heller rätt i slutändan!

Varför ska det vara så jävla jobbigt med vissa saker?

När ska saker och ting vända?

Jag menar, har ju liksom känt mig så här låg länge nu och inget verkar hjälpa för att bli bättre.

Min psykolog försöker ge mig goda råd, men jag tycker inte det hjälper..

Så jag funderar på att säga ifrån den hjälpen helt och hållet  i stället.

Känns bara så onödigt att ta sig dit när det ändå inte hjälper mig ett dugg..

För när jag väl är där eller har min telefonkontakt så får jag inte ur mig så mycket av det som jag skulle vilja prata om..

Det blir bara lite ytliga saker istället.

Men vet inte vad denne kommer att tycka om det.

Fast det är ju mitt val i slutändan vad jag vill göra.

Måste nog fundera lite mera på detta innan jag tar ett beslut om det..

När det gäller en annan sak som jag tycker är jobbigt har jag försökt hitta råd på nätet om det, men tycker inte att jag har fått rätt stöd inom det.

Men jag försöker i alla fall, sen har jag även prata om det lite grann med en vän, men vet ändå inte hur jag ska göra med detta i slutändan.

För jag vet inte om det är bara jag som tar åt mig för mycket eller för att det är för att jag mår som jag gör att det blir så här ofta med denne person.

Kan i alla fall säga att det är tufft och det sårar mig som fan när de dagarna uppdagas.

Vilket jag även har talat om för den personen men som inte verkar förstå det ändå, tyvärr..

För en tids sedan så fyllde jag jämt och hade en liten tillställning hemma för några vänner och släkten.

Vilket var trevligt och skönt att få vara på hemmaplan.

Eftersom jag fortfarande går på mina kryckor..

Det var trevligt för vissa av dem träffar man inte så ofta längre, men uppskattar de tillfällen man gör det.

Fick även fina presenter av dem alla, är verkligen nöjd.

Fast det var tre personer som jag saknade vid min sida denna dag.

Två av dem var med på sitt sätt från himmlen, det kände jag av..

Men en av dem valde att göra annat - vilket jag kan förstå för det är dennes intresse.

Fast samtidigt som jag saknade denne väldigt mycket här hemma.

För vi träffas alldeles för sällan vi med.

En dag kanske det blir ändring på det i framtiden, kan man hoppas på.

Och det hänger inte bara på denne person, utan även mig.

För jag är inte heller den bästa på att höra av mig eller ta mig dit.

Vilket är väldigt synd i slutändan.

Finns även flera som jag är dålig på att höra av mig till ibland.

Men samtidigt som jag vill så blir det inte av ändå.

Mycket hänger på hur min dag är när man vaknar och hur ont jag har för dagen.

Sen är det också mycket för att jag mår skit dåligt och då känns det skönare att stänga in sig än att vara bland folk.

Eller vara med sådana personer som inte ser eller frågar så mycket om saker och ting.

Skönt att slippa svara på frågor eller få höra lite annat...

Sen vissa dagar går det bättre och då försöker jag i alla fall med saker och ting.

Måste även få tala om en sak som jag gjorde här i veckan med mina lilla dotter.

Hon var rastlös och det var sol ute, kändes lite som vår.

Så då överrasskade jag henne med att ta fram  rullstolen och hon skulle få cykla - hon blev jätte glad.

Det blev en tur till hennes skola och kolla lite, å de var på utflykt så vi stannade där och lekte lite grann.

Jag såg verkligen hur hon uppskattade denna dag, även om jag inte kunde leka som hon ville.

Vi hade även med oss hennes kusin om moster så det blev ändå lite lek.

Att få se hennes lycka i ögonen kändes härligt, men ändå så tog jag åt mig av att jag inte gör så mycket sådant med henne oftare.

Mycket hänger ju på vädret, för när det är snö ute är det bara tuffare för mig att göra saker..

Fast jag är glad över att jag hann göra denna dag för henne då vi inte hade så mycket snö, för när man tittar ut idag så har vi fått tillbaka vintern igen - fullt med snö överrallt igen..

Vilket är fint men jobbigt, för det blir ännu tuffare för mig att ta mig ut att göra saker..

Men det är bara att bita ihop!!

Samtidigt som jag längtar till min planerande operation så är jag också livrädd för den.

Rädd för vad som kommer hända efterråt, för tänk om jag blir sämre eller att det blir misslyckat?

Har ju två andra i min närhet som har genomgått operationer nyligen och inte fått något bra resultat, en av dem ska göra som sin och den andra med kanske...

Visst de har inte gjort det jag ska genomgå, men deras är ju liksom vanligare och enklare att genomföra, så därav blir jag nervös, då min är ovanlig och stor...

Men om det slutar bra, blir jag bara glad och lättat, för då kanske jag kommer kunna gå en dag i framtiden.

Vilket skulle göra min tillvaro mycket enklare och trivsammare för min familj.

Att få slippa dessa kryckor och rullstolen skulle vara skönt som fan...

Få komma ut i arbetslivet igen och kunna göra saker igen utan att få ont...

Men allt detta känns väldigt borta för mig just nu.

För även om jag har ett datum för denna operation så vågar jag ändå inte lita på det fullt ut, inte förns jag är där.

Med tanke på allt som har hänt under dessa år.

Har ju liksom blivit lovad tidigare och inget hände då..

Samtidigt så har jag bara fått veta detta muntligt än så länge, inte fått någon kallelse om det heller.

Med min vanliga tur så kanske det kommer sluta i kaos igen..

Nu ska jag slita mig härifrån innan mina tårar kommer, känner att de är på väg.

Men vill inte visa min familj detta å inte heller för min äldsta dotters vän som är här...

Orkar och kan inte förklara varför det kommer ur mig.

Även om det skulle vara skönt att få släppa ut det också, för det brukar ju kunna kännas lite lättare i själen då.

Synd att det är snöoväder ute, annars hade man ju kunnat tagit bilen och bara åkt en sväng för att släppa ut dessa tårar, men det tar emot att gå ut i detta väder.

Så det får bli som det blir idag..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Varför ska livet vara så jävla jobbigt? När ska saker & ting bli bättre? Hur man än gör så hamnar man på botten lika fort igen.... Är det då man ska ge upp totalt eller ska man kämpa vidare?? Jag kan ärligt säga att jag vet inte hur jag ska gör...

Ja då har det gått ännu en vecka. Sitter här i soffan och tänker på vad som har hänt under den senaste tiden. Vissa saker har gått så himla fort fram, å vissa saker sådär. Men jag är glad över att det äntligen börjar hända lite saker i mitt liv...

Många talar om ärlighet och att man ska stå på sig.. Så nu ska jag släppa bomben - mest för mig själv.. Tror jag i alla fall.. Det har pågått en längre tid nu, så jag själv är rädd för framtiden och mest för mig själv!! Jag har börjat med en...

Sitter i soffan och unnar mig lite vin efter en lång dag och vecka. Medans min sambo tittar på något tråkigt på teven, vilket gjorde att jag hamnade här istället. Lilltjejen sover sen ett tag tillbaka och äldsta tjejen sover över hos en vän. Ida...

Sitter i soffan och funderar över hur man ska få till saker å ting i livet. För hur man än försöker, så kommer det alltid något som gör att tappar lusten.. För min del är det mesta kring min fot, som inte vill bli läkt någon gång. Men har man gått...