Sitter i soffan och lyssnar på nyheterna i bakrunden på teve, som handlar om vården...

Att det är långa köer och att patienter betalar sina egna operationer för att inte de inte kan vänta längre.

Eftersom det gäller deras liv..

Hur sjukt är inte det???

Fattar verkligen inte vad som hänt med sjukvården...

Man blir ju rädd inför framtiden..

Känns som att detta kommer bli mera kaos för alla som behöver hjälp..

Varför kan de inte bara ge dessa personer bättre löner och förmåner - de gör ju ett bra jobb och behövs för att människor ska kunna få hjälp och känna sig trygga..

Inte som det är nu, man är osäker och denna väntan på saker och ting..

Och man känner sig inte alls trygg inom detta..

Sen tycker de att man ska vända sig till vårdgarantin om man tycker att väntetiderna är för långa och att man inte får den hjälp som man behöver...

Men jag har gått via dem - inte har jag kommit något längre för det..

Är det så att man ska ta egna pengar och betala för sin egen vård, för att det ska hända något?

Gå till en privatklinik...

Men om man inte har dessa pengar som privatperson så ser detta inte heller ljust ut..

Visserligen handlar det mest om cancervården på teve, men jag kan tycka att det gäller allt inom sjukvården.

Sen tar de också upp att det kan skilja sig mellan olika kommuner - att köerna kan vara mindre och att man får hjälp på en gång eller att det skyndas på, utöver vad man söker för..

Det är inte lätt att vara patient inom sjukvården...

Känns som att det blir mycket klagomål i min blogg till och från, men det är saker som jag vill få ur mig.

Och sådant som man känner för stunden.

Saker som man inte kan få ur sig annars, eller till någon annan.

Fast ibland så kan även jag vara positiv   

Under den gångna helgen har det varit både trevligt och känslomässigt.

Har ju grattat min tjej som har blivit tonåring, vilket var trevligt att träffa delar av släkten.

Sen att det har varit lite upp ner med saker och ting har varit tufft, för alla kan jag tänka mig.

Men det bästa är att man kan prata ut och låta känslorna komma fram (vissa gånger i alla fall)

Som förälder ska man ju vara den som finns där vid barnens sidor, i alla väder..

Vilket kan vara lite tufft ibland, då saker och ting kan sluta fel fast man inte vill det.

Eller man försöker på sitt sätt att bemöta det på bästa sätt, men som inte hjälper alla gånger..

Det tar på ens förälders krafter också..

Man försöker förstå och verkligen finnas där..

Jobbigt att bara få se på vissa gånger - då man inte når ända fram..

När mina tjejer mår dåligt - mår jag också dåligt.

Vill verkligen finnas där för dem båda..

Vet bara inte hur jag ska göra...

Utöver detta bekymmer, så mår jag ju själv inte så bra.

Vet inte ens hur jag ska få till mitt liv igen, hur ska jag då kunna finnas för tjejerna..

Jag vet att jag har en underbar familj som älskar mig och även mina vänner.

Men det är jag som stänger av mera än att ta emot eller visa något själv.

Samtidigt som jag kan sakna dem otroligt mycket, fast jag vet att de är i min närhet.

En dag kanske jag kan komma tillbaka till mitt liv och ha kul igen.

Men för stunden känns det väldigt långt bort.

Tyvärr..

Finns saker som jag skulle vilja göra, men som jag avstår ofta.

Bara för att jag sitter i den situationen som jag sitter i.

Orkar inte mycket längre, å det jag orkar lägger jag ner på mina tjejer.

Även om jag inte kan göra mycket med dem heller, för de vill ju mera än vad jag klarar av själv.

Har blivit sämre i axlar och armarna - å då blir det tuffare att ta mig fram med kryckorna.

Så just nu känner jag mig som en usel vän, mamma, sambo, syster, dotter.. m.m

Jag försöker verkligen vara stark och göra saker för att må bra.

Vilket bara fungerar några dagar, sedan känner jag att det är kört.

Och då stänger jag mig inne och bara är, å då kommer alla tårar ur mig och vissa tankar som jag inte vill ha.

Även om det känns som att det kan behövas sådana dagar ibland så vill jag inte ha det så heller.

Känns inte som jag har tid, för jag har lite annat att göra och få till..

Som skjuts längre bort och blir bara ännu stressigare att få till sedan..

Försöker tänka om vid vissa tidpunkter men lyckats inte alltid..

Jag försöker leva för - En dag i taget..

Även om jag har min familj och mina vänner vid min sida - så har jag ändå en saknad..

Saknaden av att inte kunna träffa sina släktingar mera än vad man gör.

Finns en person som jag verkligen saknar vid min sida, en som jag träffar väldigt sällan.

Fast skulle vilja umgås mera, om det går att ordna...

Vill finnas för denne person, men som inte verkar vilja ha mig där just nu..

Det är som det är, man kan bara hoppas att det kommer ändra sig någon gång..

Dessutom finns det även andra som jag skulle vilja umgås mera med, men som man inte får till..

Det är alltid något som kommer emellan.

Tråkigt men så är ju livet..

Alla har ju sitt, familjen, jobb och kanske annat..

Fast man får se fram emot de stunder som ges...

Lär dig livets gåta:

Älska, Glömma & Förlåta

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Varför ska livet vara så jävla jobbigt? När ska saker & ting bli bättre? Hur man än gör så hamnar man på botten lika fort igen.... Är det då man ska ge upp totalt eller ska man kämpa vidare?? Jag kan ärligt säga att jag vet inte hur jag ska gör...

Ja då har det gått ännu en vecka. Sitter här i soffan och tänker på vad som har hänt under den senaste tiden. Vissa saker har gått så himla fort fram, å vissa saker sådär. Men jag är glad över att det äntligen börjar hända lite saker i mitt liv...

Många talar om ärlighet och att man ska stå på sig.. Så nu ska jag släppa bomben - mest för mig själv.. Tror jag i alla fall.. Det har pågått en längre tid nu, så jag själv är rädd för framtiden och mest för mig själv!! Jag har börjat med en...

Sitter i soffan och unnar mig lite vin efter en lång dag och vecka. Medans min sambo tittar på något tråkigt på teven, vilket gjorde att jag hamnade här istället. Lilltjejen sover sen ett tag tillbaka och äldsta tjejen sover över hos en vän. Ida...

Sitter i soffan och funderar över hur man ska få till saker å ting i livet. För hur man än försöker, så kommer det alltid något som gör att tappar lusten.. För min del är det mesta kring min fot, som inte vill bli läkt någon gång. Men har man gått...