Nu kommer dessa tårar som jag har velat fått ur mig i flera dagar....
Då kanske de släpper lite över bröstet för stunden..
Hoppas kam man ju alltid göra..

Igår unnade jag mig en klippning för jag fick lite pengar från min sambo, vilket kändes bra för stunden.
Sen kom ångesten & paniken över mig!
För de pengarna hade ju kunnat gått till något som var viktigare.
Men nu är det gjort och man få ta smällen..

Det finns så mycket som jag skulle behöva ordna till - men för stunden har jag lagt det åt sidan.
Mest för att jag vet inte hur jag ska lösa det på bästa sätt!
Får jag inte till detta inom kort, så kommer det här sluta ännu sämre än vad de är!
Vet inte hur det kommer bli i slutändan...
Det gör att jag har en stor panik över saker & ting!
Allt det här kan bara sluta på ett sätt känns det som - allt kommer gå åt helvetet!
Och som tycker att jag redan är nere på bitter med allt det andra!
Hur ska man orka ta sig upp igen?
Kommer jag att lyckats med det eller inte?
Jag menar, inget annat fungerar ju som det ska, så varför ska detta göra det?!

Nu måste jag lugna ner mig och få tårarna att sluta rinna:
För snart kommer lilla tjejen vakna och jag vill inte att hon ska hitta mig som ett vrak i soffan!!
Hon behöver inte se mera eller ta mera från mig!!

Orkar inte mera NU!
Vill inte ha det så här!!
Pallar inte att klättra uppåt igen!
Jobbigt läge!
Hata mig själv så jävla mycket så det finns inte!
Finns inget som är positivt med mig..
Så om jag själv inte tycker om mig som jag är - Så varför skulle andra tycka annorlunda?
Jag förtjänar inte det!!
Är för usel människa till alla i min närhet!

Men kommer försöka finnas vid mina tjejers sida och min sambo!
För jag älskar dem oerhört mycket - även om jag inte visar det så ofta!
Vad som än händer eller sker inför framtiden så kan jag bara hoppas på att de vet om det & känner av det!