!Jaha då var det lördag igen och en dag närmare till mitt inbokade möte...

Sitter här hemma själv och lyssnar på musik medan jag skriver av mig lite..

Medan lilla tjejen är hos en kompis och leker..

Och de andra två är inne i stan och kollar runt lite..

Samtidigt som jag kan tycka det är skönt att få vara ensam, så är det ändå tomt utan mina barn här hemma - det är för tyst..

Synd bara att man själv inte kan passa på att göra någon nytta här hemma med vissa saker som skulle behövas.!

Vilket jag blir så irreterad över att jag inte kan längre..!!

Jag verkligen längtar till att allt detta är över - så jag kan göra saker som jag känner för !

Och inte behöva ha hjälp hela tiden eller avstå för att jag inte kan!!!

Tänk att bara kunna få gå normalt igen...

Har så många tankar kring framtiden just nu och framför allt inför julen..

Hur man ska få till allt så att det blir bra...

Det som jag mest går och oroar mig för har jag inte ens vågat ta upp med någon annan i min  närhet.

För de gånger jag är på väg så kommer det alltid något annat i vägen.

Sen skjuter jag på det igen..

Men jag mår skit över att inte få det ur mig heller, orkar inte gå och bära på det länge till.

Vet bara inte hur jag ska få ur mig det eller när!?!

Även den dagen det skulle hända så vet jag inte vad jag skulle få  för svar tillbaka, det gör mycket av att jag väntar också.. suck...

Skulle vilja ha lite råd om detta men vet inte vem jag ska vända mig till eller om jag ens kan tala om det för någon annan i min närhet.

Okej det kanske inte är så farlig grej tycker andra, men för mig ger det ett kaos!!

Vill liksom få ordning på saker och ting - men detta tror jag inte att jag kommer bli fri, tyvärr!!

Jag har själv satt mig i detta så egentligen så ska inte någon annan hjälpa mig heller, men jag kan ändå känna att i slutändan skulle jag nog behöva hjälpen i slutändan..

Den dagen jag själv vågar öppna den sidan...

Förra gången jag skrev fick jag ur mig en hel del..

Vilket jag känner behövdes, för det känns lite lättare för stunden.

Skulle kanske vara skönt om det kunde släppa mera spärrar så mera kommer ur mig.

Så kanske jag kan få må bättre någon gång i framtiden.

Men det är inget som jag hoppas på heller, för jag har ju mått så här till och från under alla mina år.

Kommer liksom i svackor hela tiden känns det som, den ena är värre än den andra...

Och de läkare som jag pratat med om detta, säger att det kommer vara så hela mitt liv ut..

Visst känns det tufft att höra och veta om - men också skönt, för då vet man ju varför saker och ting händer och sker ibland..

Synd bara att många i min närhet inte förstår detta, utan tycker att jag är löjlig och gå vidare.

Men det är inte så lätt och sedan ska de bara veta hur jag kämpar med det dag för dag.

Inget som jag varken vill visa eller pratar så mycket om heller, så där får jag nog skylla mig lite själv.

Men när man blivit bemött på det sätt man har under alla år som gått - så blir man mera tillbakadragen än att visa något - för jag vet hur det gick då när man gjorde det..

Fast i och för sig så är man ju äldre nu och förstår sig själv mera nu än vad jag gjorde tidigare livet.

Men det finns ändå en spärr som jag har så svårt att öppna bara så där..

Det finns en i min närhet som har lyckats fått upp denna dörr vissa gånger vi har setts, vilket känns lite sisodär..

Menar det känns tufft att gråta inför en nära vän, samtidigt som jag känner mig dum när det väl händer.

Eftersom man är vuxen och sådant ska man inte göra heter det ju...

Samtidigt som det kan kännas bättre efterråt, en lättnat över att lite av tyngden jag bär på ramlar av mig..

Synd att man inte träffar denne person så ofta eller att det finns flera än en person jag vågar öppna mig för.

Jag får nog ta vara på det man får och försöka gå vidare ändå.

Det finns en person som jag skulle vilja öppna mig för men det går inte, för jag vet hur denne person tänker om vissa saker och därav tar det emot att ens försöka från min sida.

Denne person skulle bara tycka att jag är löjlig och inte förstå mig alls - vilket är synd kan jag tycka...

Men som sagt, de som har varit med om det på ett eller annat sätt förstår mera än vad de personer som inte har varit i närheten av det...

En dag kanske jag finner denna person som står på samma våglängd som mig.. eller inte....

Kan bara  hålla tummarna på att mina egna döttrar slipper detta liv!!

Hoppas på att de alltid kommer få ett lugnt och harmoniskt liv..

Drömmar finns det gott om inom mig...

Tur är väl det - annars vet jag inte var jag hade varit i livet..

Men tyvärr är det inget av det som kommer att gå i uppfyllese -  eftersom jag inte klarar av det..

Eller så har jag inte den rätta känslan för det..

Viljan finns där för lite olika saker, men det finns ändå mycket som sätter stopp för det.

Det handlar om vad jag vill göra med min familj och mina vänner och vad jag skulle vilja göra själv inför framtiden.

Men det känns för långt borta och mitt självförtroende inför vissa saker är körd..

För just när det gäller saker för mig själv finns inte så mycket av längre, vill först och främst att mina tjejer och sambo ska ha det bra, sedan släkten å vännerna - jag kommer sist.

Som de flesta vet i min närhet så har jag aldrig tyckt om mig själv!!

Jo en period i mitt liv och det var för ett par år sedan, men det gick över precis som allt annat i mitt liv!

Inte ens det klarade jag av att hålla - även om jag gjorde ett stort ingrepp för att gå hjälp!

Men idagens läge är det totalt förstört - precis som mycket annat är i mitt liv..

Så  jag har bara gjort två saker i mitt liv som jag är stolt över och kan stå för och det är mina underbara döttrar!

Och valet av deras pappa förståss..

Skulle vilja få ordning på en sak som jag inte kommer klara av själv, men som jag inte tror att jag kommer få  hjälp med igen, eftersom jag redan har fått den tidigare..

Kan också tänka mig att min situation i sig har hjälpt till med detta elände också, men det ska jag inte heller skylla på.

För mycket har jag själv gjort bort mig i, det vet jag innerst inne - även om jag inte vill se det så i slutändan!

Man vill ju aldrig se sina egna fel och brister på det sättet...

Just detta bekymmer måste jag tyvärr skjuta lite mera på, för jag måste ta tag i andra saker först känns det som.

Om jag nu kommer klara av något av det...

För jag är en sådan svag person när det gäller mig själv..

Jag kan ge goda råd till andra och stötta dem, men när det gäller mig själv så får jag panik!

Därav stänger jag den dörren och hoppas på att det är borta när dörren öppnas, men som jag vet är fel..

Vill klara mig själv heter det, men det verkar inte vara det bästa i slutändan..

Nu ska jag försöka göra lite nytta här hemma - måste försöka i alla fall....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Varför ska livet vara så jävla jobbigt? När ska saker & ting bli bättre? Hur man än gör så hamnar man på botten lika fort igen.... Är det då man ska ge upp totalt eller ska man kämpa vidare?? Jag kan ärligt säga att jag vet inte hur jag ska gör...

Ja då har det gått ännu en vecka. Sitter här i soffan och tänker på vad som har hänt under den senaste tiden. Vissa saker har gått så himla fort fram, å vissa saker sådär. Men jag är glad över att det äntligen börjar hända lite saker i mitt liv...

Många talar om ärlighet och att man ska stå på sig.. Så nu ska jag släppa bomben - mest för mig själv.. Tror jag i alla fall.. Det har pågått en längre tid nu, så jag själv är rädd för framtiden och mest för mig själv!! Jag har börjat med en...

Sitter i soffan och unnar mig lite vin efter en lång dag och vecka. Medans min sambo tittar på något tråkigt på teven, vilket gjorde att jag hamnade här istället. Lilltjejen sover sen ett tag tillbaka och äldsta tjejen sover över hos en vän. Ida...

Sitter i soffan och funderar över hur man ska få till saker å ting i livet. För hur man än försöker, så kommer det alltid något som gör att tappar lusten.. För min del är det mesta kring min fot, som inte vill bli läkt någon gång. Men har man gått...