Jaha då var denna dag snart slut.

Och en ny vecka börjar snart.

Vilket jag hoppas kommer bli bättre än vad denna vecka har varit.

Idag har man inte fått mycket gjort på grund av mitt mående.

Fanns lite inbokade saker, som jag var tvungen att avboka..

Vilket inte alls känns bra.

För det ena var att jag och minsta tjejen skulle ta oss till ett kalas - vilket hon verkligen hade sett fram emot.

Men som jag var tvungen att tacka nej till och även göra min lilla tjej ledsen.

Kunde heller inte närvara på min äldsta dotters innebandy match, vilket hon också tog åt sig av.

Inget som hon visade men som jag såg..

Fy fan säger jag bara till min situation!!

Orkar inte se deras ledsna ögon eller besvikelser länge till.

Har ju liksom nog med mig själv för stunden, men saken blir bara värre när jag ser dem.

Och jag ser även på min sambo att det finns en viss besvikelse där med, då jag oftast säger nej till saker som han vill göra..

Men han gör ju vissa saker ändå med eller utan våra tjejer, vilket känns rätt ok.

Det som jag inte visar dem är hur jag mår innerst inne, för jag vill inte att de ska må sämre än vad de gör.

De ska inte behöva se mina tårar..

Eller när jag bryter ihop, än så länge har jag kunnat styra det så jag går undan eller biter ihop tills jag är själv.

Men vem vet hur länge det kommer hålla i sig innan det brakar totalt!

En annan sak som jag har panik inför är Julen..

Det finns en del saker som ska göras men som jag inte kan göra själv.

Och det gör mig både arg och ledsen.

Hur jag ska lösa detta vet jag inte än, vill ju liksom inte förstöra den för familjen..

Om man bara kunde klara av att handla själv, så hade jag kunnat göra det på dagarna när tjejerna är i skolan och karln på sitt jobb..

Men det går ju inte, för jag kan inte bära de saker som jag har tänkt mig handla.

Sen vill man ju inte be dem om hjälp, för då ser de ju vad jag ska köpa.

Det är ju inte bara julklappar som ska inhandlas, de är ju maten och lite annat också..

Hur ska detta sluta??

Kommer detta gå bra eller kommer jag bryta ihop totalt?

Hoppas bara på att jag kan stå emot en sak som jag har i tankarna ofta nu för tiden..

Fast det får framtiden visa hur det blir med den saken.

Om jag kommer få en bra framtid...

Frågan är om jag ska gå hela nästa år också med detta?

Som jag känner det nu så verkar det så, eftersom jag inte har fått så himla bra hjälp hittills.

Jag kämpar med min sjukgymnastik hemma och på sjukhuset, vilket går lite framåt.

Men inte så bra som de hade hoppats på..

När det gäller bassäng träningen så har det blivit lite sådär här på slutet, för jag har haft för ont och haft lite andra förhinder..

Samtidigt som jag ska försöka ta det lugnare, säger min sjukgymnast för att min rygg har blivit sämre och sen har jag även fått en muskelinflammation i andra foten..

Men hon förstår mig att jag inte kan det fullt ut, eftersom man ska lämna och hämta barn..

Fast snart är det jullov och då får jag ta igen mig lite.. försöka i alla fall.

Hon vill även att jag ska använda min rullstol mera än vad jag gör, det försöker jag göra när de verkligen behövs.

Både hon och jag är lite fundersamma att mina armar och axlar har tagit detta så bra...

Peppar peppar ta i trä...

Visst har jag kännt av axlar och nacke lite grann - men inte som det är i ryggen eller andra foten..

Det är väl bara att härda ut och hålla tummen på att det slutar bra, någon gång..

Har även börjat tänka på hur det ska bli efterråt..

Eftersom det är en stor operation som de ska göra på min fot och jag ska ligga kvar ett tag för att få hjälp med lite träning.

Sen ska man ju ha detta gips på i ca 6-8 veckor. phu säger jag bara..

Så det kommer ju bli ett tag till med kryckor och rullstolen..

Smärtan kommer nog också finnas kvar ett tag efterråt..

Men när jag väl kommer få ta bort gipset, undrar jag hur det kommer att gå..

För jag har ju inte använt min fot på över ett  år och mina muskler har ju förtvinat en hel del..

Kommer jag klara av att gå även om de fixar till mina senor?

Det skrämmer mig en hel del när jag tänker på detta.

Även om det känns väldigt långt bort, å jag vet att de finns rehablitering efter operationen.

Är bara så himla rädd för att det ska vara så förstört så att det inte går att fixa till i slutändan.

Många tankar och funderingar - å inga ordentliga svar...

Sen finns det en sak till som jag tycker är jobbig, eller rättare sagt två saker..

Det ena är jag har gått upp i vikt och är rädd för att det ska sluta som jag såg ut tidigare.

Och det vill jag verkligen inte, för då kommer jag må ännu sämre än vad jag redan gör.

Håller igen med mycket, men det verkar inte fungera.

Jag vet också att det har att göra med att jag inte kan röra mig så bra för stunden, men försöker träna lite hemma i övrigt än bara foten.

Vilket inte verkar hjälpa ett dugg i slutändan...

Sen har jag även börjat spytt en hel del igen, vilket gör mig lite nervös.

För jag vill inte genomgå en gastroskopi igen, ingen trevlig upplevelse..

Skulle bara vilja veta varför det blir så här, för de jag känner som också har gjort denna operation spyr inte alls som jag gör och har aldrig gjort det heller..

Men det är ju jag, så varför ska det gå bra för mig...

Ibland är jag tvungen att trycka fingrarna i halsen för att ta hjälp - för jag känner att det vill komma upp men kommer inget..

Vilket inte heller här trevligt, för vissa gånger har det hänt när man är borta...

Har tagit upp detta bekymmer med olika läkare, men de svarar samma sak.

Att det kan bli så för vissa och jag kommer få leva med det.

Fast ska tänka på vad jag äter och ska dricka mycket.

Hade jag vetat detta innan operationen hade jag nog övervägt det på ett annat sätt, för även om jag var tjock tidigare så mådde jag lite bättre än vad jag gör idag.

För jag mådde dåligt på ett annat sätt än vad jag gör idag.

När jag väl blir bra i övrigt ska jag försöka ta tag i detta bekymmer också eller i alla fall försöka med det.

Första är i alla fall att jag vill gå ner de kilorna som jag har gått upp under det sista året..

Och sedan kanske försöka tänka på ett annat sätt när det gäller mig själv och livet - försöka tycka om mig själv.

Vilket jag inte gör för stunden.

Jag skulle kunna sitta här hela natten och skriva av mig om allt som jag tänker på.

Men samtidigt måste jag försöka få lite sömn, så jag klarar av morgondagen.

Vill ju inte att lilla tjejen ska missa mera i skolan på grund av mig och så här inför jullovet, eftersom det brukar hända en hel del saker då.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Varför ska livet vara så jävla jobbigt? När ska saker & ting bli bättre? Hur man än gör så hamnar man på botten lika fort igen.... Är det då man ska ge upp totalt eller ska man kämpa vidare?? Jag kan ärligt säga att jag vet inte hur jag ska gör...

Ja då har det gått ännu en vecka. Sitter här i soffan och tänker på vad som har hänt under den senaste tiden. Vissa saker har gått så himla fort fram, å vissa saker sådär. Men jag är glad över att det äntligen börjar hända lite saker i mitt liv...

Många talar om ärlighet och att man ska stå på sig.. Så nu ska jag släppa bomben - mest för mig själv.. Tror jag i alla fall.. Det har pågått en längre tid nu, så jag själv är rädd för framtiden och mest för mig själv!! Jag har börjat med en...

Sitter i soffan och unnar mig lite vin efter en lång dag och vecka. Medans min sambo tittar på något tråkigt på teven, vilket gjorde att jag hamnade här istället. Lilltjejen sover sen ett tag tillbaka och äldsta tjejen sover över hos en vän. Ida...

Sitter i soffan och funderar över hur man ska få till saker å ting i livet. För hur man än försöker, så kommer det alltid något som gör att tappar lusten.. För min del är det mesta kring min fot, som inte vill bli läkt någon gång. Men har man gått...