Då hamnade man här igen..

Men även om jag skulle vilja få ur mig lite mera så vet jag inte om det kommer släppa, för min minsta tjej sitter bredvid mig och kollar på teve medans jag sitter här.

Vill ju liksom inte visa henne mina tårar i onödan, blir bara jobbigt att försöka förklara varför man gråter.. eftersom jag själv inte kan svara fullt ut på det...

Men ska ändå göra ett försök till att få ur mig lite...

Tidigare idag fick jag ur mig en hel del om hur jag mår och endel om mina tankar.

Fast det var inte allt finns så mycket som jag bär på.

Som detta :

Att jag jämför mig med så många andra som finns i min närhet.

Hur de är som person och har det i sina familjeförhållande jämfört med mig själv.

Försöker hitta varför jag inte har det på det sättet eller om jag kan ta råd från deras sätt att vara, men vet inte om det går så bra eller om det hjälper.

Sen detta prat om vad de har gjort på arbetet gör min avundsjuk, för det var länge sedan som jag ens fick yttra mig själv om och vet inte ens när jag kommer få göra det nästa gång.

Även detta prat om att de gör saker själva eller med familjen tar jag också åt mig av, för mycket av sådant har kommit bort för mig pga min situation..

Eftersom detta med kryckorna förstör jävligt mycket för mig och min familj, sen dessutom allt som har med min sjukskrivning har ju sitt också.

För att gå hemma så får man inte så himla bra ekonomiskt, så man får tänka på vad man gör och vad man har råd med i slutändan.

Framför allt så svider det i ens själ när man vill göra så mycket eller behöver inhandla saker som inte går att göra då mina pengar går till räkningar, läkarbesök och apotek kostnader..

Fattar inte hur jag ska komma tillbaka till mitt liv igen efter detta, eller rättare sagt om det kommer bli så..

Allt känns så lånt bort med allting just nu..

Jag menar det är ju inte bara det här med min sjukskrivningen av min fot som är gör att allt så himla jobbigt.

Finns liksom flera saker som att bara gå hemma och inte kunna göra saker som tidigare.

Jag menar det suger riktigt att inte ens kunna handla eller gå och ta en fika själv som jag kunde göra förr..

Att jag alltid måste ha någon med mig när jag ska göra saker hela tiden.

Sen när jag väl kommer mig för att göra lite saker, så blir jag liggande en dag..

Orkar inte mycket mera nu...

Sen har jag mycket tankar om vad som ska hända till julen.

Jag kommer ju liksom ha mina eländiga kryckor då också känns det som..

Och vet inte hur jag ska få till det med saker som ska göras.

Framför allt hur jag ska få till det med julklappar till mina tjejer och andra i min närhet.

Hur kul är det om man måste låna pengar för att få till detta.... inte ett dugg tycker jag..

Fy fan säger jag bara...

Nej nu ska jag ge mig för denna gång för att inte bryta ihop totalt inför min dotter..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Varför ska livet vara så jävla jobbigt? När ska saker & ting bli bättre? Hur man än gör så hamnar man på botten lika fort igen.... Är det då man ska ge upp totalt eller ska man kämpa vidare?? Jag kan ärligt säga att jag vet inte hur jag ska gör...

Ja då har det gått ännu en vecka. Sitter här i soffan och tänker på vad som har hänt under den senaste tiden. Vissa saker har gått så himla fort fram, å vissa saker sådär. Men jag är glad över att det äntligen börjar hända lite saker i mitt liv...

Många talar om ärlighet och att man ska stå på sig.. Så nu ska jag släppa bomben - mest för mig själv.. Tror jag i alla fall.. Det har pågått en längre tid nu, så jag själv är rädd för framtiden och mest för mig själv!! Jag har börjat med en...

Sitter i soffan och unnar mig lite vin efter en lång dag och vecka. Medans min sambo tittar på något tråkigt på teven, vilket gjorde att jag hamnade här istället. Lilltjejen sover sen ett tag tillbaka och äldsta tjejen sover över hos en vän. Ida...

Sitter i soffan och funderar över hur man ska få till saker å ting i livet. För hur man än försöker, så kommer det alltid något som gör att tappar lusten.. För min del är det mesta kring min fot, som inte vill bli läkt någon gång. Men har man gått...