Ligger i soffan & tänker på mycket i vanlig ordning.
Idag fick jag ett brev från ortopedin angående min fot, att jag ska få en kallelse till en fotspecialist.
Vilket kan vara okej, men som jag egentligen inte förstår vad de ska kunna göra ?
Men fick inget svar om min magnetröntgen - vilket jag hade hoppats på.. suck..
Så imorgon blir det att sätta sig med telefon och ringa runt lite igen & hoppas på att få svar på mina funderingar kring allt som händer!
Annars vet jag inte vad jag ska göra!!

Utöver detta bekymmer, så har jag väldigt mycket tankar kring livet och min framtid.
Vad man ska göra för att få ett bra liv?
Hur ska man slippa onödiga konflikter med andra i ens närhet?
Varför ska det alltid vara något bekymmer i ens liv?
När ska allt bli bra & hålla sig så??
Kommer man någonsin få ett lugnt & harmoniskt liv?
Vad är det som krävs för det?
Så många frågor och funderingar - men inga bra svar!

Nu ska jag vara ärlig och skriva ner om hur jag mår innerst inne och vad jag står inför livet.
Jag mår skit dåligt över mycket som har hänt i mitt liv, gråter varje dag i min ensamhet!
Skriver av mig en del på annat håll än här.
Vilket inte verkar hjälpa mig ?
Har inte berättat för någon annan varför jag mår så här - för att jag inte vill & för att jag inte orkar!
Men samtidigt skulle det kanske behövas att lätta hjärtat för någon i min närhet.
Det får framtiden visa hur jag gör med den saken!
Eftersom jag biter ihop en hel del när jag är med andra - så sviker mitt humör rejält.
Därav har jag valt att bara vara hemma och bara vara!
Vill inte träffa andra eller göra saker så ofta.
För det känns bäst att låta bli, så jag inte förstör mera än vad jag redan har gjort!
Med tanke på att jag är en fruktansvärt dålig vän till alla just nu, för att jag inte orkar göra saker som de gör!
Har liksom ingen livsglädje kvar, allt känns bara jobbigt och tråkigt för det mesta!
Sen vissa dagar känner jag för att ta mig någonstans, men då har det gått så långt känns det som!
Att jag inte vågar ta steget att hälsa på någon vän!
Även om vissa vill att jag ska komma över på en fika, så är det något som säger stopp inom mig !
Men blir glad över att en del kommer hem till mig ibland!
Jag vet att detta förstör mycket för mig, men vet inte riktigt hur jag ska komma ur denna tankegång!
Men vill ändå göra det på mitt sätt och inte känna någon press över att göra saker.
Sen är jag skit rädd över att detta kommer vinna - att jag aldrig kommer komma tillbaka till mitt liv igen!
Själv kommer jag inte på när detta började heller, men vet att det har hållit på en längre tid!
Inget som jag har tänkt så mycket på heller, tills en person sa åt mig på skarpen!
Visst det var tufft att höra och jag tog åt mig som fan!
Men samtidigt blev jag fundersam över hur andra i min närhet ser på mig i dagens läge!
Hur de tänker om mig innerst inne!
Jag menar - själv känner jag mig usel inför mycket, så vad ska andra tycka om mig då?!?
Just för stunden så lever jag för mina döttrar och sambo, inget annat!

Jag hatar mig själv som fan över den person jag är och för över jag ser ut nu för tiden!
Allt om händer & sker i mitt liv är bara ett helvete!
Får ingen hjälp någonstans, blir ej hörd av någon!
Allt bara går emot mig hur jag än försöker ordna upp saker och kämpar för att det ska bli bra!
Men för stunden så orkar jag inte bryr mig - för ingen annan verkar göra det!
Blir bara så förbannad över att man kan få bli behandlad på detta sätt inom vården!!
Och som patient kan man inte göra mycket alls!
Vet liksom inte vad jag kan göra mera eller om det finns något mera att göra?!?
Sen det här med försäkringskassan är jag också jävligt less och förbannad över!!
Inte konstigt att man går in i väggen när man blir behandlad som en skit överallt!!
Varför ska man då leva för egentligen??
Jo för mina barn, inget annat!
Hade jag inte haft dem så hade jag varit med mamma nu!
Vet inte hur jag ska hitta tillbaka till min livsglädje för livet eller att göra något längre!
Allt känns bara tomt, svart och borta!!
Jag är inte den personen som ber om hjälp det vet jag, men det hänger mycket på att jag inte vill ha det heller!
Vill inte vara den som andra ska tycka synd om!
Man klarar sig bäst själv, även om vissa inte tror det eller förstår mig??
Fast jag är ändå glad över att en del vill ha kontakten kvar med mig efter allt som har hänt & inte hänt!
Kan bara hoppas på att de alltid kommer finnas vid min sida.
För dessa personer som jag tänker på finns i mitt hjärta för alltid & i mina tankar varje dag.
En dag kanske saker & ting kommer vända för mig med.
Känns bara så tråkigt att man kan få höra vissa saker på omvägar ibland!
Vilket jag skiter i just nu, även om vissa saker tar hårt att höra och veta om!
Försöker nämligen ta hand om mig själv i första hand nu, även om det är tufft.
För jag vet inte riktigt själv hur jag ska få till en del saker eller kunna sluta med vissa saker!
Försöker låta bli, men det är svårt vissa dagar är jobbigare än andra!
Vänta på hjälp även för detta, men vet ej när det kan bli!
Det är ju liksom semester tider nu, så det kommer säkert ta lång tid :-(
Att jag inte gillar mig själv så mycket - är för att jag har gått upp i vikt en del!
Och är skit rädd för att det kommer sluta med att jag kommer se ut som innan min operation!
Tänker på vad jag stoppar i mig men det verkar inte hjälpa!
Vet inte hur jag ska göra med detta!
Mycket hänger nog ihop med att jag inte kan röra mig så normalt!
Vilket jag verkligen längtar efter att få göra.
Sen har jag även en längtan till att kunna ha vissa kläder som jag hade förut, som jag inte kan ha nu!
Sen är det även annat som gör att jag hatar mig själv, men som jag inte orkar skriva om just idag.
För jag är inte själv och vill inte släppa fram gråten då!

Nu ska jag försöka tänka på något annat så man kanske pallar med morgondagens händelser!!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Varför ska livet vara så jävla jobbigt? När ska saker & ting bli bättre? Hur man än gör så hamnar man på botten lika fort igen.... Är det då man ska ge upp totalt eller ska man kämpa vidare?? Jag kan ärligt säga att jag vet inte hur jag ska gör...

Ja då har det gått ännu en vecka. Sitter här i soffan och tänker på vad som har hänt under den senaste tiden. Vissa saker har gått så himla fort fram, å vissa saker sådär. Men jag är glad över att det äntligen börjar hända lite saker i mitt liv...

Många talar om ärlighet och att man ska stå på sig.. Så nu ska jag släppa bomben - mest för mig själv.. Tror jag i alla fall.. Det har pågått en längre tid nu, så jag själv är rädd för framtiden och mest för mig själv!! Jag har börjat med en...

Sitter i soffan och unnar mig lite vin efter en lång dag och vecka. Medans min sambo tittar på något tråkigt på teven, vilket gjorde att jag hamnade här istället. Lilltjejen sover sen ett tag tillbaka och äldsta tjejen sover över hos en vän. Ida...

Sitter i soffan och funderar över hur man ska få till saker å ting i livet. För hur man än försöker, så kommer det alltid något som gör att tappar lusten.. För min del är det mesta kring min fot, som inte vill bli läkt någon gång. Men har man gått...