Ligger i min säng och tankarna flödar omkring på allt och ingenting som vanligt *~*
Mycket är för jag tänker på min situation idag, å blir mest arg och irriterad på det hela!
Just det här med att man har kryckor och en dotter som sitter i rullstol!
Känner mig så jävla usel som mamma just nu, vill kunna finnas där och göra mer för henne än vad jag kan just nu!!
Visst jag känner att det går framåt för mig just nu och det är tack vare kiropraktorn jag träffade.
Och som jag hoppas på kommer hjälpa mer i slutändan - under den tiden jag får gå där.
Men när det gäller min dotter så har hon det jobbigt just nu, det ser man och hör på henne.
Hon vill mera än vad hon klarar av och blir skit arg när det inte går som hon vill alla gånger!
Förstår hennes frustration fullt ut, men tycker också att hon är en tuff tjej som försöker hela tiden!
Att hon är envis är bra just i detta fall, men inte alls så kul alla gånger :-/
När det gäller äldsta tjejen så känner jag mig inte heller som någon bra mamma *-*
Då hon kommer lite i skym undan just nu, vare sig man vill eller inte....?
Känns som man inte hinner med allt man skulle vilka göra på grund av denna situation man har hamnat i :-(
När mycket av det som är nu - kommer bli till det bättre så ska jag verkligen ta vara på den tiden och göra mycket som jag inte får till nu!!
Framför allt sätta äldsta tjejen i centrum mera än vad det är nu, med tanke på att det är mycket med lilla tjejen & mig *-*
Kan förstå hur äldsta tjejen känner sig och vad hon tänker om allting som händer :-/
Samtidigt som jag också kan bli lite frustrerad över vissa saker också!
Som när det gäller att hjälpa till någon gång ibland eller rent av förstå vissa saker i livet!
Försöker verkligen låta henne slippa ta för mycket ansvar, men ibland när det verkligen kriser så säger jag till.
Men bemöts då inte på något bra sätt alls *~*
Om saker och ting inte gynnar henne så verkar det precis som hon inte vill eller bryr sig ett dugg :-(
Helst av allt vill hon ha betalt för allt hon ska hjälpa till med - men det tycker inte jag!
Tyvärr kan jag tänka mig att detta kommer bli tuffare med tiden, ju äldre hon blir *~*
Hoppas bara på att jag själv kommer klara det och att allt slutar positivt med detta!
Men det gör mig ändå väldigt frustrerad i dagens läge!!
Vet ej vem jag ska prata med och få råd - inte heller vem man ska kunna tänkas fråga om hjälp med detta bekymmer!

Nej, nu ska jag försöka få lite sömn...
Så man orkar med ett pass hos kiropraktorn imorgon eller rättare sagt senare idag..
Och passa på nu när värken har gett med sig lite grann :-/