Allt bara snurrar omkring i skallen på mig och vet inte hur eller vad jag ska göra åt allting :-/
Det är saker inför framtiden - vet ej vilken väg jag ska ta!
Sen är det lite andra saker också som jag skulle vilja få ordning på, men får inte det :-(
Jag verkligen hatar när det blir så här....
Mycket handlar om hur situationen är just nu, med mig själv, min familj & lite annat som händer & sker runt omkring mig!
När ska allt få ett slut & man kan få tillbaka livsglädjen igen?

Idag har dagen varit skit tuff på många sätt, men som jag har tagit mig igenom relativt bra - därav verkar allt komma nu istället *~*
Jag har bitit ihop fruktansvärt mycket idag, men tyvärr så har det inte fungerat hela dagen!
Bara för att man håller igen så sviker liksom mitt humör mycket istället, har sagt lite idag som jag ångrar väldigt mycket och även gjort vissa saker som jag inte alls är nöjd med :-(
Försöker att inte säga något alls när jag har dessa dagar, men ibland går det bara inte!
Det som gör mig mest rädd för detta är: kommer klara av saker och ting själv?
Hur länge kommer det att ta tills allt tar slut?
Att jag har gått hemma så pass länge har liksom satt sina spår hos mig och alla dessa motgångar man fått också!
Och sedan är det tufft med min lilla dotter, att jag inte kan vara den mamma som hon behöver just nu!
Finns liksom så mycket som jag inte klarar av att göra av det som hon frågar mig om..
Sen när man väl kommer sig för att göra något så är man helt körd i kroppen efteråt.
Men de tar jag ibland för att hon ska trivas och må bra, men frågan är hur länge man kommer klara av det?!?
Hon är så rastlös vissa dagar så jag tycker synd om henne, för hon blir också frustrerad över att inte kunna göra saker fullt ut för stunden!
Vissa dagar tar vi oss ut - men det är en riktigt tuff grej, att få ordning på allting som ska göras.
Som hjälpa henne nerför rampen med rullstolen och en annan ska orka hoppa på kryckorna!
Det är ju liksom inte så lätt & enkelt att få till saker längre, å det är både tråkigt och jävligt frustrerande!
Å det kommer hålla i sig ett tag till, för idag fick vi tiden för när gipset ska tas av, i mitten på Juni *~*
Det är inte bara detta som gör att jag mår dåligt, det är över att hon missar så mycket av det som händer på förskola & saker som vänner vill göra med henne - som hon tyvärr inte kan vara med på :-(
Fast hon har lite tur också, att hon har en mamma som älskar att pyssla och måla med henne. :-)
Det är väl det enda som jag kan känna mig nöjd med för stunden :-/
Jag håller tummen på att saker & ting kommer vända snart!
Och att denna tejp på min fot kommer hjälpa mig framåt.
Det är inget skönt att ha den där, gör ont och stramar.
Men står ut för att det kanske kan hjälpa mig i slutändan!
Synd bara att min rygg är körd just nu och det har gått upp till axlarna.. *~*
Vilket kiropraktorn ska försöka hjälpa mig med vid nästa tid.
Hoppas hoppas på att det finns nåt att göra.
Sen hoppas jag på en sak till - å det är att jag kan få svar från magnetröntgen denna vecka och en tid till ortopedin - & att de har någon plan för mig!
Annars skiter jag i allt och ger upp..
Har till och med kollat upp hur man för för att få sjukpensionering - vilket jag innerst inte vill ha!
Men det kanske gör att man får en inkomst i alla fall!!
Fy fan säger jag bara till allting just nu!!

Har fått till en bra sak idag i alla fall - med mycket hjälp från min sambo!
Vi fixade i ordning lilltjejens rum och möblera om lite, sen blev det soffan för min del hela kvällen :-/
Känner av ryggen och foten som fan nu med, fast jag tagit mina värktabletter!
Så denna natt kommer bli tuff :-/
Men hoppas på att jag kommer klara av att genomföra det jag har lovat för morgondagen *~*
Då ska jag och lilla tjejen ta oss till förskolan på förmiddagen & hälsa på lite.
Och vara med på deras maskerad fest ;) det är ju förskolans dag imorgon.
När jag berättad det såg jag en glädje i min dotter ögon - vilket var länge sedan hon hade.
Vi har plockat fram kläderna redan idag och håller tummen för bra väder, då vi ska vara ute på deras gård.
Annars kan det bli tufft - med tanke på att hennes avdelning är en trappa upp :-/
Sen håller jag även tummen på att jag inte har lika jävla ont imorgon, så jag klarar av detta!
Vill verkligen inte svika henne :-/

Vissa dagar har jag haft tankarna på att söka hjälp till oss under denna period, av någon instans.
Men har inte riktigt hitta nåt om det, när jag googlar.
För det skulle nog kanske göra henne lite gladare och positivare för stunden.
Och komma ut mera än vad vi gör nu.
Samtidigt som jag inte alls gillar den tanken, för jag är ju mamma och ska klara av detta själv.
Men som sagt vissa dagar är tuffare än andra för mig.
Och just nu känns det som jag inte hinner med mig själv eller göra dessa träningar som ska göras!
Vet inte hur jag ska göra med denna tanke eller vem jag kan fråga om råd om detta.

Sen grubblar jag även på en annan sak, å det är min äldsta dotter, som inte får den uppmärksamheten som hon skulle behöva just - hur man än försöker vända och vrida på saker så det ska passa för alla!!
I och för sig så har hon fullt upp med sina saker som hon gör.
Men ser även något annat i hennes ögon, som jag inte släppa just nu!
Hon vet att jag finns här för henne med, vilket jag visar och delar med mig av :-/

Nä nu ska jag försöka få några timmars sömn. :-)

Då var en ny vecka igång, som jag hoppas kommer bli bra.
Har lite saker in planerat i början på veckan, som jag hoppas på att det slutar bra.
Idag ska det bli träning av fot och rygg på mig, men ska även försöka få min lila dotter att träna sin fot *~*
Vilket jag vet redan nu att det kommer bli en tuff utmaning, då hon fortfarande är väldigt osäker och rädd för det.
Men skam den som ger sig, heter det ju.
Fast jag kommer ta det väldigt lugnt, så man får se hur det slutar :-)
Sen på eftermiddagen ska jag hjälpa min syster och passa hennes dotter ett tag, vilket ska bli väldigt mysigt ;-)
Så denna dag kan nog bli ganska bra - hoppas jag på :-)

Igår kväll råkade min äldsta tjej ut för lite tråkigheter, när hon var och spelade fotboll med några vänner.
Till en början hade det trevligt och kul, men tyvärr slutade det med slagsmål :-(
Hon och en äldre kille börja tjafsa och slutade med att de hade sparkat på varandra :-(
Killen hade inte kunnat tagit att hon vann över honom - för att hon är en tjej och blev arg.
Började jaga henne och skrek massa fula kommentarer :-/
Fällde henne och sparkade hårt på benet, vilket gjorde ont - så hon sparkade tillbaka och hamna mellan benen på honom :-/
En frustrerande situation - för jag vet inte vem killen är eller bor och kan inte göra ett dugg!
Vilket min dotter inte heller vet, bara att han ska gå i 8:an!
Varför kunde de andra killarna rycka in och hjälpa henne - istället för att de bara stod och skrek sluta!?!
Nästa gång hon ska spela fotboll på denna plats, ska någon av oss vuxna följa med och ha lite koll.
Framför allt kolla om denna kille är där och prata lite med honom - om det går :-/
Kan bara hoppas på att detta var en engångs grej, å att hon kommer vilja spela fotboll där igen.
Vilket hon tycker är väldigt kul att göra med sina vänner och några från sitt fotbolls lag *~*
Men som förälder så är en sådan sak frustrerande!!
Blir liksom handlingsförlamad över att man inte kan göra mer än vad man vill eller skulle vilja göra!!
Sen hoppas jag på att hennes vecka blir lugnare ;-) ?

Jag är lite nervös och har mycket tankar kring morgon dagens händelse.
Det är dags att träffa kiropraktorn igen, å han ska tejpa min fot på nåt speciellt sätt för att hjälpa mig.
Men jag är orolig över att det inte kommer att gå så bra, eftersom jag har så ont vid det läget!
Har ju inte fått till detta läge vid andra ställen när det har behövts och nu ska han tejpa så :-(
Visst kommer jag prova detta och hoppas på ett bra resultat.
Hade verkligen velat ha med mig min sambo dit som stöd - vilket inte går att få till :-(
Kanske verkar jag löjlig inför detta, men när det gäller sådant här blir jag väldigt osäker och rädd :-/
Då vill jag vara det där lilla barnet som kan få sitta i en trygg famn, när man måste genomgå vissa saker!
Alla har vi våra brister när det gäller saker & ting :-/
Det får gå som det går & kan inte mera än att hoppas på att det slutar bättre än va det är nu..

Sen hoppas jag på en annan sak som ska hända under veckans gång, å det är att få svar från röntgen.
Så man slipper vänta allt för länge på det och sen få veta om de hittade något eller inte :-/
Vet också att jag kanske kan få göra om den, för att jag inte kunde ha foten som man skulle ha :-/
Vilket jag själv hoppas på att det inte kommer behövas, för det var inte en trevlig stund alls :-(
Frågan är: Om de skulle hitta något, vad kan man göra åt det då? Eller om de inte hittar något - vad är felet då?
Det är jag väldigt fundersam över, för hittills har alla sagt olika och gjort olika saker, å då blir det ju inte lättare för en annan att förstå eller försöka göra något bra i slutändan :-/
Frågan är också hur mycket längre tid det kommer att ta med detta - menar det har ju redan gått många månader sen detta elände började!
Fast sedan jag började gå hos kiropraktorn så har det hänt en hel del, mycket mer än vad som hände hos sjukgymnasten.
Frågan egentligen är vad som är bäst för mig i slutändan!?!
Det har jag ingen aning om, bara hänger med känns det som.
Kan bara hoppas att slutet börjar närma sig nu och att allt blir bra inom snar framtid *~*
Är verkligen skit less på att ha det så här *o*

Under den gångna helgen har jag funderat och tänkt mycket fram och tillbaka på allt.
Vet även att jag inte har varit allt för social mot andra, utan valt min ensamhet istället.
Vilket har varit skönt och tufft - men något som jag behövde.
För att "hämta" andan lite, för att orka med mig själv!
Kunna släppt ut en del när ingen annan ser och slippa förklara varför, kändes lättande.
Men tyvärr finns det mycket kvar och vägen är lång tillbaka!
Jag tycker det är skönt att kunna krypa undan och bara vara lite då å då, men som tyvärr inte uppskattas av alla runt omkring mig :-(
Så istället får man höra lite olika saker på omvägar, vilket jag försöker att inte ta åt mig av - men det är svårt.
Inte alla gånger jag kan hålla god min *~*
Samtidigt som jag inte vill bry mig, för jag tar hand om mig själv och gör det som jag känner för just då.
Min familj har accepterat det bra och det tycker jag är huvudsaken :-)
För det är ändå dem som får dras med mina jobbiga dagar!
Även om jag försöker hålla igen så gott det går, så kan bubblan spricka ibland när jag minst anar det.
Kan bara hoppas på att saker och ting blir bättre i framtiden!
När det gäller det mesta runt omkring mig :-/

Nu är det dags att ta sig upp ur sängen och göra dagens första kaffe och vakna till lite mera ;)
Eller ska man ligga kvar en stund till och mysa med lilla tjejen som ligger bredvid mig?!?
Det sistnämnda låter mycket trevligare då klockan inte är så mycket än, kaffet hinner jag med ändå ;)
Och jag hör att äldsta tjejen håller på att fixar i ordning sig för en skoldag, så jag kan lugnt ligga kvar en stund till ;)

Ha en bra dag ?

Jaha då hamnade man här igen då :)

Sitter här hemma i min ensamhet, vilket jag har valt själv att vara.

Då äldsta tjejen är och spelar fotboll med sina vänner, vilket verkar vara den nya innegrejen nu ;)

Sambon och minsta tjejen har åkt till ett par vänner ute på landet och fika lite.

Själv kände jag bara för att vara och njuta av tysnaden och ensamheten för stunden.

För den tiden har man ju inte så ofta längre, men det gör inget heller att det är så - för jag skulle aldrig vilja vara utan min underbara familj igen...

Bara så att man kan behöva hämta andra någon gång ibland bara, vilket jag kan tänka mig att  många andra också gör till och från, när tillfället ges.

Sen är det ju inte bara jag här hemma som gör så, för min sambo gör också på det sättet ibland eller så tar han sig iväg själv till någon vän ;)

Där är han och jag lite olika, för jag gillar att vara hemma själv och han gillar att åka bort, ofta :)

Huvudsaken är att vi får det att fungera :)

Likväl som vi gör mycket tillsammans också :)

Idag har jag en sådär dag, lilla tjejen väckte mig redan kl 04:00 och ville gå upp - men fick henne att somna om en stund i alla fall, till 06:30 :-/

Känns som att kvällen kommer bli tidig eller så kommer det gå över och den blir lång istället..

Vet inte vilket som är bäst i slutändan.

Märker även på mitt humör att den inte är den bästa, eftersom sömnen inte är den bästa..

Fast samtidigt så skulle man väl vänja sig med detta snart, eftersom jag har sådana nätter ofta nu för tiden.

Lite irreterande över att man inte kan få sova en hel natt någon gång !

Men det får man göra när man blir äldre istället :)

Hade varit trevligare om man kunde göra lite nytta om dagarna också, som att komma ut på en promenad.

Men det kommer dröja innan man kommer dit, för just nu pallar jag inte det..

För där säger mina händer, armar och axlar ifrån, tycker det är jobbigt att ta sig ut till bilen, de enstaka gånger jag tar mig ut.. :/

Inget som jag bryr mig om förtillfället, för jag är så van med detta nu efter denna långa period..

Det är tur att man har lite tankar om hur man ska göra när detta elände är över, för då kommer jag ändra mycket i mitt liv - i alla fall försöka göra det :)

Efter allt som jag fick ur mig här igår, så  känns det lite bättre idag.

Visst tankarna finns fortfarande, men funderar inte lika på mycket på allt.

Det får bli som det blir i framtiden med saker och ting..

Lär dig Livets stora gåta

Älska, Glömma & Förlåta

Kärleken övervinner allt

Ligger här hemma i min ensamhet och tänker på allt som har hänt och som ska hända i livet ;)
Samtidigt som jag dricker lite vin, vilket inte är likt mig alls att göra det i min ensamhet eller vid denna tidpunkt..
Men idag kände jag för det och ville göra något annorlunda för en gångs skull :)
Visst förstör det en del också, för man blir verkligen hemma!
Så det är bara att hoppas på att man inte blir rastlös under kvällens gång *~*
Kände bara för att dränka mina sorger & bekymmer med lite sprit och hoppas på att bara kunna glömma allt efter det :)
Dumt skäl att ta till alkohol - men just idag skiter jag i det!
Tänkt om man kunde få slippa kryckorna för en kväll och få gå ut och ha lite trevligt *~*
Men man blir hemma och tycker synd om sig själv istället :(
Fast tycker synd om mig själv gör jag inte - är bara skit less på min situation !!
När det gäller att hoppa på mina kryckor, försäkringskassan, ja det mesta i mitt liv!
Men en dag kanske jag får komma på fötter igen och göra saker och ting som är kul igen :-/
Om det finns något att göra då vill säga!
Frågan är ju hur länge man ska gå så här??
Visst börjar det vända sakta men säkert med foten, men har en väldigt lång väg tills det är helt ok ;)
Som jag tror kommer bli tuffare än va det har varit hittills :(
Satt och kollade i mina papper om min fot, jag jag gått hemma med detta bekymmer sedan Juli 2012.
Tänk att det ska ta en sådan tid för att det ska hända något och framför allt till att få den hjälp man behöver :-/
Inte så konstigt att man ledsnar på det mesta och att min fot har tappat muskeln nästan helt :(
Och att man får alla andra komplikationer som jag fått :-/ *~*
Inte så konstigt att man ledsnar som människa när allt går åt fanders - i stort sett jämt :c
Usch vad jag klagar - men det är så som jag känner just nu!

När det gäller andra saker i mitt liv är det väl sådär :-/
För jag känner mest saknad över mycket, som att umgås med vänner, min bror, min mamma och familjen.. *~*
Även om de finns här så saknar jag dem, för det är inte som förut!
Jag vet inte om det är mitt fel att det har blivit så här!
Eller om det är på grund av min situation, att jag är tråkig!
Vet inte hur jag ska få detta att vända tillbaka heller :-(
Tror inte att det är så många som vet om hur jag känner innerst inne, för jag säger inget eller visar det för någon!
Den enda som jag kan tänka mig har märkt lite grann är min sambo, även om han inte säger något om det :-/
Sen mina tjejer märker att det är något som är fel, för mitt humör är inte på topp alls :-(
Men jag kommer hålla en tumme på att det vänder inom kort och att jag kommer ha några vänner kvar på min sida när det mesta vänder.
Även om vägen dit är lång, känns det som i alla fall *~*

Snart kommer mina tårar - vilket jag hoppas på för det brukar kunna kännas lite bättre efter man har släppt ut en del ibland.
Även om jag vet själv att jag måste få ur mig det som bekymrar mig, vet bara inte hur jag ska göra!
Eller hur jag ska jag göra för att slippa den spärren :-(
Jag har någon som jag skulle kunna prata med - men inget kommer ur mig när vi väl ses :c
Varför ska livet vara så jävla tufft jämt??

Det finns en i min närhet som försöker har jag märkt, men då är det jag själv som stoppat det hela.
Mycket är för att jag vet att denne person har en del själv och vill inte belasta denne med mina bekymmer :-/
Å vad jag längtar till tiden för en psykolog och jag hoppas verkligen att det kommer hjälpa mig i slutändan!
Även med det kommer ett bekymmer uppstå, som jag inte vet riktigt än hur jag ska lösa :-(
För när jag väl får en tid dit, så vill jag kunna göra det ensam, utan min lilla dotter i släptåg.. :-/
Men som kommer bli lite tufft då hon inte kan vara på förskolan förtillfället :-/ på grund av hennes situation ;-(
Och de flesta är ju upptagna på sina håll dagtid, suck *~*
Inget jag ska grubbla på just nu, försöka i alla fall :-/

När jag ligger här och tänker - så blir jag så JÄVLA arg på mig själv!
För det som stör mig mest nu för tiden, hänger nog på mig själv mest å ingen annan.
Eftersom ingen annan visat något, eller säger något heller!
Så varför kan jag själv inte bara skita i allt det tråkiga och gå vidare??
Varför är det alltid jag som ska lida i slut ändan?
När ska jag få må bra och leva mitt liv normalt??
Alltså utan nya och gamla bekymmer :-/
Just nu skulle jag kunna tänka mig vara på ett annat ställe och bara få vara, gråta ut och glömma allt skit!
Men tyvärr känner jag mig inte välkommen där längre efter saker och ting. :-(
Vilket är en stor sak som jag mår dåligt över och saknar ?
Undrar även på om det någonsin kommer bli bra igen :-/
Själv har jag försökt lite grann, men känner ingen respons tillbaka längre... ;-(
Funderar på att bara ge upp denne - även om jag inte vill det innerst inne :-/
Men mina idéer är borta för att försöka mera, kan bara hoppas att denne försöker åt mitt håll inom kort :-)
Då skulle jag bli väldigt glad och lättad ?

Varför blir man dissad hit och dit när man behöver det som mest?
Är personer för rädda - att finnas där när man verkligen behöver det?
Eller finns det några anledningar till det hela?
Jag själv har några funderingar och tankar kring detta, å det är att man blir tråkig som person när man inte klarar av att göra saker och ting för stunden.
Och för att jag har avböjt mycket hittills, men nu när lite börjar vända för mig så verkar det vara kört redan :-(
Fan nu kommer min ångest över att jag har druckit mitt vin!
För jag skulle vilja åka någonstans - istället för att sitta här hemma själv en fredag :-(
Är huvudet dumt - får kroppen lida, är ett citat som jag gillar och som stämmer ofta :-/ *~*

Även om jag har ont i min fot och inte kan gå utan mina kryckor, är jag samma person som förut.
Och att min rygg säger ifrån ibland, är inte heller så farligt.
Har även muskelinflammation i ryggen på grund av detta hoppade på kryckorna.
Och mina armar & axlar känns även dem när man gjort något, som att hoppat mycket :-.
Men det gör inte heller att jag är en annan person :-(
Visst har jag ont och vissa dagar är värre än andra, men vem har inte sådana dagar??
Man måste kunna få säga nej ibland - utan att allt ska ta slut!
För så känns det för mig och har gjort under en längre tid. :(
Visst denna situation med min lilla tjej gjorde inte saker lättare i livet heller :-/
Att hon fick sin rullstol, efter lite tjat gjorde mycket.
Vi kan ta oss iväg å göra saker ibland, för vissa dagar är även hon helt slut av allt rullande :-/
Vilket jag har full förståelse för och låter oss ha dessa dagar.
Sen är det ju så att min sambo behöver jobba, för vår inkomst skull - då försäkringskassan satt stopp för mig :-(
Men han finns där de dagar vi behöver hjälp och det är jag tacksam över - å över att hans jobb tycker det är ok också.
Vad skulle man göra utan denna underbara kille ?? ???
Jag är så glad över att vi har hittat tillbaka till varandra efter allt som vi har gått igenom.
För det finns ingen annan som jag ÄLSKAR så mycket som jag gör med honom och mina tjejer förstås ???
Har mycket att gottgöra när min situation är över, om jag kan göra det vill säga :-)
Skulle bara önska för min egen del att jag kunde prata mera med honom om vissa saker - vet inte vad det är som gör att det är så svårt att få ur mig vissa saker *~*
Med tanke på att vi kan prata om det mesta - från bådas håll.
Kan ändå tänka mig att det hänger mest på mig själv, för jag har alltid haft svårt att prata om saker när det gäller mig själv.
Har alltid haft lättare att finnas för andra och ge dem stöd och råd när det behövs.
Så även om jag verkar vara en stark person utåt så stämmer det inte, även jag är sårbar och mår skit ibland :-/ *~*
Nu när man tänker efter så kanske jag inte är en lätt person att hjälpa, för jag stöter hellre ifrån än att ta till mig saker..
Kanske är det därför man står själv nu och att andra har gett upp - kan det vara så??
Det vet jag ju inte och det är heller inget jag kommer att fråga heller, för tänk om man har fel - då blir det bara en ännu jobbigare situation av det hela..
Jaja tiden får utvisa vad saker och ting bär av :-/
Har ju i alla fall min sambo, mina döttrar och lillasyster :-)
Och hoppas att det alltid kommer finnas där vad som än händer i framtiden ???
Jag kommer finnas för dem - i den mån jag kan & klarar av.

Usch vad jag är less på denna värk som jag har till och från hela tiden :-(
För är det inte foten, så är det ryggen eller så är det min jävla tandvärk..
Å jag som verkligen tog mig till tandläkaren här i vecka & fick hjälp trodde jag :-/ men jag har fortfarande ont då & då!!
Och nu under helgen vill man ju inte gå - för då blir det ju ännu dyrare än vad det redan är!!
Men har jag denna värk imorgon som jag har just nu - då får jag ta mig råd till det!!
För nu kan man ju inte ringa när man har alkohol i kroppen & inte kan man ta något smärtstillande heller!!
Nu ångrar jag ännu mera att jag börja dricka!!!
Kommer bli en skit jobbig kväll med dessa smärtor jag har just nu och framför allt denna ångesten jag har också!!
Är lite rädd över vad min sambo kommer säga och tycka när han kommer hem med tjejerna och ser att jag dricker !!
Fast det får jag ta, för jag kan inte få det ogjort nu :-/ även om jag skulle vilja det själv för stunden!!

När jag ändå håller på att tömma lite av mina känslor & tankar kan jag ju lika bra fortsätta - om jag får ur mig mera vill säga!

I dagens läge så HATAR jag mig själv för det som jag har gjort under mitt liv.
Och saker som jag har sagt till vissa i min närhet!!
Framför allt för att jag inte kan vara den mamma som man ska vara mot sina döttrar eller den vän man ska vara :-/
Jag klarar inte av någonting känns det som och orken är totalt borta när det gäller saker och ting!
Mina tankar på att ta livet av mig har kommit tillbaka - men än så länge har jag vunnit över dessa situationer själv!
Det är mycket därför som jag har sökt hjälp hos psykolog!
För jag vill inte ha dem eller skada mig själv, vill verkligen försöka övervinna detta.
Har ju varit där för ett tag sedan å vill inte tillbaka!
För hur skulle det bli för mina nära & kära?!?
Hur skulle mina tjejer klara sig eller reagera om det skulle hända?!?
Jag vet ju själv hur det är att leva utan min mamma, det är en enorm saknad och tomhet :-(
Det vill jag inte utsätta dem för - inte heller min sambo.
Han har genomgått så mycket ändå och får ta väldigt mycket annat just för stunden!
Därav så har jag sökt hjälp och hoppas det funkar och att jag fick ur mig det här känns också skönt!
För dessa tankar är det ingen annan som vet om att jag har nu, förutom min läkare..
Nu får man hoppas på att ingen tar illa upp av detta!
Sen vill jag inte att andra ska försöka stötta mig mera efter detta heller, för då blir det bara fel..
För fanns ni inte innan så behövs det inte nu heller, ville bara få ur mig detta!!
Nu känns det lite bättre inom mig, för detta har varit jobbigt att gå och bära på.
Kan även passa på att tala om att hade jag inte haft min familj eller syster, så hade jag mått ännu sämre.
För min syster har verkligen funnits där även om hon kanske inte vet om det själv hihi men jag är glad över det :-)
Vi har också haft våra duster men kommit över dem och det är jag väldigt glad & lättad över ?
Det finns en som jag saknar - det är min bror och svägerska.
För dem var det ett tag sedan man träffade och pratade med.
Skulle vara kul om vi kunde få upp kontakten med varandra igen inom kort - det skulle i alla fall jag vilja :-) ?
Kan tänka tillbaka på en sak som vi syskon gjorde för länge sedan, det var att vi sågs själva och fika :-)
Vilket var trevligt trots den situation som gjorde det, skulle vara trevligt om vi fick till det igen..
Det skulle i alla fall jag uppskatta väldigt mycket ??
Likväl som det skulle vara trevligt att få träffa stora syster igen, för det var väldigt länge sedan för min del det hände.
Men det verkar inte som att det kommer hända igen, för jag har ju hört vad hon tycker & tänker om mig :-(
Men det får man väl ta, alla kan ju inte tycka om varandra - men det är synd :-(
För vi umgicks ju en del när min äldsta tjej var liten, som sedan tyvärr rann ut i sanden :-(
Hur ska man göra för att kunna återta sin kontakt med släkten?
Eller ska man bara låta det vara som det är nu?
Inget som jag har något bra svar på just nu i alla fall :-/
Kan tänka mig att vissa tror att detta kommer ur mig för att jag har druckit lite grann, men så är det inte alls!!
För jag har bara tagit ett glas vin, å är absolut inte påverkad av det ett dugg !!
Är bara så här jag tänker och känner innerst inne.

Det finns så mycket som jag skulle vilja göra, sådant som jag hoppas får till den dagen jag kan gå normalt igen :-/
Som att ta mig till en bar och sitta med någon vän och ha trevligt :-)
Komma ut och träffa andra och bara släppa loss ordentligt :)
Även om det känns som en evighet dit så vill jag ändå inte ge upp denna tanke :-)
Likväl som det skulle vara trevligt att kunna släppa loss hemma hos någon och bara vara ;-)
Skulle kunna göra det en kväll som denna, men kommer ingen vart - då min sambo också verkar vilja ta sig en öl..
Men det unnar jag honom - vill verkligen inte säga ifrån när jag själv dricker..
Ja man får se vad kvällen sluta med :-/

Ligger i min dotters säng medan hon sitter på golvet och leker med sina saker för fullt.
Vi tog en lugn hemma dag idag, efter gårdagens aktiviteter.
Med måla, rita, klistra & klippa :-) , hon har tur som har en mamma som gillar att hålla på med sådant..
Ser på henne hur hon saknar att få vara på dagis, så man får göra det bästa av situationen här hemma :-)
Funderar även på om vi ska försöka få till en dag nästa vecka och hälsa på förskolan :-)
Samtidigt som jag förstår hennes känsla och längtan efter att få umgås med sina vänner normalt och kunna göra saker obehindrat :-/
För så har jag känt länge nu, eftersom jag har varit hemma lite längre än henne.
Men är inte lika rastlös som henne - för mig har det gått över.
Fast vissa dagar är jobbigare än andra :-/
När man är i denna situation så känner man sig väldigt instängd och ensam *~*
Samtidigt kanske mycket hänger på mig själv också, för att jag inte tillåter mig att göra saker längre.
Bara för jag vet hur ont jag har efteråt :-(
Men får en sådan jävla ångest också över att jag inte gör sådant som jag egentligen vill göra.. *~*
Jobbig situation blir det, för både mig och de som står mig nära..
Det har gått så långt att man blir inte ens tillfrågad om saker och ting längre.
Vilket jag har full förståelse för också, eftersom svaret oftast blir nej - så förstår jag att man ger upp till slut *-*
Det som egentligen tar mig hårdast är att min sambo även blir lidande - jag menar han är ju frisk och kan göra saker, men blir inte heller tillfrågad!
Bara för min jävla situation så verkar det som att allting försvinner för oss - vilket är skit tråkigt!
Blir liksom tuffare att hitta tillbaka till allting när det här väl är över..
Vilket jag hoppas på själv blir snart, väldigt snart!!
Vill bara tillbaka till ett normalt liv och kunna komma tillbaka till arbetslivet igen. *~*
Även om jag inte kommer återgå till mitt arbete som jag har, för mitt vikariat går ut å finns ingen möjlighet att bli förlängd.
Men man får hoppas på det bästa även inom detta - att någon vill ha en efter en långtids sjukskrivning :-(
Annars får man väl även försöka komma på andra lösningar!
Vilket jag har funderat lite på ett tag, men inte bestämd mig hur jag ska göra än :-/
Först och främst ska jag själv må bättre och komma tillbaka till mitt liv, framförallt hitta tillbaka en livs gnista - om det går att göra det vill säga :-/
För just idag känns allt bara skit och ingenting ser ljust ut!

Att jag har valt denna väg - vet jag också lite varför det är så!Det har lite med mitt förflutna att göra, därav har jag svårt att ta mig an saker på egen hand!Vill inte råka ut för mer missförstånd eller misstankar om saker och ting.Kanske är det bara jag själv som tänker på detta sätt och ingen annan, men vet inte hur jag ska släppa taget om denna tankegång heller eller komma över den biten helt!Så jag hoppas verkligen att det inte kommer ta allt för lång tid att få tiden till en psykolog - å hoppas på att denne person kommer kunna hjälpa mig ur denna tankegång som jag lever i nu.Och framför allt hjälpa mig att komma till att göra saker igen!Dessa tankar har jag haft länge men har dykt upp mer idag !Mycket är för jag skulle vilja vara på ett annat ställe ikväll & umgås med några vänner och bara vara.Men blir hemma på grund av dessa tankar som jag har, å vet att jag kommer ha en så förbannad ångest över detta senare ikväll och allra helst imorgon :-(Så just nu verkligen HATAR jag mig själv för mina egna jävla tankar!Skit samma inget jag kan göra någonting åt nu i alla fall - för det börjar snart och jag har ingen biljett ändå!Nu ska jag försöka komma på att göra något annat - så jag kan sluta tänka på detta & trycka ner mig själv mera *~*FAN FAN FAN SÄGER JAG BARA!!

Idag är jag inte på mitt allra bästa humör, tyvärr.. :-(
Men håller igen så mycket jag kan, eftersom jag är själv hemma med min lilla dotter :-/
Är kluven till mycket som händer runt omkring mig, med mycket olika saker :-/
Ibland känns det bara så himla tufft att leva, att försöka göra det bästa för stunden... suck.....
Det är ju inte alltid man lyckats med det, vare sig man vill det eller inte pallar att genomföra saker & ting :-/
Som ikväll till exempel, hade jag velat vara på ett annat ställe än bara hemma!
Men det säger mina kryckor stopp för :-( n
Har inte missa så många gånger tidigare, men nu blir det så tyvärr..?
Varför känns det så tungt med denna sak :-/
Viljan finns där men orken finns inte där!!!
Kan bara hoppas på att det dyker upp igen - när jag blivit av med kryckorna :-/
Fast med min vanliga tur blir det nog i så i framtiden :-(
Fy fan vad livet suger på grund att de inte kan gå som man vill någon gång :-/
Tänk om man kunde vinna över denna känsla och bara slå till med saker och ting - istället för att alltid backa...
Man ser och hör vad andra ska göra och man blir mer nedlåtande pga sin situation i sig :-(
Hur länge man kommer orka med det vet jag inte.

Jaha då hamnade man här igen, istället för att sova. ;-/
Börjar ledsna lite grann på att man inte kan sova längre, å det verkar ju inte spela någon roll om man gör saker på dagarna eller inte :-/
För idag har man ju varit med om lite saker :-)
Förmiddagen blev lugn, mys med lilla tjejen framför teven.
Och lite tvättande å plockande med papper och annat.
Sen blev det dax att göra oss i ordning för att ta sig till tandläkare - fick en akuttid dit idag pga min halva tand.
Jag var skit nervös över hur det skulle gå och ha med sig lilla tjejen, ville ju inte visa henne min rädsla för detta.
Hon ska ju inte behöva bli som mig, utan få sig en egen uppfattning av det hela tycker jag.
När jag väl satt i tandläkarstolen kände jag hur hjärtat börja slå fortare och jag blev varm i hela kroppen.
Hon började att titta på tanden, sen blev det knäppa kort - för att se mera vad det kunde vara.
Då talade hon om att jag skulle behöva borra i tanden för att ta bort det provisoriska lagningen och sedan göra ett nytt!
Jag fick panik, skulle jag verkligen klara av detta uran smärtstillande?
Men bestämde mig att vara utan och bita ihop totalt!
Hon bad mig slappna av mera, vilket jag inte kunde :-(
När allt var över - blev jag glad och lättad :-)
Det är första gången jag va utan smärtstillande hos tandläkaren.
Vilket gjorde mig väldigt stolt och lättad :-)
Frågan är om det kommer gå lika bra nästa gång :-/

Sen blev det en tur in till stan, till sjukhuset.
För att lilla tjejen skulle först till röntgen på återbesök för att kolla hur det stod till med foten.
Och för att hon skulle till ortopedin efter å prata med läkaren.
Och det var tur att min sambo dök upp och var med oss där.
Eftersom jag själv skulle till magnetröntgen av min onda fot.
Lilltjejen blev klar långt före mig, så de tog en fika medan de väntade på mig.
För de var försenade och väntan blev relativ lång, väl där inne så tog det en timme och en kvart..
Det gjorde skit ont - för jag skulle försöka slappna av och ligga i ett bra läge med foten, så det blev bra bilder..
Vilket jag verkligen hoppas på att det blev - så man slipper göra om det.. :-/
Och sedan hoppas jag på att den väntan inte ska bli allt för lång med svaret ..
Å tiden till ortopedin kommer så snart som möjligt :-/
För denna väntan på allting är värst tycker jag och man hinner bli mera nervös ju längre tid man får vänta :-/

Väl hemma sen blev det mat och lite familjestund ;-)
Innan det va dags att lägga tjejer för natten :-)
Sen blev set soffan resten av em/kvällen ....

Nu ska jag försöka fö lite sömn så man kanske kan hitta på något senare idag också :-/
Vem vet, kanske hamnar jag ät igen.

Kramar

Ligger i min säng och tankarna flödar omkring på allt och ingenting som vanligt *~*
Mycket är för jag tänker på min situation idag, å blir mest arg och irriterad på det hela!
Just det här med att man har kryckor och en dotter som sitter i rullstol!
Känner mig så jävla usel som mamma just nu, vill kunna finnas där och göra mer för henne än vad jag kan just nu!!
Visst jag känner att det går framåt för mig just nu och det är tack vare kiropraktorn jag träffade.
Och som jag hoppas på kommer hjälpa mer i slutändan - under den tiden jag får gå där.
Men när det gäller min dotter så har hon det jobbigt just nu, det ser man och hör på henne.
Hon vill mera än vad hon klarar av och blir skit arg när det inte går som hon vill alla gånger!
Förstår hennes frustration fullt ut, men tycker också att hon är en tuff tjej som försöker hela tiden!
Att hon är envis är bra just i detta fall, men inte alls så kul alla gånger :-/
När det gäller äldsta tjejen så känner jag mig inte heller som någon bra mamma *-*
Då hon kommer lite i skym undan just nu, vare sig man vill eller inte....?
Känns som man inte hinner med allt man skulle vilka göra på grund av denna situation man har hamnat i :-(
När mycket av det som är nu - kommer bli till det bättre så ska jag verkligen ta vara på den tiden och göra mycket som jag inte får till nu!!
Framför allt sätta äldsta tjejen i centrum mera än vad det är nu, med tanke på att det är mycket med lilla tjejen & mig *-*
Kan förstå hur äldsta tjejen känner sig och vad hon tänker om allting som händer :-/
Samtidigt som jag också kan bli lite frustrerad över vissa saker också!
Som när det gäller att hjälpa till någon gång ibland eller rent av förstå vissa saker i livet!
Försöker verkligen låta henne slippa ta för mycket ansvar, men ibland när det verkligen kriser så säger jag till.
Men bemöts då inte på något bra sätt alls *~*
Om saker och ting inte gynnar henne så verkar det precis som hon inte vill eller bryr sig ett dugg :-(
Helst av allt vill hon ha betalt för allt hon ska hjälpa till med - men det tycker inte jag!
Tyvärr kan jag tänka mig att detta kommer bli tuffare med tiden, ju äldre hon blir *~*
Hoppas bara på att jag själv kommer klara det och att allt slutar positivt med detta!
Men det gör mig ändå väldigt frustrerad i dagens läge!!
Vet ej vem jag ska prata med och få råd - inte heller vem man ska kunna tänkas fråga om hjälp med detta bekymmer!

Nej, nu ska jag försöka få lite sömn...
Så man orkar med ett pass hos kiropraktorn imorgon eller rättare sagt senare idag..
Och passa på nu när värken har gett med sig lite grann :-/