Det va ett tag sedan, men har haft annat att göra och mått uselt...

Jag har träffat en person från sjukhusets sjukgymnastik, vilket gjorde mig lite lättad.
Vi började att träna i en varm bassäng, där jag skulle försöka stödja mig på foten med stöd.
Det gick bättre än vad jag trodde det skulle göra, fast kunde inte stödja mig fullt ut.
Men känslan att gå utan kryckor kändes bra, men också konstigt...
För det är ju länge sedan jag har kunnat gjort det.
Höll ut i 20 minuter - men det kändes längre.
Sen var smärtan bara för mycket.
Skulle även ha varit där idag och tränat mera på detta.
Tyvärr ville inte min rygg det, så fick avboka det :(
Fick en ny tid på måndag, som jag hoppas på att må bättre så jag kan ta mig dit.
Håller en tumme, för har fått tillbaka lite hopp om detta.
Ska även träna lite med en liten massage boll - när jag inte har min skena på.
För att eventuellt få upp blodcirkulationen i foten, men det var inte ett dugg trevligt.
Gjorde bara ont som fan, men jag ska kämpa!
När det gäller ryggen och axlarna är de mera körda en tidigare..
Vet inte hur länge jag kommer klara av dem smärtan - för idagens läge är det outhärdligt!

Sen har jag varit på en begravning och tagit farväl av en som jag höll varmt om hjärtat på många sätt.
Och som jag kommer sakna mycket..
Vi träffades inte så himla mycket, men när vi väl gjorde det så var dessa stunder väldigt trevliga ;)
Han var en lugnt och skojfrisk person.
Kommer bevara våra pratstunder och annat i tankarna länge.
Och jag hoppas att kommer få det bra där han är nu.
Att han kommer finnas för sina nära & kära därifrån också.
Med all kärlek som han bar på till dem.
Tänker också väldigt mycket på dem och kommer finnas vid deras sida, i dem mån jag klarar av det själv.
Skulle vilja göra så mycket - men vet inte vad.
Jag har alltid älskat denna familj, som om de vore min familj.
För det har funnits för mig i vått och torrt.
Så när han valde att lämna denna plats, lämnar han en otrolig tomhet.
Finns ingen annan som han, för i mina ögon var han en unik person.
En som alltid fanns där för allt och alla.
Lugn och harmonisk.
Ärlig och rak.
Glad och framåt.
Förstår verkligen att han var omtyckt och omtalad av många.


I veckan som varit hände en tragisk bil olycka....
Det var en mamma med tre barn som var ute och åkte.
Tyvärr så överlevde inte mamman detta, vilket är väldigt sorgligt för nära och kära...
Jag tänker mycket på denna familj och lider med dem.
På dessa barn.
Vet ju liksom själv hur tufft det är att mista sin mamma utan föraningar!
Och då var jag ändå vuxnen när det hände, så man kan ju bara tänka sig hur ett barn ska reagera :(
Mina tjejer pratar om detta en hel del här hemma och ställer mycket frågor kring det.
Som jag försöker bemöta och svara på bästa sätt.
Förutom en sak som hände idag - och som jag mår skit dåligt över!!
Vet inte hur jag ska göra åt det, så att det slutar bättre än vad det började med.
Just nu är jag helt vilsen och känner mig så dum!
Ångesten är väldigt stor över det som hände idag!
Och vet inte alls hur jag ska kunna gottgöra detta misstag som jag ställt till med!! :-(
Kan bara hoppas på att det slutar bättre...
Många tårar har jag fällt idag - för felet som uppstod!
FÖRLÅT!

Pallar inte att skriva mera nu........
Kram
Från en usel, vilsen, ledsen tjej