Jag har så mycket tankar om allting för tillfället...

Framför allt på hur min framtid ska bli..

När ska jag få hjälp?

Kommer jag få det?

Blir bara skickad hit och dit hela tiden...

Ingen verkar vilja ta ansvar för mig...

Har verkligen kämpat och försökt göra saker så det ska gå fortare, men tyvärr har jag inte kommit så långt.

För som en patient är man bara ett namn på ett papper...suck...

Är så himla less just nu..

Änner mera blev jag då min gamla chef hörde av sig i början på vecka och ville att jag skulle komma tillbaka och jobba en period med en viss förlängning.

Det sved som fan, att jag var tvungen att tacka nej..

Vem vet om det kommer flera sådana inbjudningar.

Fan Fan Fan...

Just nu ser jag mitt liv svart och tråkigt när det gäller mycket..

Men ser med rött när det gäller min familj.

För de finns verkligen vid min sida, i den mån de kan och orkar..

Idag gjorde jag mina lilla tjej nervös på morgonen.

Vi hade precis kommit upp och jag höll på att fixa lite, då jag började må skit konstigt.

Det slutade med att jag tuppade av, men hann ropa på henne att hämta pappa.

Vet inte hur länge jag var borta..

Ska detta också börja igen, då vet jag inte vad jag ska göra.

Orkar verkligen inte mera i livet nu, allt är ju bara så himla negativt hela tiden..

I mina tankar finns det bara en utväg för detta, som jag innerst inne inte vill ska hända - även om jag kan gå och tänka på det ofta..

På hur allt skulle bli lugnt och skönt, men det är ju bara för mig själv..

Inte för någon annan, det skulle liksom förstöra mera...

Hoppas att detta kommer stanna i mina tankar.

På måndag ska jag iväg på ett möte som jag hoppas på kommer hjälpa...

Fast det får tiden utvisa...