Som många vet är jag sjukskriven, sedan Augusti 2012.
Och det tär på både kroppen och själen.
Började med smärta i foten, som sedan blev värre med tiden som gick - i början kunde jag stödja mig delvis på den - vilket gick över efter ett tag!
Har inte kunnat stödja mig på foten sedan ett bra tag tillbaka nu, vilket gör att andra saker blir värre!!
Som min rygg och mina axlar - värker som fan!
Vissa dagar är värre än andra!
Vilket stoppar mycket i mitt liv!
När jag väl har rätt bra dagar och gör saker - så får jag lida som fan dagarna efter!
Vilket gör mig arg, ledsen och frustrerad över allt!
Jag orkar inte med detta längre!
Det som hände igår gjorde verkligen att jag fick mera att tänka på!
Att jag är en riktigt dålig person mot alla i min närhet!
Jag kämpar och försöker, men rasar lika fort..
Hur ska jag göra?
Vet inte själv, för hur jag än vänder på saker slutar det bara fel eller i kaos!!
Att inte kunna finnas för mina tjejer när de behöver det - gör mig ledsen som fan!
Vill kunna vara en bra mamma för dem, å finnas där och göra saker med dem!!
Inte behöva tänka mig för hela tiden eller välja vad jag ska klara av att göra!
Är det så här min framtid kommer se ut?
Eftersom jag inte verkar få någon hjälp utifrån...
De säger en sak - men sedan är det inte så i slutändan har jag lärt mig under detta långa år!
Ingen vill ta sig an mig känns det som, jag bara skickas hit och dit hela tiden!
Egentligen vet nog inte många hur jag mår innerst inne, för jag visar inte den sidan eller säger något.
Lägger upp en mask och försöker ha det trevligt under den perioden jag träffar dem.
Mest för att jag inte vet hur jag ska förklara mitt mående för dem eller svara på en massa frågor från andra.
Inte gråta framför andra....
Vilket jag inte ens gör inför min familj längre!
Bara i min ensamhet.
Tråkigt men sant.
Fast känner också en saknad av att kunna krypa upp i en famn å bara släppa ut allting!
Bli omkramad och kunna släppa allt jävla skit!
Den dagen kommer aldrig att komma, för kommer inte tillåta det!!
Om jag bara visste varför jag har satt denna spärr på mig själv, har kunnat gjort det förr!!

Nä nu måste jag rycka upp mig för denna gång.
För snart kommer äldsta tjejen hem och jag ska försöka pallra mig iväg och hämta minsta tjejen.

Mår verkligen skit dåligt......

Igår fyllde min lilla tjej år och hon hade haft en bra dag i skolan.

Men sedan förstörde jag det för henne på eftermiddagen..

För jag hade en tuff dag så jag somnade tidigt, vilket gjorde mig både ledsen och arg.

Ville ju verkligen få gratta min dotter på hennes dag..

Är så less på att ha det så här och missa och förstöra för andra vid jämna mellanrum.

Och sedan se hennes besvikna blick som hon gav mig idag på morgonen...

Jag verkligen hatar det mesta i mitt liv nu och framför allt mig själv!

Vet inte hur jag ska gottgöra det för henne heller nu när dagen är över!

Just nu rinner tårarna nerför min kind över detta!!

Utöver det här så mår jag ju redan skit över så mycket annat, orkar inte mera nu.

När ska saker och ting vända för mig?

Kommer det verkligen göra det?

Känns inte som det just nu i alla fall!