Har haft två relativt tuffa dagar :-/
Men det har även varit trevliga också.
Så jag mår som jag förtjänar just nu :-(
Är bara så himla less på att man får ta den hårda smällen så fort man kommer sig för att göra något!
Nu blir det att bara vara ett tag, för att orka med nåt mera längre fram.....
Tråkigt & tufft - men det är mitt liv i dagens läge!
Vet inte vad jag ska ta mig till snart med allt elände.
För ju längre väntan blir så mår jag sämre för var dag som går *~*
Värken blir värre..
Måendet sjunker mer & mer...
Och just den biten handlar inte bara om min värk - det är även att man inte har någon inkomst längre!!
För FSK är ju inte de snabbaste på att svara på hur det ska bli för mig!!
Vilket gör mig skit arg och ledsen!
Även om jag inte kan göra så mycket, så vill jag kunna betala för mig !!
Som mina räkningar!!
Är så rädd för hur detta kommer sluta om inte de svarar mig snart.
Sen hoppas jag på ett positivt svar - för då kanske mitt mående blir lite bättre!
Blir det negativt svar så kommer jag ge upp allting!
Skita i allt!!

Jag har en underbar familj som finns vid min sida & verkligen försöker pigga upp mig.
Men jag lider ändå, då jag inte kan ge något tillbaka just nu!
Mitt liv rasar mer och mer för var dag som går!!
Under den senaste veckan har jag mått väldigt dåligt över många saker och för två jobbiga händelser :-(
Vilket jag försöker komma förbi och förstå - men det går inte så bra alls!
För den ena nyheten gjorde mig ännu mera fundersam över vad som kan hända.
Om det kommer kunna ordna upp sig eller inte?!
Men det är min vanliga tur i livet!!
Känns som saker och ting inte kommer vända för mig!
Att det kommer vara på detta sätt hela livet ut!

Skit samma - bara att skita i precis allting!
Finns inget kvar!!
Hur jag än kämpar och försöker, så blir det bara motgångar hela tiden!!
Kan inte göra mera än det jag gör - så nu ger jag upp!
Droppen var när jag fick reda på att jag ska hämta ut en sak - som jag inte känner mig så bekväm med alls!
Men ska det hjälpa i slutändan får jag nog tänka om!
Fast på mina vilkor - INTE för någon annans vilkor!
Synd bara att man få höra så mycket från andra när man vill tala om saker.
Själv tycker jag det är en tuff grej och vill dela med mig av det, men möts inte av något bra sätt från andra!
Vet att detta inte är så bra, men behöver det vid vissa tillfällen..
Synd bara att ingen verkar tycka som jag.
Vill inte detta själv innerst inne, men har fått det av läkaren för ett ta framöver...
Kan det hjälpa mig i vissa situationer är det ok för min sida, men kommer ändå använda denna sak varsamt.
Vet själv att det kan göra saken värre vid långtids användning..
Därav kommer jag inte lyssna på läkaren fullt ut heller.
Men som jag skrev tidigare så är det mitt val och för mitt mående som jag gör detta!
Lite för familjen också..

Just nu skulle jag bara vilja gråta ur mig allting, men inget kommer ut..
Funderar på att göra en sak, för då vet jag att tårarna kommer att komma fram.
Även om ja kommer lida under några dagar framöver.
Visst kommer det bli tufft - men skönt skulle det vara!
Kvällen får utvisa vad som händer & sker!!
:-(

Ligger i soffan och tar igen mig efter en trevlig dag, men tuff.
Blev en tur till Stockholm med min sambo & svärmor - där vi träffade ett par från Finland ;)
Vilket var trevligt, med tanke på att det var ungefär ett år sedan vi träffade dem sist.
Sen stannade vi till i Arlandastad och kollade runt lite grann.
Därefter blev det att hämta lilla tjejen, som varit hemma hos sin äldsta storasyster över natten ;)
Väl hemma blev det att fixa lite middag och ta tag i tvätten *~*
Efter det så blev jag helt slut och värken tog överhand.
Är så less på att inte kunna göra saker utan att få ont!
Själv tycker jag denna dg har varit lugn, men det tycker inte min kropp :-(

Har även pratat lite om vad man skulle kunna hitta på att göra med barnen på semestern.
Finns lite önskemål om saker och ting, men sen vänder det lika snabbt.
För de tänker på vad jag ska klara av att göra!
Visst är det snällt, men själv blir jag bara frustrerad!
Känns som jag bara förstör för dem just nu!!
Det gör mig ännu mera ledsen över det hela, men jag visar ingenting för dem.
Sen när jag säger att de kan göra vissa saker utan mig, så suckar de bara tillbaka!
Jag vill inte vara den som ska förstöra så de inte får ett trevligt sommarlov :-(
Kan bara hoppas att det slutar bra!

Imorgon ska jag träffa min husläkare å hoppas på bra svar på mina frågor som jag har!
Och framför allt så hoppas jag på att hon kan tyda lite saker som jag inte kan!
Så kanske man kan få veta vad som ska hända med allting och få reda på om de har hittat något fel på fot & rygg!!
Annars vet jag inte vad jag ska ta mig till!
Orkar inte mera nu!
Man läser om saker & ting när man är på Google, fast man inte får någon rätsida på det ändå!
Bara mera kluven och orolig...
*~*

Imorgon kommer jag få en stund för mig själv, så då kanske man kan testa en sak jag funderat på ett tag nu!
Men det får jag se hur jag gör med det...
Kanske kan det förstöra mer än hjälpa!!
Ska jag eller Ska jag inte??
Vågar jag eller inte??
:-/
Mycket frågor och tankar har jag, som jag inte vet vad jag ska göra med eller åt?!?
Just för stunden ska jag försöka tänka på något annat.
För då kanske man kan få sova lite inatt.
:-/ :-(. *~*

Fy fan vilka dagar det blir ibland!

Jag som verkligen hade sett fram emot detta möte, men som tyvärr inte blev av idag :(

Så nu får man ännu en sak till att vänta på.. suck...

Men hoppas att det inte tar allt för lång tid till en ny tid hos denne person..

Har ju ett inbokat på onsdag denna vecka också, som jag hoppas får komma till..

Ska ta upp lite som jag har gått och funderat på ett tag nu och hoppas på svar.

Och ska även få lite mera svar på mina frågor kring min magnetröntgen som jag gjorde på foten i Maj..

Väntar man på nåt gott - väntar man aldrig för länge = heter det ju.

Fast jag tycker det har varit en evighets väntan på detta!!

Skam den som ger sig eller ger upp vissa saker.

För andra saker skiter jag i totalt för ett tag nu!

Ligger här i soffan och tänker en hel del på allt.

Medan sambon är iväg med lilla tjejen till äldsta storasyster, där min lilla tjej ska sova över inatt..

Och äldsta tjejen är ute med sina vänner och hänger..

Även om jag själv valde att stanna hemma pga vissa saker, så känns det väldigt tomt och tyst nu.

Vilket man inte riktigt är van vid de senaste dagarna, då alla varit hemma.

Fast det behövs också då jag är helt slut efter gårdagens händelser...

Då vi tog en tur med Lennakatten till Marielund och fika lite, medan vi väntade på avgången hemåt igen.

Vilket var trevligt, men kallt.

Sen blev det även en tur till Biotopia för lite expriment, å annat som fanns att göra där.

Avlsuta med en middag tillsammans.

Väl hemma mådde jag skit dåligt över det mesta, ont och illamående som fan!

Men vad gör man inte för att göra familjen glada och nöjda.

Synd bara att inte äldsta tjejen var med på denna tur..

Men det är väl så när de kommer upp i en viss ålder, att det är roligare att hänga med sina vänner än sin familj på saker och ting..

Snart är det dags för saker som ska göras, som gör mig ännu mera låg än vad jag redan är.

För jag vet inte hur jag ska lösa det på bästa sätt.

Eftersom jag själv inte kommer klara av det på egen hand denna gång..

Vilket jag är skit arg och frustrerad över!

Med tanke på att det inte är mitt fel från början att det blivit så här!

Men det är bara jag som får ta smällen av det - för de som gjorde detta bryr sig inte ett dugg!!

Inatt hade jag en dröm som jag funderat lite på att genomföra.

Verkade lätt att göra det och slutade lugnt.

Framför allt så såg någon och hörde lilla mig.

Fick också hjälp fort.

Fast fick även mera bekymmer i början.

Men jag är väldigt sugen att prova ändå..

Ska bara få till en sväng själv för det, ingen annan ska vara med när det händer.

När det kan tänkas bli får tiden utvisa.

Men snart hoppas jag på i alla fall..

Dags att köra lite träning

Hörs

Livet verkar inte bli bättre än så här!
I alla fall inte för mig!
Kan nog inte komma längre ner på botten nu..
Och känner inte att det går att ta sig upp heller :-(
Orkar inte ens försöka längre??
Allt blir bara skit ändå så!

Väntar fortfarande på svar från lite ställen, som jag har försökt skynda på från mitt håll - men inte lyckats!
Är så jävla less på detta väntan på allt!
Så nu har jag verkligen tappat tron på att jag kommer få någon hjälp :-(
Allt kommer bara rasa ännu mera.
Och jag pallar inte att ta mig upp, så nu skiter jag i ALLT!
Men ska ändå försöka göra så det bara blir jag och INTE min familj!!
De ska inte behöva ta mera skit för min skull!
Själv måste jag nog bara acceptera att mitt liv kommer vara så här och ingen kommer hjälpa mig!
Vården har jag gett upp totalt!
Gäller nog FSK också!
Mitt liv är slut!
Men samtidigt är jag inte förvånad - mitt liv har ALLTID varit struligt och värdelöst!
Det enda som jag har gjort bra är mina döttrar & när jag träffade min nuvarande sambo!
Allt annat känns bara misslyckande!
För när man väl har försökt göra något bra - så har allt bara rasat på ett eller annat sätt!!
Kanske kan man få lite mera hopp om livet och framtiden nästa vecka, då jag ska träffa en person från psykiatrin!
Men även om denne person kan få upp lite hopp, så finns det ingen tro inom de andra runt omkring mig.
Eftersom jag har väntat snart ett år för att få hjälp med min satans fot!

Livet är inte värt någonting just nu tycker jag!
Även om detta med min fot är skit så finns det ännu mera skit i livet!
Kan ju liksom inte ens betala mina räkningar längre eller göra något som kostar!
Eftersom jag inte har ett öre i inkomst längre - för FSK å jag bråkar!!
Visst man får barnbidraget, men det går till saker som tjejerna behöver och till hushållet!
Jag har tur att ha en sådan underbar och snäll sambo som hjälper till i den mån han kan.
Men jag tycker det är skit jobbigt att allt ska hamna på honom när vi är två vuxna här hemma!
Men vad ska jag göra - ingenting!!
FAN VAD JAG VILL FÅ HJÄLP MED MIN FOT!
Så saker och ting kanske kan vända och bli lite bättre i mitt liv.....
Även om jag inte har riktigt den tron själv!
Det har gått alldeles för långt med saker & ting.
Vet att jag inte kommer orka stå emot en viss sak inom kort, vilket inte är det bästa - men hjälper mig lite grann!
I alla fall för stunden!
Har nämligen stått emot denna tanke jävligt länge nu, men gjorde det nästan härom dagen!
Hade jag inte blivit avbruten så..........
Därav är jag lite smått rädd för mig själv..
Känns långt till måndag just nu, då jag ska få träffa personen i fråga och ev få hjälp eller lite råd om saker!
Vet att några har reagerat på en sak som jag gör - att jag sitter och målar en hel del, med eller utan barn.
Men det är ett sätt för mig att förskingra vissa tankar som jag bär på, vilket känns bra då ( ibland)

Idag mår jag uselt som mamma & som människa!
Har för ont att komma mig för att göra något, å lusten är totalt borta för att göra något lätt!
Detta är för att jag valde att följa med på lite saker under veckan som varit och nu får man lida.
Och inte bara jag, utan min minsta tjej också!
Tur att hon nöjer sig med att få sitta vid datorn sådana här dagar, bara de inte blir så ofta bara.

Finns en sak till som jag mår riktigt dåligt över!
Det är hur jag ser ut!
För fem år sedan genomgick jag en gastric by pass operation för min enorma övervikt.
När jag väl började gå ner i vikt blev jag otroligt lättat och glad över mycket.
För jag orkade göra mera saker med tjejerna och kunde gå på stan och handla kläder :-)
Det var en sådan lättnad inom mig.
Förutom vissa komplikationer som man fick, men de kunde jag leva med.
För jag var smal och tyckte om mig själv.
Men idagens läge känner jag inte alls på det sättet!
Har nämligen gått upp en del i vikt och det sårar mig.
Mycket hänger nog på att man inte har rört på sig så mycket under detta år med kryckor och smärta.
Och även på måltiderna i sig.
Försöker verkligen tänka på vad ja kan äta och inte äta.
Men ibland tycker jag att jag ätit för onyttigt eller för mycket av något, så då spyr jag ut det.
Och som känns bra för stunden, men som inte är bra!
Har även märkt på mina kläder att de inte passar på mig längre, så nu känns det precis som innan operationen!
Att jag är tjock och skäms som fan över hur jag ser ut.
Har även koll på vågen vid jämna mellanrum och blir lika ledsen varje gång då den bara har gått upp & ej ner!!
Vet inte vad eller hur jag ska göra för att detta ska bli bra igen!!
Jo en sak som jag ska ta upp med min husläkare i veckan som kommer, å som jag hoppas på att det går att ordna.
Annars blir jag ännu mera ledsen om hon inte tycker som mig.....
Så nu fick ni reda på en hel del tankar som jag bär på, lite nytt och lite som jag nämt om tidigare.
Men för mig känns det sådär över att fått ur mig detta.
Fast nu är det gjort och nu får man ta konsekvenserna!

Hoppas bara på att ingen kommer gå på mig efter detta, för det skulle bara bli värre för mig !!
*~*

Tidigare skrev jag om att, jag längtade till alla var lediga här hemma.
Vilket jag ångrar nu!
Mår nästan sämre nu, då jag inte kan göra allting som min familj vill göra.
Och då gör inte dom de heller :-(
För de tänker på mig & tycker synd om mig!
Så vill jag inte att dessa veckor ska vara!!
Vill verkligen att de ska göra saker även om jag inte klarar av följa med på allt...
Sen biter jag även ihop vissa dagar för att göra dem glada, men får lida som fan efterråt istället.
Men som är värt ibland!
Ser ju tjejernas glada miner när jag säger att idag följer jag med på era äventyr.
Men hur länge kommer jag orka det i längden?
Fyra veckor låter inte långt - men för mig är det de!
Kan säga så här: I måndags följde jag med på deras äventyr, vilket var väldigt trevligt men också jobbigt.
Och som jag känner av än idag :-(
Därav ser jag inte fram emot denna semester alls *~*
Å idag vill de att jag ska följa med på en sak, men jag har inte bestämt mig än hur jag ska göra :-(. *~*

Nu kommer dessa tårar som jag har velat fått ur mig i flera dagar....
Då kanske de släpper lite över bröstet för stunden..
Hoppas kam man ju alltid göra..

Igår unnade jag mig en klippning för jag fick lite pengar från min sambo, vilket kändes bra för stunden.
Sen kom ångesten & paniken över mig!
För de pengarna hade ju kunnat gått till något som var viktigare.
Men nu är det gjort och man få ta smällen..

Det finns så mycket som jag skulle behöva ordna till - men för stunden har jag lagt det åt sidan.
Mest för att jag vet inte hur jag ska lösa det på bästa sätt!
Får jag inte till detta inom kort, så kommer det här sluta ännu sämre än vad de är!
Vet inte hur det kommer bli i slutändan...
Det gör att jag har en stor panik över saker & ting!
Allt det här kan bara sluta på ett sätt känns det som - allt kommer gå åt helvetet!
Och som tycker att jag redan är nere på bitter med allt det andra!
Hur ska man orka ta sig upp igen?
Kommer jag att lyckats med det eller inte?
Jag menar, inget annat fungerar ju som det ska, så varför ska detta göra det?!

Nu måste jag lugna ner mig och få tårarna att sluta rinna:
För snart kommer lilla tjejen vakna och jag vill inte att hon ska hitta mig som ett vrak i soffan!!
Hon behöver inte se mera eller ta mera från mig!!

Orkar inte mera NU!
Vill inte ha det så här!!
Pallar inte att klättra uppåt igen!
Jobbigt läge!
Hata mig själv så jävla mycket så det finns inte!
Finns inget som är positivt med mig..
Så om jag själv inte tycker om mig som jag är - Så varför skulle andra tycka annorlunda?
Jag förtjänar inte det!!
Är för usel människa till alla i min närhet!

Men kommer försöka finnas vid mina tjejers sida och min sambo!
För jag älskar dem oerhört mycket - även om jag inte visar det så ofta!
Vad som än händer eller sker inför framtiden så kan jag bara hoppas på att de vet om det & känner av det!

Som jag skrev tidigare så mår jag skit över att inte ha någon bra ekonomi!
Blev ännu sämre då posten kom idag (igår) - då man fick en räkning som ska betalas senast om tre dagar!
Och hur ska man få till det, när man inte ens har den summa?
Nu blir jag bara ännu mera frustrerad över hela denna situation!!
För så länge de inte vill bevilja mig sjukpenning så kommer allt gå åt helvete!
Eftersom jag inte får någon inkomst - bara utgifter!
Vet inte vad jag ska ta mig till snart med detta elände!
Sen dessutom så har mina tjejer pratat om vad vi skulle kunna göra på semestern idag!
Vilket jag inte ens har svarat på.
Försökt att prata om någonting annat istället.
Men hur länge ska de gå på den saken tro?!
Visst så kanske man kan få till vissa saker, som inte kostar så himla mycket.
Om det nu finns sådana saker vill säga.
Det är bara så tufft att se deras besvikelser i ögonen & hur de kryper ihop å blir lite ledsna.
Även om min sida är skit för stunden inom ekonomin, så km jag bara hoppas på att de kommer göra något med sin pappa, eftersom han kanske har det bättre än jag.
Tråkigt att tänka på det sättet - men så kommer det bli.
Jag vill att de ska få en bra sommar, med härliga minnen - även om jag inte kommer närvara på allt.
Fy fan säger jag bara till det mesta just nu!! *~*
Det är ju inte konstigt att man mår skit då man bara får en massa motgångar hela tiden....

Idag (igår) fick jag höra om en man som hade ganska lika bekymmer som mig i ryggen.
Och som hade satt sig i foten..
Han hade fått en operation för det inom tre månader, då de konstaterade problemet!
Men det var inte här i Uppsala, så det var säker därför han slapp all denna jävla väntan överallt!
Tyckte synd om mig och hoppades på ett bra slut.
Vilket jag själv har tappat allt för!
Känns liksom inte som att jag kommer få den hjälp jag behöver!
Utan bara ännu mera undersökningar och flera läkare som ska lägga sig i.. :(
Allt känns bara så jävla hopplöst med allting !
Men det är tur att jag har mina underbara döttrar vid min sida, annars vet jag var jag hade varit nu.
Håller igen och biter ihop för deras skull.
Vill inte att de ska behöva mera bekymmer, än va de redan har i sina liv :-(

Sen finns det ytterligare en sak som gör mig förbannad.
Och det är att min äldsta dotter har problem med en kille i hennes närhet.
En kille som säger massa dumma och fula saker, så fort de stöter på varandra.
Å dessutom har skickat taskiga sms och hittar på en massa skit om henne!
Vet inte riktigt hur jag ska göra med detta, utan att bara stå vid hennes sida.
Däremot har jag även sagt att om detta inte tar slut snart så kommer jag gå vidare med detta!
Det är säkert därför hon är mera hemma nu för tiden & inte vill visa sig ute :-/
Någon som har något bra råd inom detta - så tar jag gärna emot det!

Nu ska jag försöka få lite sömn så man pallar med dagen som kommer.
Utan några onödiga tjafs från olika håll..
Synd bara att man inte är ett dugg trött nu :-/
Men kommer garanterar vara det senare idag *~*

Såg att jag försökte skriva inatt - hihi inte ens jag själv förstår vad jag ville :-/
Var nog lite påverkad fortfarande av allt de lugnande jag fick & plus mina egna värktabletter som gör sitt.
Känner av en enorm trötthet idag med och värken gör sitt :-(

I några dagar nu så har jag mått skit dåligt!
Vet inte varför fullt ut - men lite *~*
Det mesta handlar om detta med försäkringskassan - att de inte vill bevilja min sjukskrivning!
Har skickat överklagan på överklagan, plus väntar på svar efter min senaste överklagan nu!
Dessutom så har jag fått skicka in en ny Sjukanmälan - vilket man kan hålla tummen på ett bättre svar!
Men när man varit utan inkomst från dem sedan början av Mars, så börjar det sätta sina spår.
Vet snart inte vad jag ska ta mig till, för allt kostar ju!
Sen dessutom tar mitt frikort slut denna månad!
Och hur fan ska man ha råd med sjukbesöken & kiropraktorn efter det?!
Allt känns bara så förjävlig just nu!!!!
Jag verkligen hatar mig själv & mitt liv just nu!!
Inte ens kul att vara mamma i detta läget heller, när man hela tiden måste säga nej till saker tjejerna vill göra!
Fast det hänger också mycket på min jävla värk oxå!
Det kommer inte bli någon rolig sommar detta år!!
Men hoppas att min sambo och tjejerna kommer göra saker ändå om dagarna!
För som alla nära och kära vet, så säger jag Nej till allting och stänger mig inne.
Till en viss del har jag försökt att göra saker men det slutar bara i kaos!
Jag har inget liv längre och känner att jag inte har någon bra framtid heller!
Har liksom gett upp allting!
Härom dagen så fick jag lust att försöka städa lite här hemma - vilket slutade i väldigt mycket värk & tårar!
Inte ens det klarar jag av!
Mitt liv verkligen suger!
Tur att min äldsta tjej var hemma och hjälpte till att avsluta det.
Jag blev mest arg och irriterad - för hur ska man kunna ta sig an ett arbete när man inte ens klarar av att städa?!
ORKAR INTE MERA NU!!
Vill bara få hjälp och återgå till ett normalt liv igen!
Men som inte värkar bli så!!!!!
Har ju liksom gått så här i snart ett år nu - utan att blivit bättre, utan snarare sämre!!
Min kiropraktor är på semester och jag vet inte hur jag ska klara dessa veckor utan hans hjälp?!
Har så jävla ont i min rygg och nacke så jag knappt tar mig fram för den värken!
Och sedan har jag ju även värken i min förbannade fot & som sitter längst med benet!
Efter igår så har jag även ont i munnen!!
Vill bara skrika och gråta ut allting!
Tänk om man kunde få vakna en morgon och allt kunde vara borta!
Att det kunde försvinna lika snabbt som det dök upp!
Varför???

Hur jag än försöker bita ihop och göra saker så faller jag lika fort ner igen!
Finns så otroligt mycket som jag saknar i mitt liv för stunden, men som orken säger ifrån på!
Fattar inte hur jag ska komma ur detta helvete!
Nästa vecka ska jag till psykiatrin och som jag hoppas på kommer gå bra.
Att jag kommer få en person som jag kan släppa ut saker för och får mera stöd å hjälp!
Har lite panik över detta möte - för det är ju jag som ska prata och den andra ska ju bara lyssna!
Jag som har så svårt att prata om det som handlar om mig själv :-(
Det är ju lättare att lyssna på andra.
:-(. *~*

Just nu sitter jag och har så mycket tankar om precis allting.
Inte långt från att tårarna vill komma ut.
Men samtidigt så känns det som att tårarna är slut, efter allt gråtande de senaste dagarna.
Kan tårar ta slut hos en människa?
Precis lika lätt som att lust & ork tar slut?
Kan ändå säga att jag är lättad över att min familj vill vara vid min sida trots allt som har hänt.
Och att de fortfarande försöker liva upp mitt liv.
Även om jag säger nej till det mesta.
Vissa dagar sätter jag lite måsten på mig själv & det hjälper lite grann - men inte alla gånger!
Försöker ta en dag i taget - mycket för att jag inte vet hur jag mår från dag till dag!
Vilket inte alla i min närhet kan acceptera alla gånger, framför allt mina tjejer.
Å det gör mig ännu mera ledsen, att se deras besvikna ögon.
Kan även tänka mig vad de tänker om mig också just i den stunden!
Det är verkligen svårt att vara en bra mamma, sambo, syster och vän - när ens eget liv inte fungerar alla dagar!!
Och att vissa inte förstår alls!
Jag vill, jag försöker, jag kämpar - men får inte så mycket respons från vissa ställen eller personer.
Så då tar även denna känsla slut och man tappar mera dag för dag än att bygga upp något.

De dagar som är någorlunda så försöker jag göra något som gynnar båda tjejerna i första hand & sedan tar jag mina mål efter det.
Efter en sådan dag så blir kvällen tuffare och dagen efter blir ännu tuffare!
Men man försöker i alla fall *~*

Just nu i denna stund skulle jag vilja krypa upp en viss famn och bara vara..
Men som tyvärr inte går, då personen inte finns i min närhet.
Fast under kvällens gång kanske :-)
Håller en tumme på att det blir så, för det skulle verkligen behövas känner jag.
Inget prat eller frågor - bara en omfamning.

Finns så mycket som jag skulle vilja tala om för min sambo, men som inte kommer ur mig.
Antingen är det barn som är kring oss, eller så är vi trötta.
Kan även vara så att han jobbar bort och kommer hem sent eller gör något annat.
En dag kanske jag kan få till det under hans semester.
För även om det funnits tillfällen att kunna prata så kommer det inget ur mig just då!
Vet liksom inte hur man ska börja med en sådan sak.
Eftersom jag tycker det är skit jobbigt att prata om det, men det känns ändå som ett måste från min sida.
Försöka förklara vissa saker i den mån jag kan själv.
Jag känner att det är ju liksom inte bara mina vänner som jag håller mig undan för, utan även min sambo.
Och det känns inte helt rätt.
Även om han vet om att jag har det tufft med mycket just nu, sen vet han säkert mera än vad jag tror.
Han känner nog av mycket - även om jag tycker att jag inte visar så mycket när alla är hemma.
Men han känner ju mig :-/
Sen är det även en annan sak som gör att det tar emot, för jag vet att han har det jobbigt med en annan sak.
Å då backar jag mera *~*
Vilket jag gör mot många andra också.
Vill kunna sköta mig själv och kunna komma ur detta på mitt sätt - men som kanske inte är den bästa lösningen.
En dag kanske jag kommer bli starkare och kan öppna mig för andra i min närhet.
Eller så blir det inte så!