Ligger i sängen & lyssnar på tunga andetag från familjen, som sover djupt.
Medan jag grubblar på allt möjligt om livets gång :-/
Och har en fruktansvärd värk, som gör det svårt att slappna av helt och hållet.

Det har hänt lite saker sedan jag skrev sist.
Jag har träffat en fotspecialist och deras sjukgymnast.
Så nästa vecka ska jag träffa sjukgymnasten och försöka få till en träning i bassäng.
För att försöka få igång min blodcirkulation i foten & benet, även försöka belasta den lite grann.
De vill nämligen att jag ska försöka komma över en viss del av min smärta i foten innan operation.
Så att mina nerver å annat inte blir mer förstört.
Eftersom operationen i sig är stor och pysslig - som de beskrev det.
Vilket gjorde mig nervösare än vad jag redan var!!
Men huvudsaken är att detta kommer sluta bra.
Och samtidigt som jag är rädd för detta ingrepp, så har jag en viss längtan också.
För när det väl är över med det och den träning jag ska genomgå efteråt, så kommer jag kunna gå igen - utan kryckorna..
Fast jag kan ändå inte släppa tanken på allt som ska hända och göras :-(
Läkarna kommer förlänga min häl sena som blivit sämre under denna tid med kryckorna..
Och ska även förlänga min sena i stortån, som är alldeles för kort (vilket den har varit i många år, efter en annan händelse) & även stel operera tån.
Mycket tankar kring detta har jag, om när det ska bli, kommer det gå bra??!!
Har ju liksom fortfarande tankarna på de som sagts tidigare om min fot, att den kan bli något bättre men kan även bli i sämre skick..
Fast det har de inte sagt något om nu, men tanken finns ändå.
När jag var hos läkare, så tog denne med sig sin kollega för att få mera hjälp och råd om vad som ska göras.
De båda kom överens om att det ska bli en operation, men jag vet inte när den blir..
Är bara så less på denna väntan på saker & ting.
Har ju liksom väntat ett år redan - men håller en tumme på att det kommer bli i år i alla fall..
Innan jag åkte därifrån så fick jag en skena till foten, för att prova mig lite fram.
Den gör ont, men känns också bra korta stunder.
Så nu varvar jag den med min andra skena, å hoppas på att det kommer underlätta lite för dem.
Min träning går tyvärr inte lika bra som tidigare, men jag kämpar de dagar som jag inte har allt för ont.
Utöver detta med min fot, så har min rygg och nacke blivit ännu sämre :-(
Vilket jag kan förstå, efter dessa kryckor.
Har även använt rullstolen vid lite tillfällen för att underlätta.
Men tyvärr så känns det bara jobbigt och underligt att använda den. :-/
Varför jag har den känslan vet jag inte, har säkert med ovanan att göra mest.
För när jag väl har använt den, så har jag inte lika ont efteråt.
Sen tänker jag även framåt, när jag väl har genomgått operationen så kommer det säkert kännas bättre.
När det väl är över med foten, så är det bara att ta tag i det andra.... suck....
Och det kommer vara min rygg, för de kan inte göra så mycket nu då jag använder kryckor har de sagt..
Å vad jag längtar till en normal dag - utan kryckor, rullstol, värk/smärta & att få kunna gå normalt igen.
Orka göra saker med min familj och vänner..

I helgen som var, bet jag ihop ordentligt.
Så jag kunde åka och titta på min äldsta dotters innebandy cup.
Jag överraskade henne och det var så härligt att se henne så glad :-)
Sen dessutom gick de vidare i semin, så det blev en dag till att se hennes glädje i finalen.
De kom tvåa i B-finalen, vilket var väldigt bra :-)
Kändes lite tufft att lämna bort minsta tjejen för att kunna göra detta.
Men jag vet att hon hade det bra hos sin moster med familj.
Det var nog mera jag som tänkte på detta sätt, för hon hade nog inte tid med det själv.
Eftersom hon fick busa med sin kusin och sova borta.
Dessutom så var deras pappa på en jobbresa..
Så det var mycket därför som jag ville finnas för min äldsta tjej, då de andra i laget har sina nära och kära vid sin sida.
Jag är samtidigt nöjd med denna helg - även om jag fått tagit smällen dessa två dagar å mår skit!!
Det fick tyvärr lilla tjejen lida för i måndags, då jag inte kom upp ur sängen och fick ha en hemma dag från skolan.
Vilket hon inte var allt för nöjd med :-(
När detta händer så känner jag mig som en riktigt usel mamma och sambo.
Vill ju finnas för dem och göra saker, men tyvärr så straffar det sig på ett eller annat sätt efteråt!

Sen har det hänt lite andra saker också, som inte är allt för trevliga :-/
Saker som jag tar åt mig mycket av och vill kunna finnas till hands, men som inte går alla gånger :-(
Men inom mig finns dessa personer och jag tänker på dem ofta & håller tummen på att det slutar bättre.
Den andra händelsen är jobbig och ledsam, mycket tankar.
Minnen som hoppar upp och som jag alltid kommer bevara väl.
Även om man inte träffar en person så ofta, så känner man tomheten och saknaden ändå.
Kan bara hoppas på att denne har det bra nu & slipper våndas.
Tycker det är tråkigt att vissa går bort så tidigt, de missa så mycket på vägen.
Men de följer oss på sitt sätt och visar oss när de vill något.
Hur man än kämpar på här på jorden - så träffas man på ett annat ställe senare i livet.
Första perioden är alltid jobbigast, sen blir det lite lättare - men det kommer alltid finnas ett tomrum som inte kan fyllas.
Jag har detta tomrum efter några som jag saknar väldigt mycket och tänker på ofta.
???
När det gäller denna person - så kommer jag sakna de stunder vi hade vissa förmiddagar.
? Vila i Frid ?

Nu ska jag försöka få några timmars sömn, för att orka med dagen också..
Som jag hoppas kommer vara lugnare och bättre än vad dessa två dagar har varit..