Ligger i sängen och är skit trött, men kan inte slappna av då jag har ont som fan i foten å ryggen idag!
Är så jävla less på denna situation så det finns inte!
Hoppas verkligen på att det kommer gå bra den tionde då jag ska träffa min läkare igen..
Att hon kommer sätta upp en tid för operation snarast, för jag orkar inte det här mycket längre!
Sen dessutom är jag utan skena, då den gjorde att jag har fått ett sår på undersidan av foten..
Och min läkare trodde det kunde vara en början till trycksår - så med min vanliga tur i detta så spricker det väl upp snart och då blir det ingen operation för den saken skull heller!!
Men jag håller koll och smörjer många gånger under dagen för att förhindra detta.
Men vet inte hur det ska se ut heller, för har inte jobbat så mycket med sådana saker..
Vill inte att det ska bli värre - för jag har sett och hört hur det kan sluta med sådana sår..
Om detta blir värre, vet jag inte vad jag ska ta mig till eller göra.
Tänker på försäkringskassan - de har man ju problem med ändå så det räcker!!
En person i min närhet sa här om dagen - För att vara sjuk så måste man vara så pass frisk så man klarar av att stå emot mycket från olika håll & bråka för att få rätt.
Och det kan jag bara hålla med om..
Suck säger jag bara till allt detta..
Under denna period som sjukskriven har jag tappat mycket av mig själv och mitt liv.
Orken & lusten till att göra saker är helt borta, för ingenting känns kul längre - bara tufft..
Jag känner inte igen mig själv många gånger, å vet att även andra har varit på mig om det.
Allt hänger inte bara på min fot å rygg, men mycket av det.
Finns även annat som tynger mig som fan stundvis.
Som min vikt är ett stort problem för mig..
Jag genomgick en magoperation för några år sedan - för att mitt hjärta och knän inte orkade bära min tyngd.
Men också för att jag inte tyckte om mig själv å klarade inte av att banta själv.
Visst var det en tuff grej att genomgå och som medförde lite andra komplikationer efteråt.
Men som jag valde att leva med för att tycka mera om mig själv.
Då trivdes jag med mig själv, jag var smal för en gångs skull.
Orkade göra saker på ett helt annat sätt och gjorde mera med mina barn som de gillade.
Jag verkligen trivdes med livet då.
Men tyvärr är den tiden förbi, då jag har gått upp en hel del igen..
Inte lika mycket som det var då, men tillräckligt för att jag mår sämre över det..
Och under denna period med min fot - så har jag ju fått ännu svårare att röra mig.
Vilket märks på många sätt, tyvärr.
Jag är så himla rädd över att hamna tillbaka dit jag var från början.
Vet inte hur jag ska göra, försöker verkligen låta bli att tänka på detta sätt men det är svårt.
För jag får inte i mig så himla mycket, bara små portioner.
Som jag vissa gånger får upp..
Antingen så gör jag det på mitt sätt eller så händer det bara.
Vill kunna må bra igen - tycka om mig själv som för några år sedan..
Vet bara inte hur jag ska göra!
För tillfället så gillar jag mig själv inte alls & då blir det ju svårare att komma sig för att göra saker.
Känns som min värld håller på att försvinna!!
Tur är det att jag har mina döttrar och sambo vid min sida, annars vet man inte var man hade varit idag.
Har även mina vänner .
Samtidigt så har jag inte berättat detta för någon i min närhet - för att jag inte har orkat.
Vill inte att någon ska tycka synd om mig eller försöka ge goda råd på vägen.
För jag vet att det fungerar inte.
Det har gått för långt.
Förut kunde jag prata om saker, men inte nu längre.
Även om jag försöker ibland så tar det bara stopp.
Det finns nog ingen som vet hur jag egentligen mår, eftersom jag biter ihop de gånger vi träffas.
Som inte heller blir allt för ofta, för jag stänger av mera än att visa & då blir det att jag kryper undan!
Och sedan har jag umgåtts med min svärmor en hel del, för då får man inga frågor - man kan bara vara.
Vilket känns skönt för stunden, även om jag nu börjar känna mig instängd i mig själv istället.
Som säkert beror på hur jag har försökt hantera detta!
En dag kanske det vänder och blir bra igen, men jag lovar ingenting.

Det finns mycket som jag saknar i mitt liv, men som jag inte kommer mig för att göra längre.
Som att träffa min bror mera än vad man gör eller åtminstone prata med varandra då & då.
Jag saknar honom väldigt mycket, även om jag inte visar det eller säger något om det till någon.
Det gäller även mina vänner, då jag avböjer det mesta istället för att umgås..
Vilket jag bara kan hoppas på att det förstår lite grann..
För jag är mig inte själv längre..

Har många tankar & drömmar om saker som jag skulle vilja göra.
Men vet inte om det kommer bli så.
Allt hänger på hur det kommer sluta med min fot!
För jag måste kunna gå igen då.
Så man kan göra saker igen och framför allt röra på sig normalt.
Det första är att jag vill ha ett jobb som jag ska trivas på och som ska fungera med familjen.
Sen skulle jag vilja ha ett fritidsintresse, vad vet jag inte riktigt än..
Åka utomlands med min familj skulle också vara en trevlig sak, även om jag är flygrädd som fan.
Ja lite finns det som far omkring i skallen på mig..

Men nu ska jag försöka få lite sömn, så man kan genomlida dagen imorgon oxå!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Varför ska livet vara så jävla jobbigt? När ska saker & ting bli bättre? Hur man än gör så hamnar man på botten lika fort igen.... Är det då man ska ge upp totalt eller ska man kämpa vidare?? Jag kan ärligt säga att jag vet inte hur jag ska gör...

Ja då har det gått ännu en vecka. Sitter här i soffan och tänker på vad som har hänt under den senaste tiden. Vissa saker har gått så himla fort fram, å vissa saker sådär. Men jag är glad över att det äntligen börjar hända lite saker i mitt liv...

Många talar om ärlighet och att man ska stå på sig.. Så nu ska jag släppa bomben - mest för mig själv.. Tror jag i alla fall.. Det har pågått en längre tid nu, så jag själv är rädd för framtiden och mest för mig själv!! Jag har börjat med en...

Sitter i soffan och unnar mig lite vin efter en lång dag och vecka. Medans min sambo tittar på något tråkigt på teven, vilket gjorde att jag hamnade här istället. Lilltjejen sover sen ett tag tillbaka och äldsta tjejen sover över hos en vän. Ida...

Sitter i soffan och funderar över hur man ska få till saker å ting i livet. För hur man än försöker, så kommer det alltid något som gör att tappar lusten.. För min del är det mesta kring min fot, som inte vill bli läkt någon gång. Men har man gått...