Idag vakna man tidigt, efter en relativt tuff natt :-/
Sovit dåligt för jag var orolig över besöket jag skulle till och sedan för alla mina tankar om livet snurrade runt..
Värken gjorde ju sitt också naturligtvis.. *~*
Spänningen över om min lilla tjej skulle klara av att sova hela natten i sin säng själv - vilket hon ville själv.
Men ropade mitt i natten över att hon behövde gå på toa, så sambon tog sig upp och hjälpte henne.
Jag hörde bara henne skrika om att det gör ont, vilket man inte vet om det gör alla gånger eller om det är osäkerheten som får henne att skrika så pass :-/
Men hon och sambon skulle ta sig till sjukhuset idag och kolla om de kunde få en rullstol & mindre kryckor - om de skulle ha det..
Kan bara hålla tummen på att det går bra för dem och är lite ledsen över att jag inte kunde närvara vid hennes sida..
Men jag fick själv en glädjande nyhet idag & det lyfte upp mig lite grann i mitt mående :-) kanske får jag en bättre framtid när detta är klart :-D

Nu ska vila lite efter denna dag och så att jag kommer ha mer ork när familjen kommer hem igen, å vi kanske till och med kan göra något tillsammans :D
Om min lilla dotter orkar med det också efter hennes händelserika dag :-)

Vilken helg det blev - men händelserik på vissa saker.
Jag och min lilla dotter fick komma hem i lördags kväll från sjukhuset, för vi alla trodde att det skulle bli bättre med saker och ting på hemmaplan.
Vilket blev tufft istället, för hon är fortfarande väldigt osäker och rädd inför det mesta som händer.
Men har inte lika ont i foten som när allting hände, fast hon får smärtstillande vid jämna mellanrum.
Och sen är det mycket för att hon fick gips, känns säkert bara konstigt med det.
Hon fick även en sko som man kan sätta fast på gipset, så hon ska kunna stödja sig på den bättre längre fram.
Fick även kryckor - vilket inte kommer att fungerar alls!
Då vi testade dem lite försiktigt igår kväll, visade det sig att de var alldeles för stora :-/
Så hennes pappa kommer få fortsätta bära henne försiktigt när det behövs :-/
Vilket gör mig ännu mera frustrerad över min egen situation!
För jag kan inte hjälpa henne alls, vilket jag vill göra!
Så nu vill man verkligen bli bättre själv - mycket fortare, om det går!!
Har även försökt stödja mig på foten, vilket inte alls fungerar - gör bara jävligt ont!!
Tårarna rinner för fullt nu, vill kunna finnas för min dotter mera och kunna hjälpa henne mera än vad jag kan !!!!
Varför ska allt jävla skit hända just oss och just nu???
Varför kan inte saker och ting bara få vara bra??
Tycker nämligen att vi har haft så mycket skit i vågat liv redan så vi behöver verkligen inte ha mera nu!!
Hur kommer detta elände sluta för oss??
Jag menar allt bara går åt helvete känns det som - hur ska jag orka vara stark i allt detta?
Är så jävla rädd för framtiden, att precis allt kommer rasa!
Det jag är mest rädd för att familjen i sig kommer glida isär på grund av allt som händer och sker!
Att det blir för mycket så att vi inte orkar någon av oss till slut - men det är verkligen något som jag INTE vill ska hända!!
Hoppas på att detta kanske slutar bra ändå, vill bara att vi ska kunna leva normalt igen, kunna göra saker tillsammans igen - hela familjen!
Jag försöker verkligen bita ihop inför min familj - så att det inte ska bli värre än vad det redan är!
Men tänker också på - Hur länge kommer jag själv orka det?
Hur länge kommer min älskade sambo orka med allt detta??
För han får ju ta ett stort lass nu, både för mig och våra döttrar!
Eftersom jag inte klarar av att göra så mycket på egen hand, för min jävla fot och rygg!
Vår lilla tjej måste man bära överallt och hon tycker inte alls om det å är rädd!!
Å våran äldsta dotter visar med sitt humör att hon tycker det är jobbigt här hemma just nu - med att bli arg & sur ofta!
Förstår inte fullt ut hela situationen, bara gnäller och blir frustrerad över saker som vi ber henne hjälpa till med!
Det känns som ett enda stort kaos här hemma för tillfället!!
Känner mig själv så usel, värdelös - ja jag verkligen HATAR mig själv för denna situation!!
För det är ju liksom jag som är den största boven i det hela - allt skit kommer ju med mig!
Hade jag fått må bra - så hade det inte blivit lika struligt här hemma och inte heller alls så tufft ekonomiskt!
För även den biten är tuff här hemma på grund av mig - då jag har varit sjukskriven så länge, så att försäkringskassan strular!!
De tycker att jag ska ta mig ut och jobba - medan arbetsförmedlingen undrade vad jag gjorde där!!
Har överklagat men har ej fått något svar än, så vet inte vad jag ska göra med den biten heller!!!
Och nu måste min sambo också vara hemma för att det ska kunna fungera bäst med allting!!
Varför kan inte saker och ting få gå bra någon gång???
Jag skulle vilja vakna upp en dag och detta med mig är över & jag kan gå på min fot normalt igen!!
Även fast jag vet att det är en jävligt lång väg dit, och mycket träning.
Eftersom denna situation har varit lång, så är musklerna är ju redan svaga i hela benet!!
Men nu måste jag försöka rycka upp mig och göra mig i ordning för att försöka ta mig till knotknackaren - och hoppas på att det kommer finnas någon möjlighet till hjälp för mig den vägen!! ?