Ligger i min dotters säng medan hon sitter på golvet och leker med sina saker för fullt.
Vi tog en lugn hemma dag idag, efter gårdagens aktiviteter.
Med måla, rita, klistra & klippa :-) , hon har tur som har en mamma som gillar att hålla på med sådant..
Ser på henne hur hon saknar att få vara på dagis, så man får göra det bästa av situationen här hemma :-)
Funderar även på om vi ska försöka få till en dag nästa vecka och hälsa på förskolan :-)
Samtidigt som jag förstår hennes känsla och längtan efter att få umgås med sina vänner normalt och kunna göra saker obehindrat :-/
För så har jag känt länge nu, eftersom jag har varit hemma lite längre än henne.
Men är inte lika rastlös som henne - för mig har det gått över.
Fast vissa dagar är jobbigare än andra :-/
När man är i denna situation så känner man sig väldigt instängd och ensam *~*
Samtidigt kanske mycket hänger på mig själv också, för att jag inte tillåter mig att göra saker längre.
Bara för jag vet hur ont jag har efteråt :-(
Men får en sådan jävla ångest också över att jag inte gör sådant som jag egentligen vill göra.. *~*
Jobbig situation blir det, för både mig och de som står mig nära..
Det har gått så långt att man blir inte ens tillfrågad om saker och ting längre.
Vilket jag har full förståelse för också, eftersom svaret oftast blir nej - så förstår jag att man ger upp till slut *-*
Det som egentligen tar mig hårdast är att min sambo även blir lidande - jag menar han är ju frisk och kan göra saker, men blir inte heller tillfrågad!
Bara för min jävla situation så verkar det som att allting försvinner för oss - vilket är skit tråkigt!
Blir liksom tuffare att hitta tillbaka till allting när det här väl är över..
Vilket jag hoppas på själv blir snart, väldigt snart!!
Vill bara tillbaka till ett normalt liv och kunna komma tillbaka till arbetslivet igen. *~*
Även om jag inte kommer återgå till mitt arbete som jag har, för mitt vikariat går ut å finns ingen möjlighet att bli förlängd.
Men man får hoppas på det bästa även inom detta - att någon vill ha en efter en långtids sjukskrivning :-(
Annars får man väl även försöka komma på andra lösningar!
Vilket jag har funderat lite på ett tag, men inte bestämd mig hur jag ska göra än :-/
Först och främst ska jag själv må bättre och komma tillbaka till mitt liv, framförallt hitta tillbaka en livs gnista - om det går att göra det vill säga :-/
För just idag känns allt bara skit och ingenting ser ljust ut!

Att jag har valt denna väg - vet jag också lite varför det är så!Det har lite med mitt förflutna att göra, därav har jag svårt att ta mig an saker på egen hand!Vill inte råka ut för mer missförstånd eller misstankar om saker och ting.Kanske är det bara jag själv som tänker på detta sätt och ingen annan, men vet inte hur jag ska släppa taget om denna tankegång heller eller komma över den biten helt!Så jag hoppas verkligen att det inte kommer ta allt för lång tid att få tiden till en psykolog - å hoppas på att denne person kommer kunna hjälpa mig ur denna tankegång som jag lever i nu.Och framför allt hjälpa mig att komma till att göra saker igen!Dessa tankar har jag haft länge men har dykt upp mer idag !Mycket är för jag skulle vilja vara på ett annat ställe ikväll & umgås med några vänner och bara vara.Men blir hemma på grund av dessa tankar som jag har, å vet att jag kommer ha en så förbannad ångest över detta senare ikväll och allra helst imorgon :-(Så just nu verkligen HATAR jag mig själv för mina egna jävla tankar!Skit samma inget jag kan göra någonting åt nu i alla fall - för det börjar snart och jag har ingen biljett ändå!Nu ska jag försöka komma på att göra något annat - så jag kan sluta tänka på detta & trycka ner mig själv mera *~*FAN FAN FAN SÄGER JAG BARA!!

Idag är jag inte på mitt allra bästa humör, tyvärr.. :-(
Men håller igen så mycket jag kan, eftersom jag är själv hemma med min lilla dotter :-/
Är kluven till mycket som händer runt omkring mig, med mycket olika saker :-/
Ibland känns det bara så himla tufft att leva, att försöka göra det bästa för stunden... suck.....
Det är ju inte alltid man lyckats med det, vare sig man vill det eller inte pallar att genomföra saker & ting :-/
Som ikväll till exempel, hade jag velat vara på ett annat ställe än bara hemma!
Men det säger mina kryckor stopp för :-( n
Har inte missa så många gånger tidigare, men nu blir det så tyvärr..?
Varför känns det så tungt med denna sak :-/
Viljan finns där men orken finns inte där!!!
Kan bara hoppas på att det dyker upp igen - när jag blivit av med kryckorna :-/
Fast med min vanliga tur blir det nog i så i framtiden :-(
Fy fan vad livet suger på grund att de inte kan gå som man vill någon gång :-/
Tänk om man kunde vinna över denna känsla och bara slå till med saker och ting - istället för att alltid backa...
Man ser och hör vad andra ska göra och man blir mer nedlåtande pga sin situation i sig :-(
Hur länge man kommer orka med det vet jag inte.

Jaha då hamnade man här igen, istället för att sova. ;-/
Börjar ledsna lite grann på att man inte kan sova längre, å det verkar ju inte spela någon roll om man gör saker på dagarna eller inte :-/
För idag har man ju varit med om lite saker :-)
Förmiddagen blev lugn, mys med lilla tjejen framför teven.
Och lite tvättande å plockande med papper och annat.
Sen blev det dax att göra oss i ordning för att ta sig till tandläkare - fick en akuttid dit idag pga min halva tand.
Jag var skit nervös över hur det skulle gå och ha med sig lilla tjejen, ville ju inte visa henne min rädsla för detta.
Hon ska ju inte behöva bli som mig, utan få sig en egen uppfattning av det hela tycker jag.
När jag väl satt i tandläkarstolen kände jag hur hjärtat börja slå fortare och jag blev varm i hela kroppen.
Hon började att titta på tanden, sen blev det knäppa kort - för att se mera vad det kunde vara.
Då talade hon om att jag skulle behöva borra i tanden för att ta bort det provisoriska lagningen och sedan göra ett nytt!
Jag fick panik, skulle jag verkligen klara av detta uran smärtstillande?
Men bestämde mig att vara utan och bita ihop totalt!
Hon bad mig slappna av mera, vilket jag inte kunde :-(
När allt var över - blev jag glad och lättad :-)
Det är första gången jag va utan smärtstillande hos tandläkaren.
Vilket gjorde mig väldigt stolt och lättad :-)
Frågan är om det kommer gå lika bra nästa gång :-/

Sen blev det en tur in till stan, till sjukhuset.
För att lilla tjejen skulle först till röntgen på återbesök för att kolla hur det stod till med foten.
Och för att hon skulle till ortopedin efter å prata med läkaren.
Och det var tur att min sambo dök upp och var med oss där.
Eftersom jag själv skulle till magnetröntgen av min onda fot.
Lilltjejen blev klar långt före mig, så de tog en fika medan de väntade på mig.
För de var försenade och väntan blev relativ lång, väl där inne så tog det en timme och en kvart..
Det gjorde skit ont - för jag skulle försöka slappna av och ligga i ett bra läge med foten, så det blev bra bilder..
Vilket jag verkligen hoppas på att det blev - så man slipper göra om det.. :-/
Och sedan hoppas jag på att den väntan inte ska bli allt för lång med svaret ..
Å tiden till ortopedin kommer så snart som möjligt :-/
För denna väntan på allting är värst tycker jag och man hinner bli mera nervös ju längre tid man får vänta :-/

Väl hemma sen blev det mat och lite familjestund ;-)
Innan det va dags att lägga tjejer för natten :-)
Sen blev set soffan resten av em/kvällen ....

Nu ska jag försöka fö lite sömn så man kanske kan hitta på något senare idag också :-/
Vem vet, kanske hamnar jag ät igen.

Kramar