Då hamnade man här igen efter lite matlagning, disk och träning...

Tyvärr så vill inte mina tankar ge sig....

Känns bara så himla hopplöst inför allting just nu, har inte något att se fram emot.

Även om jag skulle ha det, så känns allt bara jobbigt.

Som jag skrev om tidigare idag så mår jag skit dåligt och har varit med om del saker genom livets gång.

Vilket inte verkar ta slut heller, hur mycket jag än kämpar för att saker och ting ska bli bättre.

Imorgon åker min sambo på jobbresa igen och är borta några dagar.

Vilket jag tycker är ganska tufft, eftersom min äldsta tjej inte lyssnar till mig så bra, utan mest på honom.

Är mest rädd för att det kommer gå åt skogen helt mellan oss dessa dagar.

Själv kommer jag försöka vara en bra mamma under dessa dagar, men frågan är bara hur hon kommer vara mot mig?

Sen har jag ju även den lilla tjejen hemma också som man ska roa till det bästa.

Och jag som inte klarar av att göra så himla mycket själv, men jag hoppas ändå att det kan sluta bra.

Kanske är det bara jag som känner så här just nu och allting kommer sluta lugnt.

Var bara tvungen att få ur mig hur jag känner inför detta.

Samtidigt som jag förstår att han måste göra dessa resor ibland, för jobbets skull och kundernas.

Synd bara att det kommer bli lite oftare nu än tidigare.

Men det är bara att bita ihop och stå ut just nu, å det är ju en vana från min sida nu för tiden.

Jag skulle också vilja göra något annorlunda, som jag skulle klara av och framför allt orka med.

Men idagens läge så kommer det inte bli så.

Och snart är det vinter och mörka tider - å det kommer inte bli bättre för den sakens skulle heller.

Fast jag hoppas väldigt mycket på att jag inte kommer behöva gå på kryckor en vinter till, för det är ännu jobbigare än vad det är nu.

Med att ha dessa dubbar på då och att hålla koll på var man kan gå och inte gå....

Kom att tänka på att på lördag som kommer, är det precis ett år sedan jag hämtade ut kryckorna.

Så det är  ju inte så konstigt att man blir sämre överrallt i kroppen då det har gått ett år på detta sätt.

Men värken har funnits där mycket längre..

I mina tankar så har jag ingen positiv framtid med saker och ting.

För även om jag någon gång kommer bli bättre i foten och kroppen, så har jag låång väg tillbaka ändå.

Med att hitta ett jobb eller om jag ska ta en ny utbildning...

Mycket som står på spel - som jag inte kan få till nu.

För jag vet ju inte hur detta slutar och i vilket skick jag kommer att vara heller, vad jag kan komma klara av eller inte.

Sen vet jag inte ens om jag vill fortsätta jobba inom vården efter allt som har hänt eller det som man har fått höra.

Jag kommer inte klara av att gå igenom det som jag har gjort tidigare på ställen, för jag vill att det ska fungera bra.

Inte att det ska vara sådant missnöje från anhöriga.

Skulle vilja skola om mig totalt också, men vet inte till vad.

Eller om jag vill ha mera skulder på mig..

Dessutom blir man ju inte yngre heller, så man ska nog tänka lite så också.

För sätter man sig i skolbänken igen så försvinner det ännu mera år i arbetslivet för mig.

Fast man skulle ju också kunna jobba och plugga på sidan av..

Först och främst måste jag få till mitt liv nu...

Så jag kan fungera normalt och må bra.

Klara av vardagen och familjen.

På ett bättre sätt än vad jag gör idag.

Så kanske man kan bli omtyckt igen..

Nu är det dags att slita sig igen, för nu är tårarna nära igen.

Och här hemma är det fullt hus - så jag kan inte släppa ut det nu heller.....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Varför ska livet vara så jävla jobbigt? När ska saker & ting bli bättre? Hur man än gör så hamnar man på botten lika fort igen.... Är det då man ska ge upp totalt eller ska man kämpa vidare?? Jag kan ärligt säga att jag vet inte hur jag ska gör...

Ja då har det gått ännu en vecka. Sitter här i soffan och tänker på vad som har hänt under den senaste tiden. Vissa saker har gått så himla fort fram, å vissa saker sådär. Men jag är glad över att det äntligen börjar hända lite saker i mitt liv...

Många talar om ärlighet och att man ska stå på sig.. Så nu ska jag släppa bomben - mest för mig själv.. Tror jag i alla fall.. Det har pågått en längre tid nu, så jag själv är rädd för framtiden och mest för mig själv!! Jag har börjat med en...

Sitter i soffan och unnar mig lite vin efter en lång dag och vecka. Medans min sambo tittar på något tråkigt på teven, vilket gjorde att jag hamnade här istället. Lilltjejen sover sen ett tag tillbaka och äldsta tjejen sover över hos en vän. Ida...

Sitter i soffan och funderar över hur man ska få till saker å ting i livet. För hur man än försöker, så kommer det alltid något som gör att tappar lusten.. För min del är det mesta kring min fot, som inte vill bli läkt någon gång. Men har man gått...