Ärlighet är en sak som är viktigt i ens liv.
Och som man vill bemötas av, likväl som man ska vara det själv mot sig själv & andra.
Alla gör vi misstag i livet, vissa saker vill man bara komma över och andra vill man gottgöra.
Vilket man klarar av ibland å ibland inte..

Jag har gått igenom mycket i mitt liv, både jobbiga & trevliga saker.
Mycket av det som jag burit med mig sedan barnsben, har kommit och gått i perioder under mitt liv.
Men som jag hoppas på att jag har kommit över nu efter allt ältande och skrivande under alla år.
Har liksom sagt till mig själv att jag kan inte få det ogjort eller få svar på mina frågor.
Så det enda jag kan göra är att gå vidare i livet och ta vara på det jag har nu.
Sluta blicka bakåt hela tiden.
Det finna ju liksom annat som jag måste försöka komma över istället - bearbeta sådant som gäller i nu läget.
Som jag hoppas på att klara av...
Har mycket stöd lite här och där, men som jag inte tar till mig av alls.
Vill försöka klara detta själv, på mitt egna sätt.
Vet att det kanske inte är det bästa i slutändan, men jag är envis å ska försöka kämpa mig igenom detta också.
Har jag klarar många tuffa saker så ska man väl klara av detta också.
Känns som jag går åt rätt håll i livet nu, så det är bara hålla tummen på det. =)
Vet att det kommer komma svackor - men dessa ska jag övervinna.
Om inte för mig själv, så för mina tjejer och min sambos skull.

När det gäller mitt mående, så går det upp och ner precis hela tiden.
Allt detta med min fot tar på krafterna och framför allt mitt humör.
Att ständigt ha denna värk och att inte kunna gå är så jävla irriterande!!
All denna väntan på att något ska hända.
Som jag själv inte kan påverka mer än vad jag gjort.
*~*
Utöver den så är det min rygg som bara blir sämre och sämre..
Klarar inte av så mycket längre, utan att bli liggande.
Även om det är lättare saker som man gör.
Så jag har mina aningar att min inflammation har blivit sämre och även att mitt diskbråck.
Vilket gör mig väldigt nervös inför framtiden, eftersom så länge jag har mina kryckor så försämras det ju hela tiden.
Och dem verkar det som jag kommer få ha ett tag till..
Har ju även en rullstol som jag fick för att avlasta min rygg och mina axlar.
Men det tar jag bara vid vissa tillfällen, för det känns fel att sitta i den.
Mycket är nog för att man inte är van med det.
Vem vet man kanske ändrar sig i dessa tankar, när smärtan är för stor!
Vet att jag ska få genomgå en operation i foten & då kanske rullstolen kommer användas mera..
Men har inte en aning om när den blir *~*
Samtidigt som jag hoppas på att den blir snart, så är jag skit rädd för det.
För läkarna berättade att det är stor operation och de skulle fixa en hel del med foten *-*
Vet ju liksom vad de har sagt tidigare om detta :(

När det gäller mitt mående - utöver detta, så är det långt nere i botten för det mesta!
Har viljan att göra saker, men backar oftast för att jag inte vill få ont efteråt.
Och för att orken tryter.
Sen hänger det mycket på att jag mår skit dåligt över hur jag ser ut i dagens läge.
För jag har gått upp i vikt för mycket under detta år, då man inte har rört på sig så mycket.
Vilket gör att jag ledsnar totalt!
För 5 år sedan gick jag igenom en magoperation - Gadtric By Pass.
På grund av mycket övervikt och lite annat.
Vill inte hamna där igen!
Jag håller igen med mycket och tänker på vad jag stoppar i mig om dagarna.
Men vissa dagar när jag mår skit dåligt, så äter jag sämre.
Och sedan mår jag ännu sämre av det, så jag går och spyr upp det igen.
Då känns det som att jag fått det goda - men ändå får ur mig det också.
Vilket jag vet om att det inte är bra i slutändan!
Är en ond cirkel vissa dagar, å andra dagar går det bättre.
Än så länge kan jag styra detta själv och hoppas på det i fortsättningen också.
Men jag frågar mig ofta om jag kommer klara av att få bort dessa kilon som jag tagit på mig eller inte?!
Jag trivdes med mig själv för ca ett år sedan, mitt utseende och min kropp.
Vilket jag inte gör idag :-(
Mycket på grund av detta gör också att jag avböjer mycket.
Vill inte visa mig bland folk längre, skäms för mycket över mig själv..
Frågan är om jag någonsin kommer över denna tanke?!
:-(

Nu ska jag gå och lägga mig innan jag somnar mitt i skrivandet.
Men ska försöka lätta mitt hjärta imorgon igen.