Livet verkar inte bli bättre än så här!
I alla fall inte för mig!
Kan nog inte komma längre ner på botten nu..
Och känner inte att det går att ta sig upp heller :-(
Orkar inte ens försöka längre??
Allt blir bara skit ändå så!

Väntar fortfarande på svar från lite ställen, som jag har försökt skynda på från mitt håll - men inte lyckats!
Är så jävla less på detta väntan på allt!
Så nu har jag verkligen tappat tron på att jag kommer få någon hjälp :-(
Allt kommer bara rasa ännu mera.
Och jag pallar inte att ta mig upp, så nu skiter jag i ALLT!
Men ska ändå försöka göra så det bara blir jag och INTE min familj!!
De ska inte behöva ta mera skit för min skull!
Själv måste jag nog bara acceptera att mitt liv kommer vara så här och ingen kommer hjälpa mig!
Vården har jag gett upp totalt!
Gäller nog FSK också!
Mitt liv är slut!
Men samtidigt är jag inte förvånad - mitt liv har ALLTID varit struligt och värdelöst!
Det enda som jag har gjort bra är mina döttrar & när jag träffade min nuvarande sambo!
Allt annat känns bara misslyckande!
För när man väl har försökt göra något bra - så har allt bara rasat på ett eller annat sätt!!
Kanske kan man få lite mera hopp om livet och framtiden nästa vecka, då jag ska träffa en person från psykiatrin!
Men även om denne person kan få upp lite hopp, så finns det ingen tro inom de andra runt omkring mig.
Eftersom jag har väntat snart ett år för att få hjälp med min satans fot!

Livet är inte värt någonting just nu tycker jag!
Även om detta med min fot är skit så finns det ännu mera skit i livet!
Kan ju liksom inte ens betala mina räkningar längre eller göra något som kostar!
Eftersom jag inte har ett öre i inkomst längre - för FSK å jag bråkar!!
Visst man får barnbidraget, men det går till saker som tjejerna behöver och till hushållet!
Jag har tur att ha en sådan underbar och snäll sambo som hjälper till i den mån han kan.
Men jag tycker det är skit jobbigt att allt ska hamna på honom när vi är två vuxna här hemma!
Men vad ska jag göra - ingenting!!
FAN VAD JAG VILL FÅ HJÄLP MED MIN FOT!
Så saker och ting kanske kan vända och bli lite bättre i mitt liv.....
Även om jag inte har riktigt den tron själv!
Det har gått alldeles för långt med saker & ting.
Vet att jag inte kommer orka stå emot en viss sak inom kort, vilket inte är det bästa - men hjälper mig lite grann!
I alla fall för stunden!
Har nämligen stått emot denna tanke jävligt länge nu, men gjorde det nästan härom dagen!
Hade jag inte blivit avbruten så..........
Därav är jag lite smått rädd för mig själv..
Känns långt till måndag just nu, då jag ska få träffa personen i fråga och ev få hjälp eller lite råd om saker!
Vet att några har reagerat på en sak som jag gör - att jag sitter och målar en hel del, med eller utan barn.
Men det är ett sätt för mig att förskingra vissa tankar som jag bär på, vilket känns bra då ( ibland)

Idag mår jag uselt som mamma & som människa!
Har för ont att komma mig för att göra något, å lusten är totalt borta för att göra något lätt!
Detta är för att jag valde att följa med på lite saker under veckan som varit och nu får man lida.
Och inte bara jag, utan min minsta tjej också!
Tur att hon nöjer sig med att få sitta vid datorn sådana här dagar, bara de inte blir så ofta bara.

Finns en sak till som jag mår riktigt dåligt över!
Det är hur jag ser ut!
För fem år sedan genomgick jag en gastric by pass operation för min enorma övervikt.
När jag väl började gå ner i vikt blev jag otroligt lättat och glad över mycket.
För jag orkade göra mera saker med tjejerna och kunde gå på stan och handla kläder :-)
Det var en sådan lättnad inom mig.
Förutom vissa komplikationer som man fick, men de kunde jag leva med.
För jag var smal och tyckte om mig själv.
Men idagens läge känner jag inte alls på det sättet!
Har nämligen gått upp en del i vikt och det sårar mig.
Mycket hänger nog på att man inte har rört på sig så mycket under detta år med kryckor och smärta.
Och även på måltiderna i sig.
Försöker verkligen tänka på vad ja kan äta och inte äta.
Men ibland tycker jag att jag ätit för onyttigt eller för mycket av något, så då spyr jag ut det.
Och som känns bra för stunden, men som inte är bra!
Har även märkt på mina kläder att de inte passar på mig längre, så nu känns det precis som innan operationen!
Att jag är tjock och skäms som fan över hur jag ser ut.
Har även koll på vågen vid jämna mellanrum och blir lika ledsen varje gång då den bara har gått upp & ej ner!!
Vet inte vad eller hur jag ska göra för att detta ska bli bra igen!!
Jo en sak som jag ska ta upp med min husläkare i veckan som kommer, å som jag hoppas på att det går att ordna.
Annars blir jag ännu mera ledsen om hon inte tycker som mig.....
Så nu fick ni reda på en hel del tankar som jag bär på, lite nytt och lite som jag nämt om tidigare.
Men för mig känns det sådär över att fått ur mig detta.
Fast nu är det gjort och nu får man ta konsekvenserna!

Hoppas bara på att ingen kommer gå på mig efter detta, för det skulle bara bli värre för mig !!
*~*