Hade en trevlig eftermiddag och kväll igår med lilla tjejen & med min syster å hennes familj.
Äldsta tjejen var på skoldisco och sov över hos en vän :-)

När vi väl kom hem igen jag å minsta tjejen, gjorde vi i ordning oss för att mysa med en film innan sovdags.
Hon somnade ganska fort, medan jag hade svårt - så det blev lite spelande på mobilen och lösa korsord :-)
När jag väl somnade fick jag bara sova en timme - för sedan vaknade jag av TANDVÄRK!!
Vilket har hällt i sig hela tiden, hur jag än har tagit smärtstillande tabletter och gurglat med sprit!
Tyvärr så verkar det inte hjälpa ett dugg, för det värker som fan hela tiden!
Nu ligger jag och väntar på att klockan ska gå fortare - så jag kan ringa och beställa en akut rid någonstans för detta!!
Vet inte hur jag ska få till det bara, men på nåt sätt ska jag lösa det.
Eftersom jag själv inte kan köra nu så måste jag ha skjutits och kan inte ha med mig lilla tjejen dit heller, så jag måste skaffa barnvakt!!
Och det är inte heller det lättaste då hon har sin rullstol och behöver mycket hjälp *~*
Varför ska allt jävla elände hända mig just nu??? å min familj!!
Och varför ska det hända när jag är själv hemma med tjejerna??
Hade känts bättre om det kom när min sambo är hemma och kunde hjälpa till *~*
Men man får försöka göra det bästa av situationen!!
Är så jävla trött så ögonen orkar inte hålla sig uppe - men kan ej slappna av fullt ut - då det gör så jävla ont!!
Hatar mitt liv ännu mera nu - än innan allt jävla skit som dök upp !!!!!!!!!!!!!

Ligger i sängen och mina tankar snurrar runt som vanligt om det mesta som händer och sker :-/
På kort tid har det verkligen hänt en hel del, å det gör att man knappt hinner med känns det som...
Börjar väl ändå få till lite grann - men många funderingar och frågetecken finns det kvar...

Mot kvällningen så kom min sambo och lilla tjej hem med ett leende på läpparna efter dagens äventyr :-)
De hade fått till allt de skulle göra och hade lämnat tillbaka kryckorna till sjukhuset.
Och fick med sig en rullstol hem istället, å man fick se en glädje i tjejens ögon igen :-)
Hon åkte hit och dit här hemma och var nöjd att kunna ta sig runt själv & min sambo blev också en aning lättad - då han inte behöver bära henne överallt nu :-)
Han till och med fixade en ramp ute så hon kommer upp & ner lättare..
Nu blev det en ljus glimt här hemma och med andra möjligheter :-)
Jag kunde hjälpa henne på toaletten nu och med lite mera saker än innan...
Kändes bättre för mig också, att kunna hjälpa henne med lite mera saker än tidigare.
Sen blev hon själv mera framåt med att röra sig till och från ställen - vilket också var underbart att se.
Kan även tänka mig att hon fick en lättnad över att få komma över sin oro över allt.

Sen var jag ju själv till kiropraktorn och fick en spark i baken kan man säga - så idag var det lättare & roligare att göra mina övningar som jag fick av honom.
Visst det gör ont och är tuffa övningar - men skam den som ger sig :-)
Har en lång väg tillbaka men jag ska kämpa ordentligt :-)

Även om saker och ting börjar ordna upp sig här hemma med mycket, så finns det ändå andra saker som inte fungerar fullt ut än.
Jag försöker komma på en bra lösning för det med, men kommer inte på något bra alls..
Det handlar lite om min äldsta dotter, för det är något som tynger henne - som hon inte berättar för oss :-/
Sen ser jag även att detta också har tagit henne hårt, för det syns på många sätt.
Jag visar även min kärlek till henne och talar om vad hon betyder för oss alla ofta.
Men det verkar inte hjälpa fullt ut, tyvärr.
Kan tänka mig att lite handlar om allting som har hänt under helgens gång och hon tycker säkert att vi bara ser till lillasyster för stunden.
Men så är det inte, vi finns för henne också fullt ut..
Kan bara hålla tummen på att detta kommer sluta bättre än det började.. :-/
Hon får ju göra mycket av det hon vill ändå, men det verkar inte som att det räcker för stunden.. :-/
När allt blir bättre med saker och ting här hemma så ska jag se till att vi kommer att göra något trevligt tillsammans :-)

Under denna tid som jag har varit sjukskriven, så känns det som en del vänner har försvunnit från min sida :-/
Vissa kan jag vara utan - men andra saknar jag otroligt mycket vid min sida :-(
Sen är det också för jag har satt mig själv först - för att bli bra, å för att jag inte har kunnat ta mig så lätt någon annanstans. *~*
En dag kanske även detta kommer vända till något positivt!

Nu ska jag försöka sova en stund - så man pallar med att göra något av morgondagen :-)
Ha en trevlig Valborg

Idag vakna man tidigt, efter en relativt tuff natt :-/
Sovit dåligt för jag var orolig över besöket jag skulle till och sedan för alla mina tankar om livet snurrade runt..
Värken gjorde ju sitt också naturligtvis.. *~*
Spänningen över om min lilla tjej skulle klara av att sova hela natten i sin säng själv - vilket hon ville själv.
Men ropade mitt i natten över att hon behövde gå på toa, så sambon tog sig upp och hjälpte henne.
Jag hörde bara henne skrika om att det gör ont, vilket man inte vet om det gör alla gånger eller om det är osäkerheten som får henne att skrika så pass :-/
Men hon och sambon skulle ta sig till sjukhuset idag och kolla om de kunde få en rullstol & mindre kryckor - om de skulle ha det..
Kan bara hålla tummen på att det går bra för dem och är lite ledsen över att jag inte kunde närvara vid hennes sida..
Men jag fick själv en glädjande nyhet idag & det lyfte upp mig lite grann i mitt mående :-) kanske får jag en bättre framtid när detta är klart :-D

Nu ska vila lite efter denna dag och så att jag kommer ha mer ork när familjen kommer hem igen, å vi kanske till och med kan göra något tillsammans :D
Om min lilla dotter orkar med det också efter hennes händelserika dag :-)

Vilken helg det blev - men händelserik på vissa saker.
Jag och min lilla dotter fick komma hem i lördags kväll från sjukhuset, för vi alla trodde att det skulle bli bättre med saker och ting på hemmaplan.
Vilket blev tufft istället, för hon är fortfarande väldigt osäker och rädd inför det mesta som händer.
Men har inte lika ont i foten som när allting hände, fast hon får smärtstillande vid jämna mellanrum.
Och sen är det mycket för att hon fick gips, känns säkert bara konstigt med det.
Hon fick även en sko som man kan sätta fast på gipset, så hon ska kunna stödja sig på den bättre längre fram.
Fick även kryckor - vilket inte kommer att fungerar alls!
Då vi testade dem lite försiktigt igår kväll, visade det sig att de var alldeles för stora :-/
Så hennes pappa kommer få fortsätta bära henne försiktigt när det behövs :-/
Vilket gör mig ännu mera frustrerad över min egen situation!
För jag kan inte hjälpa henne alls, vilket jag vill göra!
Så nu vill man verkligen bli bättre själv - mycket fortare, om det går!!
Har även försökt stödja mig på foten, vilket inte alls fungerar - gör bara jävligt ont!!
Tårarna rinner för fullt nu, vill kunna finnas för min dotter mera och kunna hjälpa henne mera än vad jag kan !!!!
Varför ska allt jävla skit hända just oss och just nu???
Varför kan inte saker och ting bara få vara bra??
Tycker nämligen att vi har haft så mycket skit i vågat liv redan så vi behöver verkligen inte ha mera nu!!
Hur kommer detta elände sluta för oss??
Jag menar allt bara går åt helvete känns det som - hur ska jag orka vara stark i allt detta?
Är så jävla rädd för framtiden, att precis allt kommer rasa!
Det jag är mest rädd för att familjen i sig kommer glida isär på grund av allt som händer och sker!
Att det blir för mycket så att vi inte orkar någon av oss till slut - men det är verkligen något som jag INTE vill ska hända!!
Hoppas på att detta kanske slutar bra ändå, vill bara att vi ska kunna leva normalt igen, kunna göra saker tillsammans igen - hela familjen!
Jag försöker verkligen bita ihop inför min familj - så att det inte ska bli värre än vad det redan är!
Men tänker också på - Hur länge kommer jag själv orka det?
Hur länge kommer min älskade sambo orka med allt detta??
För han får ju ta ett stort lass nu, både för mig och våra döttrar!
Eftersom jag inte klarar av att göra så mycket på egen hand, för min jävla fot och rygg!
Vår lilla tjej måste man bära överallt och hon tycker inte alls om det å är rädd!!
Å våran äldsta dotter visar med sitt humör att hon tycker det är jobbigt här hemma just nu - med att bli arg & sur ofta!
Förstår inte fullt ut hela situationen, bara gnäller och blir frustrerad över saker som vi ber henne hjälpa till med!
Det känns som ett enda stort kaos här hemma för tillfället!!
Känner mig själv så usel, värdelös - ja jag verkligen HATAR mig själv för denna situation!!
För det är ju liksom jag som är den största boven i det hela - allt skit kommer ju med mig!
Hade jag fått må bra - så hade det inte blivit lika struligt här hemma och inte heller alls så tufft ekonomiskt!
För även den biten är tuff här hemma på grund av mig - då jag har varit sjukskriven så länge, så att försäkringskassan strular!!
De tycker att jag ska ta mig ut och jobba - medan arbetsförmedlingen undrade vad jag gjorde där!!
Har överklagat men har ej fått något svar än, så vet inte vad jag ska göra med den biten heller!!!
Och nu måste min sambo också vara hemma för att det ska kunna fungera bäst med allting!!
Varför kan inte saker och ting få gå bra någon gång???
Jag skulle vilja vakna upp en dag och detta med mig är över & jag kan gå på min fot normalt igen!!
Även fast jag vet att det är en jävligt lång väg dit, och mycket träning.
Eftersom denna situation har varit lång, så är musklerna är ju redan svaga i hela benet!!
Men nu måste jag försöka rycka upp mig och göra mig i ordning för att försöka ta mig till knotknackaren - och hoppas på att det kommer finnas någon möjlighet till hjälp för mig den vägen!! ?

Vill att klockan ska gå fortare, vill vara hos min dotter :-/
Sitter utanför operations salen och tankarna bara far i skallen just nu om allting och ingenting.
Håller tummen på att allt kommer gå bra och att hon har mindre ont efter det här ingreppet.
Natten som vi har genomgått här på sjukhuset har varit väldigt tuff, både för henne och mig.
Att se henne lida, gråta, skrika och den rädslan hon har haft i ögonen har inte varit någe rolig alls att bara se på.
Och när de skulle sätta kanylen var inte någon rolig upplevelse alls.....
När de dessutom inte hitta några vener å göra om och om.
När de väl fick till det så blev det i en artär så det blev mycket blod och skrik å ännu mer rädsla från min dotter.
Men när det väl fick till det fick hon sova en stund innan hon vakna av värken... :-(

Inte heller när hon skulle sövas nu på morgonen, då hon bara försvann kändes det som.
Just den känslan är otroligt jobbig - så jag själv börja gråta så ena sköterskan fick ta hand om mig en liten stund.

Nu kom läkaren precis och talade om att operationen har gått bra och jag ska snart få gå in till henne.
Vilken lättnad säger jag bara...

Det blev en tuff eftermiddag och kväll - å en jobbigare natt!
Fast egentligen började allt redan i förmiddags..
Man kan inte få för mycket av tråkiga nyheter verkar det som!
Som jag skrev tidigare, så skulle det vara skönt om detta elände kunde ta och vända snart!
För idag har verkligen känt mig som en riktigt usel mamma mot min lilla dotter.
När hon verkligen har behövt mitt stöd till hundra procent idag, så har jag inte klarat av det alls!
Det känns så jävla tungt över att inte kunna vara dn mamman hon verkligen skulle ha behövt idag.
Eftersom eftermiddagen och natten har varit förjävlig rent ut sagt.
Allt började med en rolig stund med hennes vänner - som slutade med en ambulans till barnakuten.
Då hon ramlade tokigt i studsmattan och gjorde illa sin lilla fot, vilket jag själv trodde var en rejäl stukning.
Men som jag hade fel om, för det visade sig så pass att hennes benpipor hade gott av i foten!
Så det blev en natt på barnakuten med riktigt jobbiga upplevelser!
Som bestod av röntgen, undersökningar och smärtstillande.
Och sedan inte nog med det - så var det en jävligt lång match med att få dit en nål för droppet!
Mycket tårar och skrik blev det :-(
Har aldrig sett henne så är rädd och ledsen någonsin!
Men nu äntligen efter allt smärtstillande som fått - så har hon lugnat ner sig mycket :-/

Nu ska jag försöka få lite sömn - så man orkar av det som komma skall...
Ha det bra

Idag började dagen sådär och fort över till usel dag :(

Fick ett samtal här på morgonen som inte var något kul alls....

Okej jag har misstänkt detta, men nu när man verkligen fick höra det, så kändes det inte allt något kul..

När ska man få höra eller vara med om något positivt igen?

Just för stunden känns det långt borta för min del!!

Hade jag inte haft min lilla dotter bredvid mig just nu, så hade jag släppt ut allting..

Men håller det inom mig så gått det går, för jag kan inte förklara för henne varför mamma ledsen!

Är så satans trött på allting just nu!!

Känner att denna dag kommer bli väldigt lång och jobbig som fan!

Men tur i oturen så är ju lilla tjejen ledig, så man kanske kan komma på nåt att göra för att förskingra tankarna lite grann..

Vilket verkligen skulle behövas!!

Samtidigt som min ork är helt borta, men jag vill inte att hon ska bli lidande för min skull.

Kanske ska ta mig en kort promenad med henne så man kan få lite frisk luft idag eller så kanske man ska hitta på något pyssel tillsammans med henne...

Hm, ja dagen får väl utvisa vad som händer och sker.

Jag vet vad jag skulle vilja göra - men som jag inte får till!!

På grund av mina kryckor  

I mina tankar har jag många önskemål och vilja som jag skulle vilja göra.

Men som antingen inte går att få till just nu eller så kan jag inte göra det förtillfället.

Livet är verkligen trist just nu!!

Vill inte längre!!!

En grej till och jag kommer ge upp totalt!!!

!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Nu hamnade man här igen :-/
Men det snurrar runt så mycket funderingar i huvudet på mig förtillfället som jag inte vet vad jag ska göra med :-(
Fy fan vad denna dag har varit tuff på många sätt..
Just för stunden så måste jag hålla tillbaka mina tårar som vill komma ut, för min minsta tjej är hemma och jag kan inte förklara för henne varför jag är ledsen :-(
Jag hoppas verkligen på att morgon dagen blir lugnare och bättre, för då är hon hemma med mig..
Just nu skulle jag vilja stänga in mig i ett rum för mig själv och bara släppa ut allt detta elände!
Men eftersom jag är själv hemma med lilla tjejen så går det inte, fast hoppas på att min sambo kommer hem inom kort så jag kan bara vara en stund för mig själv...
Sen hoppas jag på att slippa en massa frågor om varför eller vad det är för fel!
Då skulle allt bara bli jobbigare för mig :-(
Men jag hamnar säkert här igen senare idag, känns det som nu i alla fall :-/