Alltså denna väntan på att saker ska hända gör mig tokig!
Vill verkligen få det överstökat..
För värken är olidlig vissa dagar och dessutom är jag less på hela situationen!
Att skickas hit och dit - för att de ska kolla och undersöka.
För att sedan få upp lite hopp just för stunden, å sedan så slutar det likadant ändå...
Med att man inget hör och man väntar..
Längtar till posten kommer, kollar brevlådan - men nej inte idag heller...... *~*
Känner även av att mitt humör sviker många gånger, vid fel tillfällen ibland..
Vilket gör mig mera ledsen och tystlåten.
Vill ju inte förstöra mera..
Orkar inte mycket mera nu!!
Känner att jag kryper undan mer och mer.
Försöker vissa dagar men få lida för det i fler dagar!
Även om man inte ens gör något ansträngande saker!
Jag väntar även fortfarande på en till en psykolog - som jag har försökt att skynda på själv, men inte lyckats med :-(
Känns som allt rasar för mig just nu!
Kan säga helt ärligt att det som håller mig uppe just nu är mina tjejer och sambo.
De är verkligen underbara som står ut med mig!
För även de få ta mycket, å det sårar mig som fan!
Som min lilla tjej vill så mycket saker som jag inte klarar av och måste ofta säga nej.
Och se hennes besvikelse är inte alls något kul.. :-(
När det gäller äldsta tjejen så gör hon mycket på eget hand - men blir även hon besviken över mycket som inte går att få till i slutändan! :-(
Och min sambo får ta mycket han med, utöver hans jobb.
Eftersom jag inte kan handla själv, då jag ej kan bära saker!
Klarar inte heller av att fixa så mycket hemma, när det gäller städ eller hålla ordning!
Men jag försöker göra det lilla som jag klarar av - vilket är för lite tycker jag själv!
Skulle verkligen vilja kunna göra mera här hemma och framför allt klara av att vara en bra mamma & sambo!
Vilket jag inte är för tillfället!!
Inte en någon bra vän är jag!!
*~*
Försöker verkligen få till det så det ska bli bra för andra i min närhet men lyckas inte med det jämt!
Vissa dagar är bättre än andra..
Sen har jag mycket tankar på hur kommer det att gå när jag verkligen får hjälp?
Jag menar, har ju inte gått på ett år med min fot och längre kommer det bli.
Mina muskler är svaga säger min sjukgymnast, och blodcirkulationen är kass!
Visst låter det som att jag ska få en operation, men då får man ju ännu sämre styrsel - när man får gips ett antal veckor!
Kommer det försämra mina muskler mera?
Hur ska jag få tillbaka det så jag kan gå?
Kommer jag kunna gå normalt någonsin?
Går detta att operera?
Med tanke på denna väntan tänker jag på..
Och sedan blicken man fick av fotspecialisterna, å deras osäkerhet inför detta!
Det är så mycket som gnager inom mig nu, å som jag inte vet hur jag ska handskas med.
:-( *~*
Vet inte vem jag ska vända mig till heller - vem jag skulle kunna prata med...
Utöver detta med foten så har min rygg - diskbråck blivit mycket sämre. :-(
Vilket de inte kan göra något åt för stunden, så där har man också en väntan och en viss oro hur det kommer sluta.
Förstår mycket väl att det måste ta en sak i taget och att det är olika avdelningar.
Men jag pallar inget mera nu!!
Skit samma..
Spelar ingen roll hur jag tycker för det går ju inte fortare för det!!
FAN VAD JAG ÄR LESS PÅ DETTA!!

Men älskar min underbara familj för att de orkar med mig och mina nära vänner!
De som finns kvar.