Vill att klockan ska gå fortare, vill vara hos min dotter :-/
Sitter utanför operations salen och tankarna bara far i skallen just nu om allting och ingenting.
Håller tummen på att allt kommer gå bra och att hon har mindre ont efter det här ingreppet.
Natten som vi har genomgått här på sjukhuset har varit väldigt tuff, både för henne och mig.
Att se henne lida, gråta, skrika och den rädslan hon har haft i ögonen har inte varit någe rolig alls att bara se på.
Och när de skulle sätta kanylen var inte någon rolig upplevelse alls.....
När de dessutom inte hitta några vener å göra om och om.
När de väl fick till det så blev det i en artär så det blev mycket blod och skrik å ännu mer rädsla från min dotter.
Men när det väl fick till det fick hon sova en stund innan hon vakna av värken... :-(

Inte heller när hon skulle sövas nu på morgonen, då hon bara försvann kändes det som.
Just den känslan är otroligt jobbig - så jag själv börja gråta så ena sköterskan fick ta hand om mig en liten stund.

Nu kom läkaren precis och talade om att operationen har gått bra och jag ska snart få gå in till henne.
Vilken lättnad säger jag bara...

Det blev en tuff eftermiddag och kväll - å en jobbigare natt!
Fast egentligen började allt redan i förmiddags..
Man kan inte få för mycket av tråkiga nyheter verkar det som!
Som jag skrev tidigare, så skulle det vara skönt om detta elände kunde ta och vända snart!
För idag har verkligen känt mig som en riktigt usel mamma mot min lilla dotter.
När hon verkligen har behövt mitt stöd till hundra procent idag, så har jag inte klarat av det alls!
Det känns så jävla tungt över att inte kunna vara dn mamman hon verkligen skulle ha behövt idag.
Eftersom eftermiddagen och natten har varit förjävlig rent ut sagt.
Allt började med en rolig stund med hennes vänner - som slutade med en ambulans till barnakuten.
Då hon ramlade tokigt i studsmattan och gjorde illa sin lilla fot, vilket jag själv trodde var en rejäl stukning.
Men som jag hade fel om, för det visade sig så pass att hennes benpipor hade gott av i foten!
Så det blev en natt på barnakuten med riktigt jobbiga upplevelser!
Som bestod av röntgen, undersökningar och smärtstillande.
Och sedan inte nog med det - så var det en jävligt lång match med att få dit en nål för droppet!
Mycket tårar och skrik blev det :-(
Har aldrig sett henne så är rädd och ledsen någonsin!
Men nu äntligen efter allt smärtstillande som fått - så har hon lugnat ner sig mycket :-/

Nu ska jag försöka få lite sömn - så man orkar av det som komma skall...
Ha det bra