Tänker på en person som står mig väldigt nära ??
Och hoppas på att denne vet & känner det ?
Blir frustrerad över att inte kunna finnas där mera...
Och att denne inte berättar mer för mig om vad som händer & sker...
Sänder min kärlek & tankar till denna person ???


Det är mycket som händer i livet nu :-(
Tyvärr så är det sådant man inte kan göra något åt eller inte orkar bry sig om längre!
Jag menar, det är ju inget positivt som händer - utan bara negativa saker hela tiden!
Förstår inte hur mycket man ska ork med som människa!
Så min inställning till saker och ting just nu är - att inte bry mig & skita i allting!
Spelar ju liksom ingen roll hur man än kämpar eller försöker få till saker, slutar ändå åt fel håll!!
Är riktigt less på det mesta!
Förutom min familj & mina nära vänner..

Idag kollade jag på en film med min äldsta dotter, vilket var en bra film med mycket budskap.
Tyvärr vet jag inte vad den heter, såg den på någon av kanaler för barn/ungdomar.
Tog verkligen till mig av mycket som sades och visades.
Fick ännu mera tankar & funderingar kring livet!

Idag blev det en tuff eftermiddag, för det var min minsta dotters sista dag på förskola.
Där hon började då hon fyllde 1år.
Hade med mig blommor till dem och sedan blev det kramar & tårar.
Lilltjejen bröt ihop när vi skulle gå hem därifrån, å sa att hon kommer sakna alla *~*
Men vi ska hälsa på dem efter sommarlovet, lovade jag henne.
Och när vi väl var hemma fick även hon en blomma & vi mös extra mycket :-)

När det gäller allt annat i mitt liv, kan jag bara säga att det är SKIT!!!
Fast jag postade ett viktigt brev idag, vilket jag hoppas på ett bra svar!!
Annars vet jag inte hur/vad jag ska göra för att få till saker och ting inför framtiden !

Nu ska jag sova, kanske skriver jag av mig mera under dagen imorgon.

God Natt & Sov Gott

Idag fick man gå upp med "tuppen" - då minsta tjejen vaknade väldigt tidigt.
Men dagen har varit relativt bra ändå.
Förutom att min värk har varit jobbig *~*

Fick brev från ackis idag, vilket gjorde att jag blev lite gladare.
För nu kanske det äntligen kommer hända något & jag kan få lite hjälp :-)
Vilket gick över lika snabbt då jag hade öppnat brevet. :-(
Visst det var en kallelse till ortopedin, men väldigt lång fram!
Det ska bli i september!
Ska försöka få tag i den läkaren imorgon & höra om det finns tid mycket närmare!
Jag som redan har problem med olika enheter inom vården & försäkringskassan!!
Det här gjorde säkert bara saken ännu värre i slutändan!!
JAG VERKLIGEN HATAR VÅRDEN OCH ATT MAN INTE KAN FÅ DEN HJÄLP MAN SKA HA!!!!!!!
Plus att det gör så att andra saker också går åt helvete!
ÄR SÅ JÄVLA LEDSEN OCH BESVIKEN PÅ ALLT!
Verkar som att ALLT kommer gå mer åt helvete än vad det redan är i mitt liv!!!
Kan säga att jag orkar inte mycket mera nu !!
Fast jag har i alla fall fått till det andra brevet & ska posta det imorgon !!

Ville bara få ur mig lite av min frustration!!
Och nu ska jag försöka sova - så man orkar med morgondagen !!

God Natt från en jävligt ledsen och besviken tjej :-(

Då börjar denna midsommar gå mot sitt slut för detta år.
Gårdagen var väldigt lugn och trevlig :-)
Umgicks med min: familj, syster med familj, svärmor och pappa.
Idag blev den ett ännu lugnare dag, med att bara vara hemma och inget göra.
Medan äldsta tjejen var med en vän & kolla film å mös.
Lilla tjejen var med sin vän och lekte lite här & där ;-)
Men imorgon tar vi en tur tillsammans till ett par vänner, som vi inte varit till på evigheter ;-)

Jag har försökt att skriva en sak idag, men får inte till det något bra :-/
Vet inte hur jag ska formulera mig - så att det blir till det bästa för framtiden *~*
Men kommer försöka igen inom kort!
För det är ett måste från min sida - kan inte ge upp detta nu!
Vill inte förlora mera än vad jag redan har!
Sen får man bara hoppas på att det kommer att hjälpa mig i slutändan också :-/

Har haft mycket tankar och funderingar kring livet idag.
Som jag inte själv vet hur jag ska få till!!
För hur jag än vänder & vrider på saker, så blir det inget bra!
Fast vissa saker har blivit lite bättre, så det känns i alla fall lite okej *~*
Men det som jag önskar mest får jag tyvärr ej till alls!
Vilket gör mig väldigt ledsen & besviken!!
Känns som att det aldrig kommer ordna upp sig med det!
För hur jag än kämpar och ligger i - så går det bara käpp rätt åt helvete ändå :-(
Vet inte heller vad mer jag kan göra!!
Just nu hatar jag verkligen allt som vänder & sker i mitt liv å att all jävla semester kommer nu!!
Eftersom det förstör ännu mera med vissa saker som jag skulle vilja få till!!!!
Allting känns väldigt långt borta med det mesta nu!!
Hur fan ska jag klara detta??
Inget kommer liksom sluta bra, å det gäller några andra i min närhet också!!
Som även dem kommer få lida på grund av min situation!!
Vilket gör mig ännu frustrerande - för man vill ju inte att det ska vara så heller!!
Fy Fan är det ända jag säga om allting just nu!!!!!!!!!

Denna sommar ser jag verkligen inte fram emot, på grund av mycket!
Som att mina tjejer kommer få lida utav det som händer mig!
För mycket av det som de skulle vilja göra kommer vi inte få till alls!
Ser deras besvikelse ofta nu för tiden, vilket gör min mera ledsen över allting.
Med tanke på att jag vill att de ska ha det bra och kunna göra saker som de vill göra.. :-(
Tänk om..... är något som jag tänker mycket på nu för tiden.
Och även, tyvärr så går det inte pga......
Hur ska man orka detta?
När ska man få må bra?
När ska man få ett bra & lugnt liv?
I mina tankar så blir svaret: ALDRIG!!
Har ju liksom alltid haft ett tufft liv och många motgångar!
Så därav har jag inget hopp kvar på att detta kommer sluta bra :-(
Idag har jag även funderat på en sak som skulle kunna göra en del saker bättre inför framtiden!
Men som tar emot mycket också att genomföra!
Samtidigt som jag tror att det även skulle bli bättre för många i min närhet!
Men jag har ändå inte funderat färdigt på detta, om jag ska eller inte ska ta tag i det!! *~*

Sen finns det en annan sak som jag har tänkt en del på.
Som jag har fått höra lite här & där.
Över att vissa skulle vilja veta mera varför det är som det är och vad det är för fel - så att andra kan stötta mig på ett annat sätt & kunna förstå mig mera än de gör nu.
Men jag har försökt att berätta, men det kommer inte ur mig.
Är rädd för att det ska misstolkats och bli fel.
Och jag själv skulle inte orka med det också just nu!
Även om det inte behöver bli så heller..
Men det tar emot att få ur mig vissa saker som jag bär på!
Vilket jag inte kan svara på helt själv heller varför det känns så!
Eftersom jag vet vilka jag kan öppna mig till om saker & ting, likväl som jag vet om vilka jag inte kan det till!
Men jag är en sådan person som hellre håller det inom mig och grubblar mycket..
Försöker ordna upp det på mitt sätt.
Fast denna gång vet jag själv att det har gått långt och valt fel sätt när det gäller mycket!
Men som ändå känns ganska bra för min del.
Har även funderat på att försöka ändra på vissa saker inom kort, om det går att fixa till..
Även om jag ser mycket till mig själv i första hand nu, som jag aldrig har gjort tidigare!
Så vill jag även orka med min familj på bästa sätt & sedan försöka hitta någon glädje för saker igen.
Men så länge jag inte hittar det, så har jag ingen känsla för att göra saker själv eller med andra.
Det känns bara som att jag kommer förstöra för andra på grund av mycket, istället för att ha det trevligt.
Därav avstår jag mycket - så andra kan få kul.
Jag menar vet ju hur det blev för ett tag sedan när jag försökte ha det trevligt & slappna av.
Vilket slutade i tårar och tjafs :-(
Det vill jag inte ska hända igen, så det är bäst att bara vara hemma och rå om mig själv!
Vet att många tycker det är tråkigt och saknar mig.
Jag saknar dem väldigt mycket jag med och tänker på dem väldigt ofta.
De finns inom mig dagligen - vilket jag hoppas att de vet om!
Ser även att min familj lider av mitt beteende, för de avböjer också lite saker - bara för att jag inte vill!
Men jag vill att de ska göra saker ändå & skita i mig!
Vilket de inte gör :-(
Det gör att jag tar åt mig mera och blir ännu mera ledsen och besviken på mig själv!!

Nu ska jag tänka på annat och köra lite träning med foten ;-)
Så att jag inte bryter ihop totalt just nu!
*~* God Natt :-/

Ligger i soffan & tänker på mycket i vanlig ordning.
Idag fick jag ett brev från ortopedin angående min fot, att jag ska få en kallelse till en fotspecialist.
Vilket kan vara okej, men som jag egentligen inte förstår vad de ska kunna göra ?
Men fick inget svar om min magnetröntgen - vilket jag hade hoppats på.. suck..
Så imorgon blir det att sätta sig med telefon och ringa runt lite igen & hoppas på att få svar på mina funderingar kring allt som händer!
Annars vet jag inte vad jag ska göra!!

Utöver detta bekymmer, så har jag väldigt mycket tankar kring livet och min framtid.
Vad man ska göra för att få ett bra liv?
Hur ska man slippa onödiga konflikter med andra i ens närhet?
Varför ska det alltid vara något bekymmer i ens liv?
När ska allt bli bra & hålla sig så??
Kommer man någonsin få ett lugnt & harmoniskt liv?
Vad är det som krävs för det?
Så många frågor och funderingar - men inga bra svar!

Nu ska jag vara ärlig och skriva ner om hur jag mår innerst inne och vad jag står inför livet.
Jag mår skit dåligt över mycket som har hänt i mitt liv, gråter varje dag i min ensamhet!
Skriver av mig en del på annat håll än här.
Vilket inte verkar hjälpa mig ?
Har inte berättat för någon annan varför jag mår så här - för att jag inte vill & för att jag inte orkar!
Men samtidigt skulle det kanske behövas att lätta hjärtat för någon i min närhet.
Det får framtiden visa hur jag gör med den saken!
Eftersom jag biter ihop en hel del när jag är med andra - så sviker mitt humör rejält.
Därav har jag valt att bara vara hemma och bara vara!
Vill inte träffa andra eller göra saker så ofta.
För det känns bäst att låta bli, så jag inte förstör mera än vad jag redan har gjort!
Med tanke på att jag är en fruktansvärt dålig vän till alla just nu, för att jag inte orkar göra saker som de gör!
Har liksom ingen livsglädje kvar, allt känns bara jobbigt och tråkigt för det mesta!
Sen vissa dagar känner jag för att ta mig någonstans, men då har det gått så långt känns det som!
Att jag inte vågar ta steget att hälsa på någon vän!
Även om vissa vill att jag ska komma över på en fika, så är det något som säger stopp inom mig !
Men blir glad över att en del kommer hem till mig ibland!
Jag vet att detta förstör mycket för mig, men vet inte riktigt hur jag ska komma ur denna tankegång!
Men vill ändå göra det på mitt sätt och inte känna någon press över att göra saker.
Sen är jag skit rädd över att detta kommer vinna - att jag aldrig kommer komma tillbaka till mitt liv igen!
Själv kommer jag inte på när detta började heller, men vet att det har hållit på en längre tid!
Inget som jag har tänkt så mycket på heller, tills en person sa åt mig på skarpen!
Visst det var tufft att höra och jag tog åt mig som fan!
Men samtidigt blev jag fundersam över hur andra i min närhet ser på mig i dagens läge!
Hur de tänker om mig innerst inne!
Jag menar - själv känner jag mig usel inför mycket, så vad ska andra tycka om mig då?!?
Just för stunden så lever jag för mina döttrar och sambo, inget annat!

Jag hatar mig själv som fan över den person jag är och för över jag ser ut nu för tiden!
Allt om händer & sker i mitt liv är bara ett helvete!
Får ingen hjälp någonstans, blir ej hörd av någon!
Allt bara går emot mig hur jag än försöker ordna upp saker och kämpar för att det ska bli bra!
Men för stunden så orkar jag inte bryr mig - för ingen annan verkar göra det!
Blir bara så förbannad över att man kan få bli behandlad på detta sätt inom vården!!
Och som patient kan man inte göra mycket alls!
Vet liksom inte vad jag kan göra mera eller om det finns något mera att göra?!?
Sen det här med försäkringskassan är jag också jävligt less och förbannad över!!
Inte konstigt att man går in i väggen när man blir behandlad som en skit överallt!!
Varför ska man då leva för egentligen??
Jo för mina barn, inget annat!
Hade jag inte haft dem så hade jag varit med mamma nu!
Vet inte hur jag ska hitta tillbaka till min livsglädje för livet eller att göra något längre!
Allt känns bara tomt, svart och borta!!
Jag är inte den personen som ber om hjälp det vet jag, men det hänger mycket på att jag inte vill ha det heller!
Vill inte vara den som andra ska tycka synd om!
Man klarar sig bäst själv, även om vissa inte tror det eller förstår mig??
Fast jag är ändå glad över att en del vill ha kontakten kvar med mig efter allt som har hänt & inte hänt!
Kan bara hoppas på att de alltid kommer finnas vid min sida.
För dessa personer som jag tänker på finns i mitt hjärta för alltid & i mina tankar varje dag.
En dag kanske saker & ting kommer vända för mig med.
Känns bara så tråkigt att man kan få höra vissa saker på omvägar ibland!
Vilket jag skiter i just nu, även om vissa saker tar hårt att höra och veta om!
Försöker nämligen ta hand om mig själv i första hand nu, även om det är tufft.
För jag vet inte riktigt själv hur jag ska få till en del saker eller kunna sluta med vissa saker!
Försöker låta bli, men det är svårt vissa dagar är jobbigare än andra!
Vänta på hjälp även för detta, men vet ej när det kan bli!
Det är ju liksom semester tider nu, så det kommer säkert ta lång tid :-(
Att jag inte gillar mig själv så mycket - är för att jag har gått upp i vikt en del!
Och är skit rädd för att det kommer sluta med att jag kommer se ut som innan min operation!
Tänker på vad jag stoppar i mig men det verkar inte hjälpa!
Vet inte hur jag ska göra med detta!
Mycket hänger nog ihop med att jag inte kan röra mig så normalt!
Vilket jag verkligen längtar efter att få göra.
Sen har jag även en längtan till att kunna ha vissa kläder som jag hade förut, som jag inte kan ha nu!
Sen är det även annat som gör att jag hatar mig själv, men som jag inte orkar skriva om just idag.
För jag är inte själv och vill inte släppa fram gråten då!

Nu ska jag försöka tänka på något annat så man kanske pallar med morgondagens händelser!!!!

  Jaha då var denna helg också över   

Fast den har varit rätt ok ändå, men lite saker som har blivit gjorda och som man varit på...

För min äldsta tjej hade Fotbollscup, som vi har och tittade på (hejade på)   

De var uppdelade i två lag, så ena kom trea av fyra och det andra kom till semi..

Sen har min sambo fixat och trixat i vårt kök - så nu har vi nya bänkar och en diskho   

Nu är det bara lite till som ska göras innan det är helt klart...

Idag blev det tomt och tyst här hemma, då äldsta tjejen går i skolan.

Och lilla tjejen är på dagis.

Visst är det skönt att få hämta andan ibland, men nu för tiden är man ju inte van med det.

Eftersom man har haft lilltjejen hemma för det mesta, men nu går hon rätt ok med gipset och kan vara där å leka av sig med sina kompisar..

Vilket hon behöver  för hon är så rastlös..

Men man är ändå beredd utifall det skulle hända något, för då hör de av sig till mig..

Vilket jag verkligen håller en tumme för att det inte gör, för det är inte alls många dagar kvar nu tills gipset ska tas av och rullstolen försvinner också..   

Som hon själv är väldigt nervös över, vilket man kan förstå då hon är van med denna situation som hon är i.

Själv är jag väldigt avis på henne att det har gått så fort, men ändå glad över att hon slipper ha det som mig.

Sen kan bara hoppas på att det kommer vara helt ok när gipset är borta, så det inte kommer bli några komplikationer för henne i slutändan.

Hoppas verkligen på att hon har turen med sig på sin sida - och inte denna otur som jag har på min sida!!

I slutet på förra veckan så ringde jag runt lite hit och dit för att försöka få till saker och ting.

Men som vanligt gick det inte någe vidare, vilket gör att man verkligen tapapr allting - orken och lusten för att ens försöka mera eller kämpa vidare försvinner mer och mer..

Det är tur att jag har min underbara sambo och mina barn vid min sida annars vet jag inte var jag hade gjort i denna situaton eller var jag hade varit just nu!!

Är också glad över att ha mina vänner vid min sida, de som finns kvar vill jag säga.

För jag vet att vår kontakt har runnit ut mer och mer i sanden, men jag har inte haft lust eller ork till det heller.

Så jag kan verkligen förstå att vissa inte finns där längre, men ska försöka ordna till det sen...

Men som sagt så mår jag skit dåligt just nu, och bara är....

Och jag visar inte det för någon eller pratar om det med någon annan heller, inte ens till min sambo.

Samtidigt som det kanske är fel så känns det bra just nu, för det är så himla mycket och sen dessutom vill jag inte vara den som gnäller eller att någon ska tycka synd om mig heller!

För innerst inne så tror jag inte på att någon skulle förstå om jag öppnar mig om vissa saker, å sedan är det vissa saker som jag försöker bearbeta själv och pratar med min läkare om.

Så en dag kanske det kommer försvinna ifrån mina tankar helt och hållet, eller inte!!!

Idagens läge försöker jag orka med att göra saker med mina tjejer och sambo, för det känns som viktigast i mitt liv just nu, det andra får vänta ett tag.

För när det gäller min situation med foten och ryggen, så måste jag nog lära mig leva på detta sätt..

Eftersom det inte verkar som att någon vill hjälpa mig ur den utan de bara skickar mig hit och dit!!

Vilket jag försöker slå bort, för jag har tappat all tro för vården och tror inte på att jag kommer få någon hjälp med detta heller.

Därav så ska jag fortsätta gå hon kiropraktorn och låta han hjälpa mig på sitt sätt, som har gett lite resultat redan - i alla fall på ryggen men mindre med foten.

Sen har jag ju också min skena som min sambo trixa ihop, vilket också verkar hjälpa till lite grann.

Jag menar har jag gått så här länge utan hjälp, så kommer det nog ta ett tag att få till saker och ting, även om jag har lite hjälp vid min sida.

Blir bara så frustrerad över att man inte kan få den hjälp man behöver och denna eviga väntat hit och dit!!

Att det ska en sådan jävla tid att få svaren som man väntar på - för att de ska kunna gå vidare med det som är påbörjat!

Och då menar jag detta med mina svar från magnetröntgen till ortopeden, för de har inte fått det än!

Å jag var där i början av Maj!

För jag vet ju vad han och jag pratade om innan jag skulle till magnetröntgen, om vad han skulle kunna göra och ville bara kolla upp om det var något annat eller inte som var problem!

För då tror jag att det kommer bli lättare med försäkringskassan också, om det slutar som det är sagt!

Annars vet jag inte alls vad jag gör eller hur detta kommer sluta!!

Tänker på hur det är nu, å vad kommer hända om dom fortsätter neka mig??

Väntar även på svar från dem med om hur det ska bli för framtiden...

När man är i denna situation så är det inte alls så konstigt att man ger upp och förstår även andra när de klagar hit och dit, som man kan läsa i tidningar och se på nyheterna.

Har också försökt den vägen för ett tag sedan, men inte hjälpte det heller!

Sen är det nog också för att jag själv inte är så stark som person - som orkar gå vidare högre upp.

Och sedan tyckte jag bara det var jobbigt att gå igenom den grejen.

Vilket jag inte kommer göra om - för det hjälper ändå inte!!

När det gäller allt annat som rullar runt i skallen på mig, hoppas jag verkligen på att det kommer hjälpa att få komma till en psykolog igen...

Eftersom min läkare skulle försöka göra så jag kan få komma till den som jag hade för en tid sedan.

Med tanke på att jag inte blev färdig där, utan lät det rinna ut i sanden istället - som jag gör med mycket !

Men för att jag ska bli bra, så måste jag nog slutföra detta också hur jobbigt det än är....

Kanske kan det vara fel tidpunkt att göra det just nu, eller så kan det vara bra för att det är som det är just nu.

Det får tiden utvisa, för som sagt jag väntar ju även där på att få en tid...

Vilket säkert kommer ta ett tag det med, eftersom det är ju sommar och mycket semestrar börjar ju komma igång redan nu... suck.....

Känner att mina tårar skulle vilja komma fram just nu, men jag håller dem inne som vanligt.

Fast jag inte förstår det egentligen, eftersom jag är ensam och skulle kunna släppa ut allting..

Men det har säkert med att göra att jag har bitit ihop så länge nu och har svårt att släppa ut saker och ting.

Vilket är både synd och jobbigt för min egen del.

Eller så har det att göra med vissa tankar som jag har när jag väl gråter, för jag vill inte att det ska hända, igen!

Det som jag verkligen är frustrerad över när det gäller detta, är att mitt humör sviker mig som fan!

Och att mycket blir fel....

Försöker verkligen stå emot de flesta gångerna, men vissa gånger går det inte alls och då slutar det oftast i kaos!

När det väl händer så hatar jag mig själv ännu mer och blir mera avstängd uttåt!

För om jag går undan och är tyst, ensam - då blir det inget tjafs med andra eller missförstånd heller.

Mycket därför jag väljer att leva som jag gör just nu, men försöker också göra lite annat..

Vissa dagar är bättre än andra, men när jag väl tar mig för att göra saker så ångrar jag att det och vill bara hem.

Ser att min familj blir lite lidande för det, men försöker fåtill det att de ska göra saker utan mig istället.

Vilket de inte förstår alla gånger varje gång varför, men det har ju att göra med att jag inget säger till någon.

Även om jag skulle ha en bra dag, så är det aldrig under en hel dag utan stundvis..

När jag väl tar mig ut och gör saker så känner jag mig bara iaktagen av alla och tycker att andra pratar bakom min rygg hela tiden...

Sen att jag inte tycker om mig själv, när det gäller allt annat gör ju också saken till..

Även om jag inte är lika stor som jag var för några år sedan så mår jag ändå skit över hur min kropp är!

För jag har inte kunnat göra min efteroperation på grund av det här med foten och ryggen.

Och det känns inte alls bra...

Känner mig liksom fortfarande tjock och vill gå ner mera - vill verkligen bli smalare...

Vilket jag inte vet om jag kan göra heller, men hoppas på.

Försöker hjälpa till på traven lite med det redan nu, men vissa dagar går det inte alls..

Sen är nog en sak inte alls så bra att jag gör, men det skiter jag i, för det hjälper mig lite grann i alla fall.

En dag kanske jag kan komma över det med, men tänker inte ens släppa det för stunden i alla fall.

För i dag känns det bara bra..

Har även andra saker som jag ska försöka skärpa mig med från och med nu, för jag vet att det skulle vara bättre för mig om jag får till det också.

Fast när man har det tufft med andra saker och det är mycket som man går igenom är det också tufft att ta tag i vissa saker också.

Kan ju säga att mycket av mina måsten har jag lagt åt sidan för länge sedan på grund av olika anledningar.

Försöker att ta en sak i taget och en dag i taget, för att jag själv ska fungera någorlunda i livet.

Och när jag valde den vägen, så har jag sett mindre besvikelser vid min sida.

Som jag verkligen hoppas att jag kommer kunna gottgöra i framtiden...

Skulle det inte gå att göra det, så vet jag inte hur det kommer sluta...

Sen är det lite annat som jag tänker på, å som jag skulle vilja finnas för.

Men har ändå valt att inte finnas där just nu, för att jag har det som jag har själv.

För tar jag till mig mera av det, så kommer jag få det ännu tuffare än vad jag har.

Fast jag hoppas att denna person vet att jag finns här ändå, för jag vill verkligen inte att det ska hända honom någonting och att det kommer sluta bra...

Men sen vet jag att denne har lika svårt att visa känslor eller prata om saker och ting som jag har själv, därav så är det som det är också.

Jag vet att denna finns för mig när jag verkligen behöver det, och hoppas att denna känner samma sak när det gäller mig..

Huvudsaken är att vi tänker på varandra och finns för varandra så..

En känsla som jag själv har svårt att förklara för mig själv, är ju liksom ännu svårare att delge till någon annan.

Och det är att jag känner mig helt tom inombords.

Att jag inte bryr mig om någonting längre, utan skiter i det mesta, gett upp kan man säga.

Förutom min familj, för dem försöker jag verkligen visa att jag älskar över allt annat på denna jord.

Och försöker även säga det också, även om det inte blir allt för ofta.

Men utan dem är jag ingenting, de är mitt allt.  

Vilket jag verkligen hoppas på att de vet om och känner av...

Nu ska jag försöka göra något annat - så jag inte deppar ihop totalt.

Ha en fortsatt trevlig dag ni som kan ;-)

Vet snart inte vad jag ska göra snart, om inte saker och ting kommer att ändra sig *~*
Är så jävla less på denna situation som jag är i, att inte få några vettiga svar på mina frågor!
Hur jag än kämpar och försöker att få till saker och ting så går det bara åt fel håll hela tiden!
Dessutom vet jag att det kommer bli tuffare på grund av att det är sommar och semestrar kommer igång snart!
Orkar inte med denna jävla väntan eller ovissheten länge till!
Sen märker jag hur andra i min närhet blir lidande också, allra helst min familj :-(
Även mina vänner, eftersom jag stänger mig mera och mera inne - än att göra saker! *~*
Jag säger bara nej till dem, när de frågar om saker.?
Är världens tråkigaste människa just nu, men det känns bra för min del - att bara få vara!
För de gånger jag gör något så blir jag ändå sämre - får ont och humöret sviker mig mera.
Därför försöker jag hålla mig på en jämn nivå och då känns saker rätt okej för stunden i alla fall!
Men drömmer om att få må bra, slippa ha det så här & få tillbaka min lust till att göra något om dagarna..
Men förtillfället känns det väldigt långt borta *~*

Inget i mitt liv känns kul längre, bara som en börda och en del måsten!
Som jag skulle vilja slippa i slutändan :-/
Finns en sak som jag tänker på väldigt ofta, men som jag inte kommer mig för att göra.
Vilket kanske är bra i slutändan eller inte?!?
Frågan är bara hur länge denna tanke kommer finnas inom mig ?!?
Usch jag vill verkligen få ett svar på en tid som jag väntar på, utöver det som har med min fot & rygg att göra *~*
Men med min tur så skulle jag inte bli förvånad över om det händer efter sommaren är över!!
Eftersom inget annat går ju som jag vill - så varför skulle detta göra det!?!

En sak som gör mig väldigt frustrerad är att mina svar från magnetröntgen av foten, inte ens har kommit till den läkaren som jag har inom det!!
Och den gjorde jag i början av Maj!!
Även om jag har försökt att ringa dit och tjata och försökt skynda på saker så har det inte gått något bra!! *~*
Snart kommer jag göra en sak med min situation som jag har funderat på ett par månader!
Vet att det inte är den bästa slutvägen men då kommer jag få hjälp snabbare..
Fast vet inte om det skulle bli rätt hjälp!
Kanske jag förstör mera än att göra det bättre, därav så har jag bara det i tankarna än så länge!
Och för att jag inte får någon att hjälpa mig med det, för jag klarar inte av att göra det själv!!
Frustrerade, men det är väl bara att härda ut och hoppas på det bästa??

Finns en sak som jag är jävligt rädd för just nu!
Och det är att jag ska mista mina nära och kära under denna tid!
För det känns som att jag redan har gjort det med vissa i min närhet - å jag vet också att det mesta hänger på mig!
Vet liksom inte hur jag ska ordna till detta heller, för just nu har jag inte orken till det!
Den lägger jag på mig själv och mina döttrar + min sambo.
Inte för att det är så mycket det heller, men jag kämpar som fan för att få till det bra!
Men känner mig som en riktigt dålig mamma och sambo - framför allt en jävligt dålig kompis till alla.
Så jag förstår att vissa har gett upp mig som vän och att andra tar illa upp om jag skulle träffa någon inom vänskapen!
Men vissa dagar är bättre än andra och jag själv väljer vad jag vill göra för stunden och för dagen.
Även om det inte accepteras av alla i min närhet.
Därav så väljer jag också att bara vara hemma själv, för att minska mera tjafs som kan bli.
Sen hänger det mycket på mitt mående, inte på andra personer!
För det är så jävla jobbigt att hoppas på dessa jävla kryckor och sedan ha en rullstol att fälla ihop och bygga upp varje gång!!
Det blir liksom tuffare för mig psykiskt och min rygg!
Som är helt körd för stunden!
Kiropraktorn gör visserligen sitt, men det är lång väg kvar säger han *~*
Sen denna yrsel som jag fått under den senaste veckan och också tuff, för jag vill ju inte svimma om jag är själv ute med min lilla tjej någonstans!!

Skit samma - nu ska jag försöka göra något annat !!!

Den här dagen har varit tuff på olika sätt :-/
Mycket tankar om saker som jag vill ha svar på & få veta hur det kommer att sluta *~*
Nära tårarna ofta, men stått emot varje gång :-(
För min minsta tjej är ju hemma och jag vill inte visa henne det!
Och nu är även äldsta tjejen hemma med en vän, så det är bara att hålla tyst och bita ihop ordentligt.
Hoppas på att jag kommer klara av det tills sambon kommer hem - för då kan man gå undan en stund *~*

Dessutom har jag haft en underlig känsla i kroppen de senaste dagarna.
Jag blir yr då & då samtidigt som jag mår illa för stunden.
Och synen blir sämre för stunden :-(
Det håller inte i sig så länge när de dyker upp, men är obehagligt och gör mig nervös.
För kommer hända om jag skulle bli sämre då jag är själv hemma med min minsta dotter?!?
Och sen är jag fundersam över vad det kan vara också!
Varför jag mår som jag gör??
Orkar liksom inte mera bekymmer & besvär i livet , har så att det räcker ändå??

Nu måste jag avsluta även om jag skulle vilja skriva mera, men känner vad som håller på att hända inom mig & vad som vill komma ut!!
Och vill inte visa det, ska försöka hitta på något annat att göra för att förhindra att bryta ihop *~*

Då var denna helg snart över, å den har gått relativt fort oxå.
Även om man inte har gjort så mycket saker...
Fast det är ju skönt med sådana helger också :-)
Med tanke på att veckan som var blev tuff & veckan som kommer nog också gå åt det hållet, känns det som..

Imorgon ska jag på ett möte som jag inte har en aning om hur det kommer att gå eller vad som kommer tas upp *~*
Känns väldigt ovisst och jobbigt att ta sig dit, men är ett måste :-/
Kan bara hoppas på att det kommer gå bra :-/
Det är bara lite tufft tycker jag, eftersom jag har så mycket annat som går snett i livet.
Tycker liksom att det kan vända lite nu - så man kanske kommer få upp humöret & lusten att göra saker igen :-/
Istället för att det bara går åt fanders hela tiden och bara mötas av alla dessa motgångar hela tiden :-(
Jag har vissa tankar som jag förtränger & verkligen kämpar med för tillfället!
Men som kommer upp till utan allt oftare den senaste tiden, tyvärr - frågan är hur länge jag kommer orka stå emot detta!
Med tanke på jag vet hur mycket detta förstör för mig & sätter mina döttrar i en tuff situation.
Vilket jag inte vill, för de har ju varit med om mycket ändå i sitt liv & behöver verkligen inte mera!
Sen dessutom så finns det andra i min närhet som kanske inte heller orkar med det :-(
Och framför allt så finns det många som inte förstår att man tänker på det sättet eller att man gör vissa saker!
Men det är något som verkligen har följt mig under hela mitt liv till och från *~*
Det är nog något som kommer hålla i sig hela livet ut, även om jag kan stå emot just för stunden - så vet jag inte hur länge det varar.
Har liksom tagit upp det med en person som ska försöka hjälpa mig i den mån det går.
Vilket känns ganska tryggt, men frågan är bara - hur lång tid det kommer ta!
Kommer jag hem i tid imorgon och inga andra är hör hemma ska jag försöka få tag i denne person och höra hur långt det har kommit och om man kan se när det blir.
Än så länge gör jag andra saker när dessa tankar dyker upp.
Och hoppas på att det kan hålla i sig ett tag till :-(

Sen är det en annan sak som jag grubblar mycket på, å det är min minsta tjejs situation.
För hur det kommer sluta med det och om allt har läkt som det ska under gipset.
Med tanke på att de sista bilderna från röntgen inte var de bästa *~*
Vill liksom inte att hon ska få men längre fram i livet eller att det ska strular för henne - som det gjort för mig.
Vet liksom inte vad jag kan göra eller vända mig någonstans för att få svar eller råd om detta..
Känner mig så handfallen som mamma i detta, att man inte kan finnas där för henne som hon skulle vilja & behöver!
Att man inte själv inte mår bra - så man kan peppa henne mera :-/
Fast jag försöker, de dagar jag själ. Inte har så ont eller mår riktigt uselt!!
Att hon har fått komma till dagis lite strö dagar & korta dagar gör mycket.
För hon får vara med sina vänner igen och göra mera saker - mer än vad jag kan ge förtillfället.
Ser på henne att hon är nöjd & glad där, men även att hon tycker det är tufft :-/
När det gäller min äldsta tjej mår jag inte heller så bra över.
För hon får inte den uppmärksamheten som behöver, pga allt som är just nu :-(
Och hon skulle behöva mer av det just nu också, då jag märker på henne att något är galet ;-/
Även om hon säger att allt är bra och livet leker..
Så just i dagens läge känner jag mig som en riktigt usel mamma till båda mina döttrar.
Vill finnas där för dem och göra saker tillsammans med dem.
Är lite rädd över att mista deras kärlek till mig och mista annat också :-(
Jag vet inte hur jag ska få detta bättre igen, för ibland känns det som att det är försent reda :-(

Nej nu ska jag ta mig en kvälls dusch och skölja bort allt jävla elände och hoppas på att tankarna ger med sig efter det.
Så man sova någon timme inatt och känna sig lite pigg inför morgondagens möte....

Ha det & ta hand om Er - Man vet ju liksom inte när allt tar slut *~*. :o